Meanwhile in Shanghai -

Japaner japaner

En söndag för några veckor sedan, när vi var ute och strosade i det fina vädret, hörde vi på långt håll barnen i parken ropa "Ta shi riben ren! Ta shi riben ren!" så det ekade mellan skraporna.

"Hen är japan! Hen är japan!" (Ja, i Kina är pronomenet för tredje person singularis könsneutralt, "ta" kort och gott. Helt okonstlat används det av 1,3 miljarder människor flera gånger om dagen, utan missförstånd eller förvirring. Eller, tecknen för han och hon är ju olika, men de uttalas likadant. Ja, ja, lite förvirrat kanske det är ändå.)

Hur som helst, den stackars tjejen som just blivit utsedd till japan var i alla fall tvungen att fly upp bland kullerstenarna på sina rollerblades för att undgå att bli pryglad av stålmannen och de andra barnen.

En japan eller kines? En hon eller han?

Häromdagen när jag just haft en dust med klassens bråkstake hörde jag det igen. Ett argt muttrande "Ta shi riben ren!" Strax därefter hördes upprörda röster runtom i klassrummet "Teacher, tecaher! He say you are Japanese!" Tur för bråkstaken att jag inte är kines, då hade han troligtvis både fått en utskällning, en kvarsittning och ett samtal hem på grund av sina fruktansvärda anklagelser. Själv tycket jag det hela var ganska intressant och tog tillfället i akt att försöka få igång en debatt om det djupt rotade japanhatet hos kineserna. "So you think I look like a Japanese?" frågade jag bråkstaken. "No..." muttrade han till svar. "Så varför kallar du mig för japan då?" fortsatte jag. Mutter, mutter...Till slut tog någon elev längre bak i klassrummet mod till sig och berättade att kineser inte tycker om japaner. "Nä, vi hatar japaner" fyllde någon i. "Varför det?" undrade jag. Och sen var det igång, "De gjorde jättemycket dumma saker!" "De har dödat massa kineser" "Ja, vi haaaatar dom!"

Någonstans där kände jag att det var dags att lugna massorna. Kanske även ta tillfället i akt och göra något stort för mänskligheten, få slut på hatet. Med min mest pedagogiska röst försökte jag förklara att de som gjorde allt det där hemska mot kineserna (vilket inte gå att förneka, Massakern i Nanjing är en fruktansvärd slakt som sällan får utrymme i historieböckerna) inte lever längre. Att det är nya människor i Japan nu. Barn som ni, som går i skolan, spelar piano, gör läxor och lär sig engelska. Som kanske också lär sig gangnam style på gympan. Precis som ni.

Att hävda att mitt försök till frälsning och förlåtelse lyckades är tyvärr inte ens en sanning med modifikation. När de började dra upp argument som "men nu vill de ha våran ö!" återgick jag till de oregelbundna verben.

Försöka duger.

2012-11-29 @ 16:08:02 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Seoul

I helgen fick vi smaka på friheten. Frihet i form av att få se Zlatans magnifika mål mot England på youtube. Frihet i form av att kolla av vad vänner och bekanta har haft för sig på fejjan senaste tiden. Vanligtvis kan vi förstås göra detta även i Kina, men de senaste veckorna har en krånglande vpn-tunnel (som kan vara världens tredje bästa uppfinning efter AC:n och köttfärsen, när den funkar) satt stopp för detta och fått oss att känna på hur fruktansvärt frusterande det är att inte kunna ta del av vad man vill, när man vill. Att olika typer av sociala medier är blockerade här är så klart ingen nyhet, men när man upptäcker att hemsidor som wedholmsfisk.se och sjoqvistskor.se är oåtkomliga utan vpn blir man ändå lite konfunderad. Hur tänkte egentligen De Som Bestämmer där?

De där svenska vinterkängorna, vad ska hon med dom till? Nä, det kan hon ta och glömma, vad är det för fel på kinesiska? (Svar: kalla, fula och gjorda av plast). Stäng ner!

Wedholms fisk? Kan inte sätta fingret på vad det är, men det låter skumt... Mmmm, måste nog lita på magkänslan här och ta det säkra före det osäkra. Stäng ner!

Ja ja, nu var det ju inte för att surfa runt på nätet som vi for till Seoul utan för att... ja, vem är inte nyfiken på vad som finns där liksom?

Nu vet vi det och kan berätta att det fanns en himla massa bra grejer där. T ex...

Ett hotell med utsikt över en gatukorsning kantad av höstfärgade träd.

Starbucks. Säkert kort.

