Fort men fel...


Var på hälsokontroll i måndags. Effektiviteten på kinesiska sjukhus får fem solar. När det gäller precision och empati råder dock solförmörkelse.

På sjukhuset började det hela med en snabb blodtrycksmätning. In med armen i ett hål där det blåstes upp en kudde, så var det klart. Sjuksköterskan satt i andra änden av rummet och fick resultatet direkt på datorskärmen. Vikt och längd gick lika snabbt. Bara att kliva upp på en platta och vänta på ett pip, klart! Jag glömde för en stund att jag var i detta land där det mesta tar dubbelt så lång tid och är tio gånger krångligare än i Sverige. Blev dock snabbt påmind om var jag befann mig när jag frågade om jag skulle ta av mig skorna innan mätning och vägning. Det behövdes inte. Att jag hade klackar och därmed blev 4 cm längre än vanligt var det ingen annan än jag som reflekterade över.

I nästa rum var det blodprovstagning enligt löpande band-principen. Bara att rätta sig i ledet, sträcka fram armen och vänta på att bli stucken. Öron- näsa- halssjuksköterskan vid nästa station var lika effektiv men jag har svårt att se vilka slutsatser hon kunde dra efter undersökningen. Hon vred snabbt på mitt huvud åt höger och vänster och tittade på mina öron, böjde sedan upp huvudet och slängde en blick i näsan, bad mig gapa och säga ”ahhhh” och avslutade med att hålla en tickande klocka först tätt mot örat, sedan en liten bit ifrån och säga Ok? Ok? Hela undersökningen tog knappt en halvminut.

På mindre än en halvtimme hann jag sedan gå igenom tandläkarundersökning, synundersökning, lungröntgen, EKG, ultraljudsundersökning av lever, njurar och galla samt två stationer till där jag inte riktigt vet vad som hände.

Återstår att se om jag är tillräckligt frisk för att få stanna i Kina mer än bara tillfälligt i fortsättningen.


Dan fore dan fore dan

Svensk sommar. Vi raknar ner.

Topp 5 anlednignar till att aka hem:



Plats 5: Badplatsen i Halleviksstrand en varm sommarmorgon. Kaffe i termosen, en aftonbladet, singoallakex, klippor som borjar bli varma, en fiskmas som skriker. Det ar livet.



Plats 4: Blamusslor. Nar Bohuslans sommarkansla tar fysisk form.



Plats 3: En kvallspicnic med baten. Havet ligger blankt. Man stannar vid en liten kobbe och fortojer baten. Kanhanda att man tittar efter krabbor samtidigt som man lyfter i land matkorgen och filten. Man sitter tyst en stund. Ogonblicket kanns sa skort att man gor bast i att inte saga nagot alls. Sedan ater man. De dagarna forlanger livet. 



Plats 2: Gullholmen. Badplatsen med sin lilla badstege till det svala vattnet. Viken dar vi gar iland med baten. Promenaden bland husen till badplatsen pa Harmano. Att somna pa klipporna och vakna utan att veta var man ar. En radio med "Sommar" i bakgrunden. Hamnkrogens rakmacka med en 70 cl Staropramen till.


Trumvirvel



Plats 1: Traffa familj och vanner. Glom for bofvelen inte lordag!



En trehjuling kommer lastad

















Att leva med afasi

Man får koncentrera sig. Man får fundera och försöka förstå. Tänka i nya banor. Veckans skörd av Martin-citat bör ge er en inblick i hur det är att leva med afasi. 


"Där satt jag och drack kaffe och åt Aftonbladet."

"Man får ta det med en smula bröd!"

"Det var något i hästklass!"


RSS 2.0