Meanwhile in Shanghai

Igår bestämde vi att vi skulle gå på promenad. Det finns några olika grönområden och parker att välja på i Shanghai. Den största parken är Century Park ute i Pudong. Det blev vårt val för dagen.

 

Vi stack ganska tidigt, innan frukost, så första stoppet blev på ett cafe. Lena äter ofta gröt till frukost. Men som hon säger: "-Det är viktigt med varierad kost!"



Lyckligtvis hittade Lena något att, så att säga, variera med.

Efter frukosten gick vi tvärs över gatan och in i parken. Det var en ganska kall dag igår, det var sån där köld som kom stötvis, som för att markera att det är fan inte vår ännu. Väl inne i parken var det full aktivitet.



Några fiskade nera vid ån. Jag undrar om det är för nöjes skull eller om de verkligen vill åt fisken. De såg båda mycket bestämda ut och tittade på flötet sådär koncentrerat som bara en fiskare kan göra. De såg ut som två gamla vänner som suttit där varje vår på varsin hink. De har en relation där det bara är onödigt att prata. Kanske umgås de för att få lite lugn och ro.



Den här gamla mannen satt och spelade på ett stränginstrument. Jag fick för mig att han var blind. Kanske var han det. När han började spela började jag också tro att han var döv. Ja, döv var han nog.



Century Park är inte helt olikt Central Park. Nedan ser ni strandpromenaden vid motsvarigheten till Jackie Onassis Reservoir. Vid promenaden ligger olika caféer. Om några veckor kan man nog sitta där och dricka kaffe. Det ska vi göra. Man kan också hyra tandemcyklar och eldrivna båtar. Det ska vi inte göra.



Denna tiden på året är det särskilt populärt att promenera i Century Park. Det är nämligen tiden när plommonträdens blommor slår ut. Det fanns väldigt många plommonträd med vita eller rosa blommor.



Det fanns även några få gula. De doftade starkt av vår och sol och fick oss glömma de kalla vindarna.



Den här bilden försökte vi få lite sådär extra snygg genom att frenetiskt trycka på kamerans alla olika inställningar och därefter lite chict fotografera med en tofs i förgrunden. Vi är mycket nöjda.

Vi tänker att det skulle ta en konstkritiker flera timmar av monologer för att reda ut varför i allsin dar det är en tofs på bilden. Ska den månne symbolisera alltings skörhet i den moderna världen, eller ska det kanske vara vinden som tar köttslig form?