Allt man behöver.

Tre gummor. Tre pallar. Tre miniräknare.

En orgie i höstfärger.

En vacker park. En vacker man.

Kimchi, kimchi, kimchi..... Bibimbap, bibimbap, bibimbap.....

Galbi, galbi, galbi...

Bara namnen på de koreanska rätterna gör ju att man vill äta tills man dör.

Folk, folk, folk...

...och några neonskyltar. Ungefär som hemma med andra ord.

2012-11-23 @ 05:13:13 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Ostvakt

Det är tydligen fler än vi som förstår värdet av en god ost i Shanghai.

2012-11-20 @ 04:00:41 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Bag, watch, lake? You wanna buy?

Lolex och Flällläven, släng er i väggen! Det är inte för inte som Kina är världsledande när det kommer till piratkopiering.

Javisst är det en kopia av Mälaren, Meilan Lake, som möter dig om du tar dig till ändstationen på linje 7 i Shanghai. Och inte bara det, en kopia av hela Sigtuna finns fatiskt där. 2004 invigdes förorten och det är väl inte helt rättvist anklaga varken sjön eller staden för att vara piratkopior. Ett svenskt ingenjörsföretag har faktiskt varit med i planeringen av småstadsidyllen, där så väl låga, pastellfärgade tvåvåningshus som "Stora Gatan" finns representerade. Och vem äger liksom upphovsrätten till Sigtuna och Mälaren?

Vad som däremot inte fanns med i planeringen var kopiorna på Vigelands skulpturer som finns utplacerade över staden.

I produktutvecklingen av grävmaskinen LOVOL är jag däremot ganska säker på att svenska ingenjörsföretag saknat inblandning.

2012-11-20 @ 03:51:00 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Utflykt!

Kimchi

DMZ

OS 1988

Gagnam Style

BiBimBap

Alla heter Kim

Anders Svenssons makalosa javla frispark mot Argentina

Vaskan ar laddad med kamera, vantar, mossa, halsduk, IPod och en Rape Portion

I helgen blir det fodelsedagsfirande i Seoul. Grattis Korea!

2012-11-16 @ 03:42:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

La vie en rose

Vi vaknar i ett dimmigt Malmo. Utanfor fonstret ser vi ett latt regn falla ner. Vi oppnar anda fonstret for att fa andas den friska svenska hostluften. Vi packar ner det sista i vaskorna och gar ner i frukostmatsalen. I matsalens valvformade lokal ar det fortfarande tomt och tyst. Vi myger mellan borden bort mot maten. Ett ljus fladdrar till pa ett bord nar vi gar forbi. Vi hamtar grovt brod, leverpastej och saltgurka, en hemgjord yoghurt med musli. Vi satter oss ner och borjar ata. Vi tittar pa varandra. Snart flyger vi. Vi sager inget. Jag sorplar lite eftersom kaffet ar varmt. Lena skrattar till, jag ocksa.

Hjartat slar lite fortare an vanligt nar var hyrbil styr ut genom staden och upp pa Oresundsbron. Himmeln har spruckit upp och ligger klarbla over Kopenhamn. Det blaser och havet krusas i vita vagor under oss. "Oandligt ar vart stora aventyr" tanker jag. Jag tror det var Karin Boye som skrev det. Men det ar vi som kanner det: Oandligt ar vart stora aventyr.

En stund senare har vi snotackta alper under oss. I fjarran kan vi ana ett azurblatt hav.

I Antibes stannar vi till for natten. Vi satter oss pa rummets balkong medans det borjar skymma. Det ar fortfarande varmt ute. Pa ena sidan av oss ligger berg omringade av tata moln. Ute over havet ligger ett svagt ljus. Efter en stund borjar det duggregna och vi maste ga in. Vi tar pa oss vindjackor, lanar ett paraply och tar en promend ner mot stranden. Pa en liten servering med utsikt over den skymmande bukten bestaller vi in musslor och ol medan regnet trummar pa markiserna.

Man kan saga mycket om landskapet vi aker genom nar vi tar var roda lilla bil upp mot det hus vi hyrt, man kan ocksa vara helt tyst. Solen skiner och vi oppnar upp taket pa bilen en bit. Frihet. Vinden lyfter omedelbart tag i vart har. Nar vi borjar bege oss uppfor kullarna korsande genom byar ger var GPS oss snabba och ibland obegripliga kommandon som Lena vant tortydligar. Landskapet ar fullt av cypresser och olivtrad precis som vi hade fantiserat om nar vi satt i vart vardagsrum i Shanghai och planerade. Minnen fran geografibockernas bilder pa medelhavsmiljoer i mellanstadiet fladdrar forbi. Luften blir svalare nar vi narmar oss. Palmerna och stranderna i Antibes har bytts mot gulnade kastanjetrad och luften fylls av lukten av morgondagg och rosmarinen som vaxer vilt utmed vagen. I slutet pa en pa en enslig vag kommer vi till en port. ”Le Forquet” laser vi pa en emaljerad skylt samtidigt som vi hor en vanlig rost saga ”you have now reached your final destination”.

