Lupu Bridge

Och så var det ju det där äventyret vi skulle ut på. Äventyret som Martin kallade närmast livsfarligt i ett inlägg för någon vecka sedan. Förra söndagsförmiddagen var i alla fall bokad för detta (eller egentligen förförra men då hade vi för ont i håret för äventyr). Jag klagade på dimma och dålig sikt när vi vaknade men det hade jag inte mycket för. Upp och hoppa sa Martin för upp skulle vi, upp på bron. Närmare bestämt på världens längsta "arch bridge". Ber om ursäkt för mina bristande brokunskaper men jag gissar på att det kallas valvbro på svenska. Efter att ha fyllt på depåerna med gatumat-frukost inför denna strapats traskade vi iväg mot floden. Vi tog en kaffe på vägen, beundrade vad vi tror är magnoliaträd som stod i blom och såg så småningom bron trona upp sig mellan husen. 



                                                           


Som sig bör i Kina möttes vi av en mindre armé av folk vid entrén; visa vägen in genom dörren-tjejen, visa vägen till toan-killen, biljettrivar-snubben, hiss-tryckar-killen och 17 andra tedrickande, rökande och/eller sovande broanställda med odefinierade arbetsuppgifter. Tilläggas kan att besökare denna förmiddag var vi och två till.

För att komma upp på brovalvets högsta punkt fick vi först åka hiss upp till själva vägbron och sedan klättra de 367 trappstegen upp på valvet. Vi tog sikte på paret före oss och lyckades passera dem med bara 15 trappsteg kvar.


                                         

                                         


Själva brovalvet spänner över 550 meter. Andra intressanta fakta om bron är att den består av mer än 35 000 ton stål och att det är den första valvbron som sammanfogats enbart genom svetsning, ja förutom två mittsektionsdelar då som har nitats ihop.

Väl uppe på toppen ser man staden breda ut sig ända till horisonten. Eller vi tror det i alla fall, det var lite svårt att se genom dimman. Vi kände oss i alla fall oövervinnliga, Martin började till och med ropa ”I’m the king of the world” och yra om att han kunde flyga. 



                                        



Där någonstans tyckte jag att det räckte med äventyr och föreslog att vi kanske skulle börja ta oss neråt igen. Martin gick motvilligt med på detta och började med huvudet hängande traska de 367 trappstegen tillbaka.



                                        


När vi kom ner igen hade magnolian börjat fälla sina blad.



                                       





Kommentarer
Postat av: Tommy

Fanns det ingen hiss? ;o)

2011-03-30 @ 18:04:39
Postat av: Anonym

Ända upp alltså?

2011-03-30 @ 18:06:51
Postat av: Calle/Monica

Du är inte bara söt, Lena. Du är rolig också. Det där såg ju ut att vara en riktigt trevlig utflykt.

2011-03-30 @ 20:36:08
URL: http://meanwhileinshanghai.blogg.se/
Postat av: Tommy B

Tvtips till oss i Svedala Svt2 lördag 12:05.

2011-03-30 @ 20:55:31
Postat av: Lotta

Tack Lena för en mycket informationsrik utflykt! Jag älskar verkligen ditt sätt att uttrycka dig:-)



Kram,

Lotta

2011-04-01 @ 07:28:30
Postat av: malinmaskmongo

Skönt att de iallafall har satt upp varningskylten Obs om du sitter bakåtlutad mot armarna och solar(när det inte är dimma då) så vad du än gör sparka inte med benen samtidigt.



Vacker slut på berättelsen föresten kände mig som i en lite svår film med en kanske något äldre sminkad Johnny Depp spelandes mot en ganska så grå men slående vacker och naturligtvis fruktansvärt smal (men inte för att hon äter dåligt utan för att on helt enkelt föddes för att väga 58kg till sina 175cm) Nicole Kidman.



Här slår iallafall videkissarna ut och grannen och jag tjafsar om det är okej att ha löv i trädgården eller om man måste räfsa upp dem. Mina tydliga och mycket välgrundade meningar om att när man kommer på landet gillar man en mer naturlig träfgård där naturen sköter sig självt verkar falla som sten mot hans argument om att han får räfsa varje dag och att man har plikter som hyrestagare.



I vilket fall slutade det hela med att jag tvingade honom att då får han låna ut sin räfsa eftersom jag inte har någon. han ebjöd mig då soppåsar också om jag behövde. som en svart kvinnlig amazon höjde jag handen, gjorde stopptecknet för ansiktet och sa whaeve. gick därifrån smidandes en djävulsk plan om hur jag skulle få honom att fälla sitt jävla träd som fäller i min trädgård i höst och muttlandes om hur i h-te det kunde vara rättvist när jag inte ens har några träd i in trädgård och ändå får jag aldrig sol för alla träd i kvarteret skuggar min trädgård..



Demonstrativt gick jag senare på en uppfriskande vårpromenad istället för att räfsa.



Livet är härligt i våren och imorgon ska jag räfsa löv!!!!



2011-04-04 @ 20:23:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0