Meanwhile in Shanghai

Det låg två lappar i vårt postfack. Båda lika obegripliga som de flesta brev och lappar man får här. Med ett undantag. Det gick att uttyda ”Martin” på den ena och ”Lena Axeisson” på den andra. Intressant.

Efter lite efterforskningar förstod jag att det fanns något att hämta på postkontoret. Nästa nöt att knäcka var att hitta till rätt postkontor.  En kvart efter att en vänlig kines pekat ut vägen åt mig inser jag att jag ändå gått åt fel håll, eller…? Nästa kines jag frågar pekar i alla fall åt hållet jag precis kom ifrån. 25 minuters promenad tillbaka och en tredje kines menar att jag återigen ska vända och gå åt det håll jag först gick. Bestämde mig för att gå åt ett tredje håll och hittade rätt till slut.

Väl inne på postkontoret tog en vänlig man i uniform genast hand om mig och ledde mig till en lucka lite vid sidan av alla köer. Bakom luckan satt en bister tant. Hon tittade noga både på avierna och mitt pass. Bad mig skriva upp mitt namn och passnummer och gick sedan och letade bland skåpen. Till slut kom hon tillbaka med ett stort paket med mitt namn på!

Därefter visade mannen mig ut på gatan, runt hörnet och in i en gränd.





Upp för en trappa. 





Där väntade ett stort vadderat kuvert på mig, öppnat i ena hörnet av någon nyfiken kines.





I paketen låg det fler paket. Rena rama julafton, jag menar påskafton!





Tack snälla söta Alicia, Andreas & Jessica och Ida & Adam. Från ett socker-chockat WeiHai Road.


    

 

                        
                                   

 

                                                                                                                                                                     

I en annan del av Shanghai än den där vi bor finns villorna. Inte bara villorna utan även de tillhörande trädgårdarna, altarnerna och faktiskt till och med de hembakade bullarna. När man kommer innanför murarna i dessa områden är det som att kliva rätt in på Wisteria Lane. Men om man blundar, då är man i Sverige. Lukten av nyklippt gräs, ljudet av en trädgårdstrimmer, barn som springer omkring och leker på gatorna. När man öppnar ögonen och tittar rakt in i ögonen på en vakt som vill att man ska skriva ner vad man heter, var man bor, sitt telefonnummer och vem man ska besöka så inser man snabbt att drömmen om Sverige var just en dröm.

Det är inga små villakvarter utan snarare små byar det här och när man meddelat vilket hus man ska till pekar vakten åt vilket håll man ska gå och det är bara att börja traska. Så fort man ser lite tveksam ut och stannar till för att kolla vilket nummer det var på huset man just passerat dyker en annan vakt upp, på cykel med blåljus och pekar en i rätt riktning. Ingen risk att gå fel här inte.



 

Många hävdar att kinesiska är världens svåraste språk att lära sig. Må så vara men det är rätt kul. I vår klass är vi bara tre studenter, eller sān xuésheng som vi säger på kinesiska. Det är jag, Martin och Sue. Dom andra har droppat av allt eftersom.

Sue är åklagare från USA, eller förlåt Sydkorea. Hon har bott i USA, närmare bestämt Boston, eller Bō shì dùn som vi säger på kinesiska, i så många år att hon blivit helt amerikaniserad och man glömmer lätt hennes ursprung. Ambitiös är i alla fall hennes mellannamn. Redan andra lektionen frågade hon vår lärare, eller lăoshì som vi säger på kinesiska, om vi kan “speed up the process”. Efter tredje lektionen föreslog hon att vi skulle klämma in extra lektioner på fredagkvällarna. Vi har sedan länge övergivit de halvskruttiga skollokalerna i norra delarna av stan och håller numera till på Sues byrå vilket innebär att hon kan gå till konferensrummet och plugga kinesiska mellan kl 19-21 för att sedan återgå till sitt arbete utan att spilla onödig tid på transporter. Inte oss emot, vi får 15 minuter istället for 45 till skolan, luftkonditionerade lokaler, sköna stolar, kaffe och kakor.





Här, på 31:a våningen, dricks det gratiskaffe och pluggas kinesiska

Vår lärare Linda är en blandning mellan en fnittrig fjortis och bestämd fröken. Hon fnissar hysteriskt åt Martins alla skämt och lustigheter men drar sig inte för att säga ifrån på skarpen. Senast spände hon ögonen i Martin och sa “Mading”, hon kallar honom så, troligtvis för att det finns tecken för Ma och Ding på kinesiska, “I have to say this…” konstpaus ”…you MUST  do your homework!”. Sue, som är bra på det mesta utom uttalet av ord som börjar på c, fick samma lekton höra “I can’t understand how you can forget this EVERY time!!”

Linda heter ju så klart inte Linda egentligen utan har som de flesta andra kineser tagit sig ett västerländskt namn. En lektion när vi höll på att lära oss nya tecken fick Mading syn på ett tecken han tyckte såg väldigt roligt ut och utbrast ”This character looks like chicken feet!” varpå Linda svarar “That’s actually a part of my Chinese name”. Oj då.

