Meanwhile in Shanghai

Då var det onsdag igen, ja faktiskt även här i Kina tro det eller ej, och dags för en av veckans mandarinlektioner. Vi har nu lyckats dra ner på tempot så pass mycket att ambitiösa Sue valt att lämna oss. Kvar i klassen är därmed Martin och jag. Med Sue försvann också det lyxiga klassrummet i form av konferensrummet på advokatbyrån. Även gratiskaffet rök. Men vi klagar inte över det. Vi håller nämligen numera till hemma hos oss, och det är ju minst sagt nära och bra.  

Vi har fått en ny lärare också. Hellen heter hon, när hon lär ut kinesiska i alla fall. Övrig tid har hon ett namn som förmodligen skulle ta ett par veckor för oss att behärska uttalet på.

Att lära sig kinesiska kräver tid och jag, som har mer över av den varan än Martin, är oftast en flitig elev. Jag gör mina läxor och försöker så gott det går att nöta in de finurliga krumelurerna som kineserna av någon anledning valt att använda istället för bokstäver. Martin ligger steget efter just när det gäller krumelurerna. Eftersom Hellen är lika ärlig och direkt i sina uttalanden som de flesta kineser får jag mycket beröm över gjorda läxor medan Martin får bannor över ogjorda dito. Vad han däremot kan glädja sig åt är glada tillrop i form av komplimanger av olika slag. Förra veckan när han kom innanför dörren, stiligt klädd i kostym efter ett kundbesök, möttes han av Hellens glada utrop, "Oh my God, you're so handsome!". Är han inte det så är han "sooo cute" eller "sooo funny". Martin vet inte riktigt hur han ska bemöta detta och känner sig mest obekväm och generad, tittar ner i bordet och hämtar mer kaffe. Kvar sitter jag och känner mig ful och tråkig. Men läxan är ju gjord i alla fall.



Hellen och snygg-Martin

Enligt Shanghai Daily avslutas 2011 års regnperiod i Shanghai idag, två veckor tidigare än normalt. Dags att sparka av plastpåsarna från fötterna, fälla ner paraplyet och ta på solglasögonen.
 




Men droppa lär det inte sluta göra för det.

Jodå, det blev midsommar här också.



         

At farskpotatis, drick for mycket, njut av regnet, kop en sill ni inte testat innan, bada (fast det ar chockerande kallt), ha knytkalas, grilla, ta snedsteg, plocka en blomma, glom inte jordgubbarna, marinera kottet, kom pa en lek, sjung snapsvisor, kann lukten av gras, umgas!

Gor vad ni vill! Men ha en riktigt bra midsommar. Vi onskar vi kunde varit med.

Martin och Lena

Förra helgen inleddes med champaaaagneprovning och avslutades något mindre pompöst med ölskattjakt, där vinsten var två lådor Heineken.

Champaaaagneprovningen, och annan dryckesprovning som vi ibland ägnar oss åt, leds så klart av en fransman vid namn Matthieu (Matthiöööö - för er som inte kan er franska). Vi har inte träffat Matthieu speciellt många gånger men Martin hävdar bestämt att han kommit Matthieu nära. Jag tror det beror på:

1. Han (Matthieu) fällde vid ett tillfälle följande kommentar om ett vin "This is acutally a great breakfast wine!"
2. Han har en uppsjö av vinkylar till salu



Söndagseftermiddagens skattjakt gick ut på att driva runt på stan för att finna svaret på ett antal olika frågor såsom "vid korsningen Fuxing Road/Chong Qing Road hänger en reklamskylt för ett bantningspreparat. Hur många kilo hävdar mannen i reklamen att han gått ner med hjälp av bantningsmedlet".
 



Där svaret på frågorna kunde hittas fanns det passande nog också ett ölhak eller en affär där man kunde slinka in och köpa en öl för en femma eller så.
 

Vårt lag bestod av våra glada vänner från Ungerska, Polska samt Ecuadorianska konsulatet. Säga vad man vill om konsulatmedarbetare (vad man nu skulle vilja säga om dom) men ett glas eller sju tackar de inte nej till.

Skattjakten ledde oss till de mest märkliga ställen i stan. Fråga tre tog oss till exempel till en imponerande trädgårdsodling på taket av en restaurang. Restaurangägaren kunde inte förså vad vi skulle upp på taket och göra. När vi förklarade att vi ville veta vilken färg det var på det lilla huset som fanns bland grönsakerna där uppe suckade hon och skakade på huvudet men visade oss till slut vägen. Där uppe bland odlingarna fanns förutom det lilla huset och en massa grönsaker även en kanin och några tuppar. Snacka om färsk mat.  



 



En annan fråga ledde till en av oss tidigare outforskad park. 




Förhållningsreglerna var solklara.


Efter att alla frågor besvarats hittade ett så gott som övergivet öltält i en gränd. Det kändes ju, om än något överraskande, väldigt passande en dag som denna. I tältet satt den tyske restaurangägaren och drack öl vid ett av långborden. Han sa att vi missat festen men att det fanns lite kvar av den helgrillade grisen, de grillade kycklingarna, de tyska korvarna och potatissalladen. Vi kunde få äta för halva priset. Sagt och gjort. Så kom det sig att vi avslutade dagen i ett tyskt öltält i en gränd i Shanghai. 

