Sommar i Sverige Del 2 - Mot kusten
Så fortsatte vi vår resa. Ur de småländska skogarna, över västgötaslätten, mot kusten.
Vi undrade lite över var alla bilar och människor höll hus men övergav tankarna på eventuell kärnkraftolycka och njöt istället av stillheten. 
I Borås blev det ett kärt återseende med Amanda, 1 år, som mötte oss med öppna armar. Att det för henne gått ett halvt liv sedan vi senast sågs verkade inte bekymra henne. I Trollhättan, eller Trällhåttan som en Indier en gång glatt berättade för oss att han bott i, var det dags för bilbyte.
Från den, okej kanske lite överdimensionerade men ändå näst intill fullastade hyrbilen till... 
...den här röda pärlan som moster Ulla snällt lånade ut. Hur vi fick in all vår packning plus en syster med väskor i den är fortfarande ett mysterium. 
Till slut nådde vi fram till stugan som verkade glad att se oss igen.
Just när jag funnit mig till ro med ett glas vin på altanen kom Martin springande med andan i halsen och uppspärrade ögon. Vad är det som har hänt? undrade jag.
- Flås, flås.....kant, kanta... flås, flås... kantareller! skrek han.
Och det var sant. De stod där på andra sidan vägen. Vi hade fram till just detta ögonblick trott att det var en myt att kantareller växer i svenska skogar.
Martin började genast skörda...
...medan jag sprang och hämtade den största korg jag kunde hitta. Den fylldes inte riktigt till bredden, men något sa mig att det här bara var början på vårt nya liv som svampplockare.
Jag har nog aldrig sett kantareller växa på så konstiga ställen som när vi va ute och plockade vid stugan!!!