Apropå tecken så tycker jag ändå att vi gör vissa framsteg. Dagens läxa:

安妮有一支笔，大卫有三个本子。他们没有词典, 山本有两本词典。我有一张地图。安妮也有一张地图。这不是我的地图，是安妮的地图。

För er som undrar så skildrar texten kinesernas syn på ägandeskap. 山 , det vill säga tecknet för Shan är i  texten ovan en del av ett namn men betyder också något annat. Gissa vad... Lăoshì Linda tyckte vi var värdelösa elever som inte kunde lista ut det.

Kara vanner, skattefuskare och pollenallergiker. Nu har vi kommit halvvags till var forsta hemresa. Vi skulle, med latthet, kunna traka ut er med att beratta hur javla fort tiden har gatt och vilket aventyr det varit. Men ICKE!

Vi ger er istallet vara 10 viktigaste insikter efter 3 manader i Shanghai.

Luta er tillbaka, begrunda, lagg pannan i djupa veck och lat er forundras. Nu aker vi.

Plats 10 - Trafikhelvetet far dig att ga bananas

Du gar pa ett overgangstalle, du har gron gubbe. Innan du ar over pa andra sidan har du hunnit hoppa undan en bil, fa en moped att panikbromsa, en cyklist att snubbla och forhoppningsvis gjort det oskadd. I Kina har alla gront. Alltid.

Jag ar lyckligt lottad och har chauffor. En normal dag skulle han i Sverige blivit av med korkortet 10-20 ganger. Allvarligt.

Plats 9 - Taxi ar en valsignelse..

..om man bortser fran det vi skrev ovan.

Man fryser. Man vill hem. Man ska ga ut. Man vill nagonstans fort. Har gor man foljande. Lyft armen, hoppa in i taxin. Notan blir sallan over 15 SEK for en resa. Kollektivtrafikens fiende numero uno. Helt javla fantastiskt. Man kan leva med lite global uppvarmning for denna service.

Plats 8 - Disciplin ar ett maste

Ska man leva i Kina ska man passa pa att njuta av det ocksa. Njutning har handlar ofta om att ata och dricka. Det far konsekvenser. Ska man bara bibehalla mansklig kroppsform kravs traning i stort sett varje dag. Tur att gymet ligger i narheten. Vi ar dar. I stort sett varje dag.

Plats 7 - Ingen forstar dig, du forstar ingen

Du vet vart du ska. Du laser upp gatunamnet. Det ar kort, tva stavelser. Det funkar inte. Ingen ar ens nara att forsta dig. Ingen. Du gestikulerar, ingen forstar gesterna. Du tecknar med handerna och inser att de tecknar pa annat satt. Tio ar inte tio fingrar upp, tva fingar i kors daremot. Du forsoker med att namna internationella hotells namn. Forsok pa bara, alla hotell far nya, kinesiska namn har. Det galler forovrigt alla ord som kommer utifran. Antal laneord i kinesiskan ar exakt 0 (noll) stycken. Kom bara ihag: som svensk ar det du som ar normal och de andra som ar konstiga.

Plats 6 - Solen lyser (med sin franvaro)

I Shanghai ar det varmt, och ljust och harligt. Men sallan sol. 30 000 nya bilar per manad satter sina spar aven i luften. 2010 vaxte Shanghais befolkning med 600 000 invanare. Nasta ar ska de kopa bil.

Plats 5 - Natverkande ar bullshit

Shanghai ar den ultimata platsen for det forbannat konstiga fenomenet "natverkande". Det innebar att man "minglar" runt lite ledigt i en lokal med en ol i handen och kallpratar med manniskor. Alla du traffar och sager hej till ska du helst byta visitkort med. Nar du gjort det ska du sedan lova motparten nagot, garna en stor tjanst som man kan erbjuda tack vare sin maktiga "natverkskrets". En vecka senare har du 25 nya visitkort och allt annat ar glomt. Punkt.

Plats 4 - Boendet ar lyxigt, eller?

Har bor man som expat i regel bra enligt svenska matt. Det ar inte ovanligt att ha 250 m2 lagenhet i centrum med tva toaletter, pool, terass och staderska. Det ar vardag. Det som daremot ar ovanligt och betraktas som lyx ar: tvaglasfonster, ugn, fungerande termostat, bra vattentryck och att ha en utsikt som stracker sig langre bort an de sju meter som det brukar vara till narmaste hus.  




Plats 3 - Att handla tar tid

Fredag. Laga mat. Shoppinglistan: Vin (kops pa Fei Dan), pasta (kops pa City Shop), gronsaker (kops pa marknaden), kott (kops vid Portman), avocado (ni vet var..), frukt (kops pa gatan). Nar du kommer hem har du glomt creme fraichen. Har du tur finns det en burk pa Carrefour, 40 minuter bort.

