Meanwhile in Shanghai

Jaha. Då var vi här. På andra sidan jorden. När man var liten hade man svårt att fatta hur man kunde gå upponer, att man liksom inte föll upp i himlen här i Australien. Jag har hört att vattnet virvlar sig åt motsatt håll i handfaten här, och det är sant på samma sätt som det är sant att man går upponer. Vattnet virvlar åt moptsatt håll, men eftersom du de facto från ett Sverigeperspektiv står upponer, ser du inte det. Matrix ungefär.

Kort resedagbok so far:

Fredag: Trött. Flyg. Vänstertrafik. Akta! Kolla! Havet. Surfing. Räkor. Motell.

Lördag: Morgonpromenad. Kaffe. Fiskare. Kullar. Berg! Höga berg!! Känguru. Långsamt. Pub. Locals.

Söndag: Frihet. Himmel. Ödemark. Motorväg. Outbacks. No fuel behind this point. Lunch. Pool. Grilla.

Måndag: Packa. Skynda! Stall. “Smallie”. Pirr. Skritt. Trav. Man from snowy river. Galopp!! Natur. Utsikt. Eukalyptusdoft. Himmel. Papegojor. Muskelvärk. Vingård. Vilse.. Framme! Ett loft på kvarnen. Middag. Kakaduor. Stjärnklart.

Tisdag: Vilse (igen). Trafikljus. Great Ocean Road. Frihet. Sol. Surf. Dude! Burgare. Vågor. Bada. Sol. Stark sol. Aj! Portvin. Skymning. Hav! Strand! Haj! Solnedgång..

We´ll be back!

Vi tittade på Antikrundan igår. De var i Nässjö. Alternativa TV-program var kinesisk såpa, 4:e reprisen av Masterchef Kids (alltså, 8-åringar som snor ihop en perfekt crème brulée, det är konstigt) eller 6:e reprisen av Dancing with the Stars. Vi gjorde ett försök att titta på Tinker Tailor Soldier Spy också men orkade inte fortsätta när den engelska undertexten på 12-kronors-DVD:n visade sig vara grekisk. Så det fick alltså bli Antikrundan. Alternativen på svensk TV behöver jag inte upplysa er om. 

Tittar ni på Antikrundan? Utan att egentligen veta tror jag att jag kunde skippat ursäkterna, har det inte blivit lite inne att kolla på Antikrundan? Även bland folk under 65? Sådär så att folk till och med gärna talar om hur mycket dom äääälskar Antikrundan, ääälskar att se folk försöka se oberörda ut när värdet på föremålen ska avslöjas. Som med Allsång på Skansen. För 20 år sen var det det töntigaste programmet som visades på svensk TV. Jag minns när jag var på semester i Stockholm med mamma och moster Ulla. Jag var 13 år och de fick för sig att vi skulle gå till Skansen och kolla på Allsång. Aldrig har jag varit så rädd för att synas i något sammanhang som då. Många år senare ser jag en dokumentär om ett gäng tonåringar som köar i ett dygn utanför Skansen för att få de bästa platserna och pratar om Anders Lundin som om han vore Gud. Jag förutpår samma utveckling för Antikrundan. Nästa säsong är det tonåringarna som köar i timmar med mormors gamla servis och svimmar när Knut Knutssons närmar sig. Visste ni förresten att han tidigare hette Lennart? Det vet jag för han och mamma gick i samma klass när de var små.

Hur som helst så går faktiskt Antikrundan även på kinesisk TV. Upplägget skiljer sig dock något från den svenska versionen. I kinesiska Antikrundan bedömer experterna om föremålen är äkta eller inte, so far so good. Skillnaden är att om grejerna visar sig vara oäkta, då krossar de dem. Inför ögonen på gråtande (f.d.) ägare som tagit med sig farfars fars vas för ett expertutlåtande.

Tänk er Knut Knutsson säga "Tyvää, dä hä skåpet ha din måfas fafa själv snickrat ihop. De finns inget vääde i de" och sen sparka sönder det. Inför ögonen på en förtvivlad pensionär fån Nässjö. 

 

...är det ingen som tittar snett på dig om du tar dig en tupplur i någon av utställningssängarna.


... fattar kineserna ätpinnarna och lägger omsorgsfullt en klick lingonsylt på varje köttbulle. Sen funderar de på hur de ska få i sig potatismoset.


... är utbudet med några undantag detsamma som i Sverige.


En Billy, ett paket pepparkakor och en liter Absolut?