Tillsammans med en nyanland Karin gor vi oss hemmastadda samtidigt som ett askovader mullrande passerar. Det ar kallt pa stengolven i huset nar vi tassar runt som for att inte stora.

Vi lamnar huset pa kvallen och gar den korta promenaden mot de upplysta husfasaderna i Cabris. Det ligger kvallsdagg pa grasmattorna vi passerar. Den lilla byn ar tyst och stilla bortsett fran ett torg dar manniskor samlats for att ata och tala om dagen som varit. Vi gor dem sallskap.

Sa kommer da vara gaster. Det blir en frenetisk aktivitet innan detta harliga gang anlander, vin ska kopas, kott ska skivas, nagra nypor farska krydor ska hamtas ute i tradgarden. Som tagna ur en spionthriller glider snart tva morka herrgardsvagnar in pa uppfarten och senare annu en. Familjen ar samlad! Det ar fest!

Anekdoter om felkorningar och knasiga GPSer blandas med ljudet av skratt och skrammel fran koket. Snart serveras grillad andouillekorv och kotletter ute pa terassen, Resdamm har under tiden skoljts av och alla samlas runt bordet. Nedanfor oss mot horisonten ser vi ljusen fran ett sensommarens Nice.

Mandagen den 1 oktober i herrens ar 2012

Vi vaknar av en mild signal fran en vackarklocka. Fran vart sovrum ser vi att solen skiner nere vid havet, men uppe hos oss kan vadret inte riktigt bestamma sig.

Nerifran koket hors ljudet av hur nagra agg i kokande vatten studsar mot kastrullbottnen. Det luktar kaffe. Det finns nybakat brod och juice star framme upphallt i en tillbringare. Den aldre delen av familjen har redan satt sig att ata frukost pa terassen. Vi tar ocksa for oss av maten och slar oss ner.

- Har kommer de ju!

- Ar ni nervosa?

- Hur kanns det?

Dar nagonstans gick det upp for oss vad som faktiskt skulle handa denna dag. En rysning gick genom kroppen. Kanske var det en mistralvind. Kanske var det nagot annat.

Efter att jag, Lena och Best Man Andreas begett oss ivag tidigt mot Grasse och senare till kyrkan i Cagnes Sur Mer i var roda Mini Cooper borjade gasterna gora sig iordning. Att redogora for vad som egentligen hande sedan ar egentligen omojligt. Dels for att jag inte riktigt minns, dels for att det arsvart att beskriva. Men allt var valdigt fint och vi var valdigt lyckliga. Vi far nog illustrera med bilder istallet for ord.

Därefter följde en vecka med långa middagar i byn, stros i Nice, boulspel i trädgården, roulettespel i Monte Carlo, grill på terassen, bad i kall pool och ljummet hav och allmänt skönt häng med allmänt, eller faktiskt specifikt sköna människor.

Till våra nära och kära, tack för en fantastisk vecka!

2012-11-12 @ 06:37:00 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Viktiga val

Igår när barnen i skolan egentligen skulle lära sig om a, an, some och any fick plötsligt statsvetar-Lena feeling och ville ta tempen på barnens omvärldskunskap. Efter en kort blick bort mot sista bänkraden för att försäkra mig om att lärarassistent Zhang somnat gott frågade jag barnen om de visste vad som hänt i USA idag. Först möttes jag av tomma blickar och frågande uttryck. Men så var det som polletten trillade ner, frågan sjönk in och plötsligt började ivriga händer vifta i luften. "The, the, the Romney is...." och så ett halshuggartecken. "And, and, and.....Obama is the first!"

Mycket nöjd över detta gensvar var jag, utan att här gå in på detaljer, på god väg att ta diskussionen ett steg längre. Men jag kom snart på andra tankar när bilder av mig utdragen ur klassrummet, av två barska män i uniform, flimrade förbi mitt inre.