Plats 2 - Det finns mat i Kina ocksa

Har kan man ata allt. Dels lite udda exotisk mat som manet, fiskhuvud eller grislunga (allt detta serverades pa den kinesiska restaurang vi var pa senast). Det man ska veta ar anda att har finns enorma mangder av fantastiska restauranger fran jordens alla horn. De allra flesta ar prisvarda.

Ett tips till er som tankt komma hit nagon gang: en tumregel ar att billig restaurang = enkelt, vallagat, trevlig snabb service och gott helt enkelt. Dyr restaurang: "hipp" till den milda grad att den blir obegriplig, stylad inredning, fantasilos mat upplagd av designer, otrevlig service, lojliga overpriser pa dryck. Your choice.

Har kommer lite grovt generaliserande:
Sydkinesiska, thailandska och indiska restauranger star hogt i kurs hos oss. Oftast bra och prisvarda.
Japanska kan vara hur bra eller daliga som helst.
Amerikanska Steakhouses star hogst pa var anti-lista. Pa sin hojd medelbra kottbitar till absurda priser. 

 

Plats 1 - Ett annorlunda liv

Det mesta i Shanghai handlar om pengar. Nastan allt. Alla vill veta vad du jobbar med, ingen vad du har for intressen. Alla som har pengar skyltar med det, och de ar manga. Vi har det bra, men kan anda ga en hel dag och fa intrycket att vi ar fattigast i omradet, kanna att vi inte kan unna oss saker sa som vi onskar. Samtidigt lever man pa satt och vis ett sagoliv: 

Martins dag idag:

07.00 Klockan ringer. Upp, duschar och ater frukost.
08.30 Tar hissen ner. Utanfor dorren star min chauffor och vantar pa att kora mig till ett kundbesok.
10.00 Kundbesok
11.20 Blir hemkord, inte lont att aka till Suzhou idag.
12.15 Kommer hem. Ringer Lena som fikar med vanner. Vi tar taxi soderut och ater lunch pa en uteservering.
13.00 Taxi tillbaka hem
18.15 Har jobbar klart. Gar pa stan. Ater latt middag pa cafe.
20.00 Gar och tranar
21.30 Duschar och gar ner till uteserveringen nedanfor. Tar en ol och skriver detta inlagg.

Normal dag:

06.00 Klockan ringer. Upp, duschar och ater frukost. Lena vander sig om i sangen.
06.50 Tar hissen ner. Utanfor dorren star min chauffor och vantar pa att kora mig till Suzhou. Lena gar upp och "powerwalkar" i morgontrafik.
08.30 Kommer till kontoret. Jobbar. Lena duschar, ater frukost, kollar mail, soker jobb, aker till blomstermarknaden.
12.15 Lunch.
13.00 Jobbar. Lena gor intradesprov till oversattarjobb, pluggar.
17.30 Slutar, blir hemkord. Lyssnar pa musik, laser mail och pluggar lite kinesiska i bilen. Lena handlar.
19.15 Kommer hem.
19.30 Vi gar och tranar
21.00 Duschar.
21.30 Ater middag, ser pa TV.
23.00 Gar och lagger oss.
06.00 Klockan ringer. Upp, duschar och ater frukost...

Tvara kast, stora kontraster. Aven om det mest gar rutinartat ar det fa dagar som kan betecknas som "normala"

Vi ar lyckligt lottade som sagt. Man har det mesta som expat, utom tid. Lena har det omvant. Det gar inte en dag utan att vi samtidigt tanker pa vad vi fatt offra for att komma hit. Att lamna familj, vanner, jobb och hemstad. De sista veckorna i Sverige gick det inte en dag utan att man tog ett jobbigt farval av nagon (eller ibland nagot).

Om vi angrar oss? Fan heller.

Ibland behöver man komma bort från Shanghai. I vårt fall för att få en stämpel i passet och kunna återvända hem och fortsätta livet som legala invandrare, men varför inte kombinera detta med lite skön semester?


                                   



Att åka från jättestor stad till något mindre storstad kan tyckas som ett dåligt exempel på miljöombyte men medan Shanghai kanske mest just är en storstad så är ju Hong Kong så mycket mer. Under våra dagar där hann vi visserligen med lite shopping (en kaffekvarn) och några restaurangbesök men framförallt fyllde vi lungorna med frisk luft…


                                   



...stirrade oss blinda på grönskan



                                   



...och lyssnade intensivt till ljudet av ingenting.



                                   


På hotellet blev vi uppgraderade till ett rum med harbour view, det kunde vi leva med. Liksom den nästan obefolkade poolen och takbaren med utsikt över staden. 


                                                                            

                                     


Nu tutar dock återigen bilarna utanför fönstret dygnet runt, smoggen ligger som ett lock över staden, det harklas i 150 decibel, spottas och knuffas på trottoarerna. Vi är hemma igen, hemma i Shanghai.