Meanwhile in Shanghai

Det började med ett tips om en fiskmarknad i Shanghais utkant. Billig hummer ryktades det om, levande dessutom. Den skulle kunna få bo i vårt badkar tills lämplig middag nalkades.

Vi begav oss till Caoyang Road med tunnelbanan. Planen var att först äta lunch och sedan köpa hummer. Det blev, så att säga, inget av det. I tunnelbaneutgången möttes vi av en fuktig hetta, en starkt lysande sol och en stank som måste varit urmodern till alla äckliga lukter. 

Vi misstänkte ganska fort att stanken kanske kom sig av det faktum att denna stadsdel bestod av sopor, människor som vaktade sopor, barn som lekte i sopor, gubbar på moped som köpte sopor och små restauranger som producerade sopor.

Till och med lokalbefolkningen såg lidande ut.



Vi höll andan och räknade till 100 samtidigt som vi skyndade nedför gatan i riktning centrala Shanghai.

Vi räknade till 1655, sen tog vi en taxi hem till trygga Shimen Road och åt. Hummer blev det ingen heller. 

Vad vi fick med oss var istället ytterligare ett minne att lägga till den märkliga palett av intryck som tillsammans utgör Shanghai. 



Men det var förbaskat synd på den där hummern.