... är det gratis kaffe för familymedlemmar i restaurangen varje tisdag och torsdag vilket också gjort det till hetaste blinddate-stället för singlar i övre medelåldern. Gruppen har växt sig så stor att det, av döma av informationstavlorna i restaurangen, till slut blivit ett problem för ikea.  

“Frequent fights and arguments do serious harm to the image both of Shanghai residents and Ikea. Bringing in outside food and tea violates the cafeteria’s regulations…If you are a member of this group, we feel we have warned you, do not use the resources of Ikea to organize events of this kind.”

Verkar gå vilt till på dating-fronten i Shanghai.

Hej på er. Bloggskugga har rådit ett tag. Vi är medvetna om det. Men, efter julfirande i Sverige, lägenhetsjakt, skolavslutning, årlig jobbfest och andra förpliktelser i Shanghai är vi nu tillbaka med kraft. Vi ger er.... en årskrönika! I senaste laget tycker kanske ni. Men se ni, det beror på vem man frågar. På söndag är det nämligen dags att lämna kaninens år bakom oss och ta klivet in i drakens. Det kommer bli ett gynnsamt år fyllt av förändringar om man ska tro kineserna.

2011 (och delar av kaninens år) var året...

 … då vi sa hej då till den svenska vardagen och hej till det stora äventyret i Öst. Ett äventyr som med tiden övergått i vardag, om än en annorlunda sådan. Så här i efterhand kan vi nog erkänna att vi sällan haft så mycket att stå i som innan vi satte oss på planet till Shanghai. Lägenhet skulle renoveras, jobb skulle lämnas över, lägenhet säljas, bohag packas, förråd rensas, magasinering ordnas, fighter om slängas eller sparas tas, nytt hus inredas, abonnemang sägas upp, bil säljas, adressändring ordnas, myndigheter informeras, visum fixas, avskeds tas, nytt hus hyras ut… Ja, ni förstår ju. Listan kan göras lång. Till andra i samma situation rekommenderar vi en dag ledigt eller två innan flytt.




Å andra sidan gjorde vår tidsoptimism att vi aldrig riktigt hann fundera över vad vi gav oss in på. Och kanske var det lika bra det. Mest för att det ibland helt enkelt är bra att inte ha tid att fundera så mycket. Väl på plats vore det synd att säga att Shanghai välkomnade oss med öppna armar. Råkyla, fukt och snöblandat regn i kombination med total oförmåga att förstå oss. Nä, vi fick allt lirka lite för att vinna hennes gunst. Men vad gjorde väl det när varje steg vi tog var ett äventyr och det kändes som vår närmsta framtid var ett oskrivet blad.

… som inleddes med en medvetet naiv inställning till allt vad olikheter mellan länder, kulturer och folk från olika delar av världen heter och avslutades med att vi kände oss som hemma så fort vi passerat Uralbergen på väg till Sverige för att fira jul. En spanjorska i Shanghai känns som en syster, en polack som en broder. Euron må vara ett fördärv men den europeiska gemenskapen har vi greppat nu.

… då det kändes som om stora delar av den för oss outforskade delen av världen plötsligt fanns runt hörnet. Hong Kong, Macau, Japan, Hangzhou, Peking. Och Shanghai då förstås.


        

… då vi drabbades av lyckorus säkert tre gånger i veckan. Bara av att gå utanför dörren.





...då vi hade sommar i nio månader på ett år och ibland lördag fyra dagar i veckan.





...då detta var "våran gata i staaan"





...då vi började säga Nihao istället för tjena och Ma Ding istället för Martin.


...då Hong Kong upptäcktes.





....då vi dansade i neon.





...och på gatorna.





...då vi vaknade dagen efter.





… då Lena lärde känna 44 kinesiska 8-åringar.

...då vi mötte en reptil med stil.





...då vi satt två timmar i förhör med kinesisk polis.





...då vi började säga "Martyyy. How many time do I have to tell ya?" och "Talkin' to me, huh?" efter avsnitt 64 av Sopranos.


...då vi bekantade oss med Shanghais trafik.





...då vi först gick all in.





...och sen gick all out.





...då Mahjong blev ett fredagsnöje.





..då grönt var skönt., men ganska sällsynt.





...då Martin på jobbet blev omdöpt til Ma Ai Lun (betyder: "The man who loves to argue", "Playboy", "The foreigner who loves chinese culture", "The horse lover" med mera beroende på vem man frågar)


..då detta var vår midsommarstång.





...då man förstod vad svensk sommar verkligen är .

     


...ett år fyllt av hopp.





Gott Nytt Drakår på er!