Vi fortsatte istället att prata om morgondagens skolutflykt till Forest Park. Det skulle tydligen finnas fåglar i denna park! Charlotte (som av misstag ofta får heta "Chocolate" bland sina klasskamrater) dementerade dock detta. Hon kände minsann någon som kände någon som varit i Forest Park och inte sett en enda fågel. Besvikelsen i rummet efter detta konstaterande gick nästan att ta på och mitt hjärta blödde en stund för dessa stackars asfaltsbarn. Men än värre, fick jag snart veta, var att de inte fick ta med sig sina I-pads till Forest Park. "It's a rule!" "It's a bad rule!" hördes upprörda röster runtom i klassrummet. På pedagogiskt vis försökte jag tala barnen till rätta (läs: banka lite vett i skallen då dem) och få dem att förstå att de kan spela I-pad varje dag hemma men det är minsann inte varje dag man får åka till skogen och eventuellt få se fåglar.

"So, actually I think it's a good rule", sa jag.

"Yes....." svarade någon fundersamt, "...because the Forest Park is very big. And if we lose I-pad maybe we can't find it again."

***********

På vägen hem kantades trappor och plattformar i tunnelbanan av barska män (med getingmidja) i uniform. Något är helt klart på gång även i denna stormakt. Och tunnelbana betyder folksamlingar, och... ja.

Om jag skulle fråga om ni vet vad som hände i Kina idag så skulle jag förvänta mig en minst lika uttömmande analys som mina 9-åringar gav mig av USA-valet igår.

Viktiga val. På olika sätt.

2012-11-08 @ 06:24:14 Permalink Allmänt Kommentarer (6) Trackbacks ()

Tantan och köttfärsen

Glömde hissa Köttfärs hos advokadotanten som en av förra veckans höjdpunkter. Jo ser ni, förra veckan upptäckte jag att hon hade köttfärs i sin frys. "Hej dåååå Carrefour!" skrek jag i ren lättnad och dök ner i frysen för att roffa åt mig så många paket jag kunde hitta. Ja, det var definitivt spiken i kistan för min och Carrefours relation.

Det var här vi hittade den, köttfärsen! Den var både vacuumförpackad och djupfryst så nej, det var inte därifrån jag fick min sjuka i fredags. Men hade någon för två år sen sagt till mig att jag skulle bli lycklig av att hitta köttfärs i den här frysen hade jag kanske... inte trott henom.

Vi har ju hyllat "Avocadotanten", "Wulumuqidamen" eller kort och gott "Tantan" (kärt barn ni vet) förut. Från en icke Shanghaiboende svensks perspektiv kan det kanske vara svårt att inse hennes storhet. Men att hitta smör, ost, olivolja, jalapenos, kyckling, vaniljstång(!), mjöl, pasta, grädde, vin, crème fraiche, korv, honung, nötter, bakpulver och allt annat som inte går att hitta i ett vanligt snabbköp i Shanghai, under ett och samma lilla tak, till rimliga priser, utan att behöva pruta, är ta mig tusan ren och skär lycka.

Tantan dubbelkollar så att Martin fått med alla ingredienser till rödvinsrisotton.

För ett tag sen hittade vi även ägg i en äggkartong av plast hos Avocadotanten. Vad bra, då slipper vi plocka halvsmutsiga ägg ur en back, i en plastpåse där de riskerar att gå sönder, tänkte vi. Men andra gången Martin valde äggkartongen framför lösviktsäggen sa hon ifrån. "No, no! This better" sa hon, lade tillbaka äggkartongen och pekade på äggbacken. "This from my family farm!". En annan gång fick vi inte köpa tryffelolja. "No, no, vely expensive", sa hon bestämt och ställde tillbaka den i hyllan. Sån är hon, Tantan.

Men vi gillar henne ändå.

2012-11-07 @ 07:15:29 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Länge leve brudparet!

Var det någon som såg Kinas mat på SVT förra veckan? Vi var på Martins kollegas bröllop förra året och kände igen oss i så gott som allt. Allt utom det speciella risvinet, som enligt programmet var ett av de viktigare inslagen under ett kinesiskt bröllop... Vid närmare eftertanke kan det ha varit så att risvinet var där. Kanske missade vi det helt enkelt i den extremt speedade processen av klädbyten, utlottningar, cigarettbjudningar, smällare, skålar, tjugo små rätter och tal. Allt under ledning av den inhyrda filmregissören.

I helgen fick vi ta skydd bakom en husvägg under vår söndagspromenad när en kaskad av smällare briserade framför fötterna på oss. Vi anade vad som var på gång och när vi till slut vågade oss fram igen hade den unge brudgummen äntligen lyckats locka ut sin brud.