Ungefär då upptäckte vi att sista datum för att skicka in svaren i tävligen redan passerat.
Vi kunde inte brytt oss mindre.

Varför inte dela på en flaska vitt i regnet?

Jag fick ett samtal för ett par veckor sedan. Som vanligt när det ringer okända nummer på mobilen förväntade jag mig en högljudd kinesisk försäljare i andra änden som vägrar sluta prata (och gärna ringer upp igen när man lagt på). Men den här gången var det annorlunda. Någon frågade på knacklig engelska:

"Is this Leijana Asssielsong?"

Och det var det ju, typ. Det visade sig vara polisen som undrade varför jag inte hade förnyat mitt visum. Jag sa att jag visst hade gjort det. Han sa nej. Jag sa jo. Han sa nej igen. Så där höll vi på ett tag tills han bytte fråga och undrade varför jag inte hade varit på polisstationen och registrerat mig för 48 dagar sedan. Mitt enkla svar på den frågan vara att jag inte visste att jag behövde göra det. Jag lovade att komma dit dagen efter för att registrera mig.

Det här samtalet blev inledningen på en spännande resa genom det kinesiska rättsväsendet. Vi hade alltså missat att gå till polisen och registrera oss när vi kom tillbaka till Shanghai från Hong Kong i april. Efter samtalet gjorde jag två tappra försök att blidka den kinesiska polisen med kopior på pass, visum, stämplar, uppehållstillstånd, hyreskontrakt och diverse andra papper som kan anses viktiga. Det gick sådär. Jag blev till slut ombedd att återkomma tillsammans med Martin, och en tolk. Att komma på kant med de kinesiska myndigheterna är inget vi strävar efter så sagt och gjort, vi återvände en fredagmorgon kl. 8:30 som avtalat. Tillsammans med en tolk. Efter en stunds väntan blev vi ledda in bortom den något kala men representativa receptionen. Vi sicksackade oss förbi fångar som satt på huk med huvudet mot väggen och bakbundna händer. Bredvid satt fångvaktarna på små pallar ljudligt sörplandes på morgonens nudelsoppa. Väl inne i vad vi nu insåg var förhörsrummet meddelades det att vi skulle förhöras en i taget. Jag fick vänta utanför. 

Det gick en halvtimme. Det gick en timme. Jag såg framför mig hur dom bakbundit Martin och tvingat ner honom på huk. Han som är så ovig att han inte ens kan knyta skorna. Var det därför det tog så lång tid? Dom fick inte ner honom på huk? Eller hade han möjligtvis blivit utvisad? Fått gå bakvägen ut och lämna landet? Efter ytterligare en halvtimme kom Martin till slut ut med ett otydbart ansiktsuttryck. Var det smärta? Lättnad? Det gavs ingen möjlighet för oss att konspirera, jag fördes raskt in i förhörsrummet.

Väl där visade det sig att Martin skött sig väl. Jag fick sitta tyst en halvtimme och se på när hans svar klistrades in i dokumenten med mina personuppgifter. Efter att tolken läst upp vad jag (Martin) svarat på frågorna fick jag skriva frasen "I understand the above and accept my punishment" på sisådär 14 olika papper. En fråga återstod dock och den fick jag själv besvara:

Tolken:Your hair, is it coloured or natural?
Jag: What?
Tolken: She's wondering if your hair is coloured or natural.
Jag: Ehhh... It's natural.
Poliskvinnan: Ohhhh....
Tolken: You can go now.  

Mitt intryck av att Martin skött sig exemplariskt visade sig vara en sanning med modifikation. Visst hade han svarat på alla frågor, men svaren dokumenterades först efter att han blivit korrigerad av polisen. 

Tolken: Why are you here today?
Martin: Hmmm.... To register.
Polisen/Tolken: No, no, no! You are supposed to answer "Because I wasn't here the last time".
Martin: Ok. Because I wasn't here the last time.
Polisen: Ahhh, interesting....


Ett antal hundralappar fattigare och en erfarenhet rikare blev vi vid lunchtid frisläppta. En fredagförmiddag att minnas. 

En del hävadar att man inte kan uppleva det riktiga Kina i Shanghai. Man kan ju undra var det riktiga Kina finns i ett land nästan lika stort som hela Europa och med över 1 miljard invånare. I Beijing? I Chongqing? Yunnan? Sichuan? Hunnan? Vid gränsen till Afghanistan, Vietnam eller Nordkorea? 

Shanghai har både skyskrapor och ruckel. Lyxrestauranger och gatumat. Vrålåk och cykelkärror. En blandning som väl säger mer om det riktga Kina än något annat.

Sitter nu i bilen pa vag hem fran jobbet och tanker tillbaka pa helgen som gick. Precis som i Sverige hade vi langhelg med iallafall en ledig mandag.

Vi har borjat fa vart forsta "Kina-bryt" nu. Vi ar allmant irriterade pa folks beteenden, pa trafiken, pa allt. Vi ser bilder pa Sverige och tanker att "dar, dar skulle man varit nu".

For att lindra hemlangtan lite sokte vi upp urskogen for lite avkoppling. Det har ar var helg i bilder.