Meanwhile in Shanghai

Det finns små passager i våra liv då vi slutar att fundera. När allt runt omkring ter sig självklart och man bara följer med dagen, tillbakalutad och med ett tryggt leende på läpparna.

Man kan lära sig att känna igen såna dagar. Man kanske går ut. Luften är helt sval och klar. Solen värmer precis sådär lagom mycket, som att någon anpassat värmen just för dig. Ni vet när man redan på morgonen liksom vill snåla med tiden för att få dagen att räcka lite längre. 

I fredags såg vi det nog inte komma, det är idag vi kan ana att det har varit en helg som var något speciellt, som det var meningen att vi skulle göra något bra av. En helg vi kommer att minnas bättre när vi fått lite distans.

Vi vet. Den dag vi flyttar hem kommer vi att tänka tillbaka på dagar som dessa och undra om de verkligen ägt rum. Tiden gick ju så snabbt här borta. Plötsligt var vi hemma igen.   

Det är alltså inget särskilt som hänt, det vill jag säga. Det är mer en känsla.



Att sitta på denna innergård och äta. Det är ljummet. Stjärnklart. Människor skrattar. Det känns som man är i en film. Vi dricker vin. Efteråt promenerar vi hem genom Shanghais allékantade gator.



Vi kunde inte låta bli att stanna vid denna bil. Vi ville hjälpa den lilla kvinnan vid bilen att få sin last såld. Hon såg glad ut när vi stannande.



Det här skulle bli ett kort på hur lycka ser ut. Istället blev det en bild på bl a mina kalsonger.



Den här bilden skulle inte vara med.



Här spenderade vi vår lördag. Det var som när man var liten. Man slumrade i solstolen. Lek och plask i bakgrunden. Solen som bränner så att man får vända lite på sig. Familjer som sitter under parasoll och äter. Männen dricker öl och ler som de bara gör när de är lediga.



Den första chocken när man doppar tårna och sedan den sköna känsla av att vara viktlös under ytan.

Söndagen kan vi mer illustrera genom ett antal fejkade paparazzibilder. Jag tror egentligen ingen av bilderna behöver kommenteras.