Meanwhile in Shanghai

Förra helgen var vi bjudna på bröllop. Det varade i en och en halv timme. Ibland är de effektiva kineserna, det måste man ändå ge dem.

Det blev en tidig morgon. Tidiga mornar har Martin svårt att hålla ögonen öppna. Då ser han ut så här:



Brudgummen i fråga var en av Martins medarbetare och några av hans övriga arbetskamrater hade varit vänliga nog att ge oss ett "Hung Bao", dvs. ett rött kuvert som vi kunde, nej skulle, lägga pengar till brudparet i. Det är så man gör här, inga presenter och annat tjafs utan en rejäl bunt med pengar är vad man ger.

Trots att vi hade lång väg att åka var vi bland de första gästerna på plats. Mr. Chen, vår chaufför, är tidspessimist. Alltså motsatsen till tidsoptimist. Brudgummen såg lite stressad ut när vi anlände och förklarade att hans blivande fru var och fixade håret men att han genast skulle ringa efter henne så att vi kunde fotograferas tillsammans med brudparet. Vi sa att det inte var någon brådska men vad hjälpte det. Några minuter senare anlände bruden med ett ansträngt leende på sina läppar.

Resten av dagen såg på ett ungefär ut så här:

 11:58 Brudparet tros göra entré. Falskt larm.  
12:07 Lyset släcks. Strålkastare sveper över salen likt ett hockeyintro. Hög musik pumpar ur högtalarna.
12:08 Strålkastaren riktas mot dörren och bruden gör entré. 8 betyder tur i Kina, därav tiden för entrén.
12:09 Brudparet byter ringar
12:10 Brudparet skär tårta
12:11 Brudparet tänder ljus tillsammans
12:12 Brudparet häller champange i en pyramid av glas
12:13 Brudparet dricker snaps
12:14 Bruden lämnar salen för att byta klänning 
12:15 Slut på akt 1

12:18 Bruden gör entré
12:19 Den första av 19 rätter kommer in
12:21 Brudgummens far håller tal. Alla upptagna med att äta.
12:23 Brudens far håller tal.
12:25 Den inhyrda underhållaren jonglerar med dukar
12:26 ..med större dukar 
12:27 ...med jättestora dukar
12:30 Bruden lämnar salen för att byta klänning

12:35 Underhållaren kastar ut nallar till gästerna
12:36 Smockorna hänger i luften i dispyter över nallarna
12:37 Jättestor nalle krossar vinglas och landar på tallrik
12:38 Fler nallar åt folket
12:39 Tävling på scen om gigantnalle
12:42 Bruden lämnar salen för att byta klänning

12:45 Underhållaren spelar flöjt
12:46 Underhållaren spelar flöjt med näsan
12:47 Rungande applåder
12:50 Underhållaren sjunger en sång
12:52 Underhållaren motar bort barn som kommit lite väl nära de kvarvarande nallarna.
12:53 Sista nallarna kastas ut.
12:55 Brudparet med familj reser sig och börjar i tur och ordning skåla med de 250 gästerna.
13:30 Bröllopet är över. 250 skålar avslutade.
 



Vi tackar H med fru för att vi fick komma på ett bröllop vi aldrig kommer glömma. Mitt i det höga tempot var det ett väldigt lyckligt och fint bröllop.

P.S. Mr. Chen var en av de lyckligt lottade, men på vägen hem fick jag den nalle han lyckats fånga under utdelningen. Han är en fin prick, mr Chen.

Jag kom ivag sent hemifran idag. Brukar vilja undvika det. Men jag var sa trott, otroligt trott. Jag hatar kinesisk techno. Mr Chen gillar kinesisk techno, han kan tugga tuggumi i takt till musiken till och med. Det maste gora ont i kakarna. Ska bli kul att ata pa Cuivre. Nar at vi nagot vasterlandskt senast? Fan va skrynklig min skjorta blir i bilen. 20 minuter kostade det mig i morse. Kunde gjort nagot annat med den tiden, sovit till exempel. Varfor far jag tvangstankar att vicka pa tarna nar jag springer? Varje varv igar. Runt, runt. Vick, vick. Konstigt. Undrar om man tappar tid pa det? Undrar om det hant pa elitniva? "-Han ar nu nastan 8 sekunder efter kenyanen! 8 sekunder!! Kanske vickade han pa tarna i bortre kurvan?" Nej, det hander nog sallan. Denna laten ar samst pa skivan. Spice girls samplade med vers pa kinesiska. Det blommar jattestora rosenbuskar utmed vagarna. Sa dags nu. Lite nervos idag kanske. Nej, kanske inte. Spand later battre. Jag ar spand idag. Jaha, Macau da ja. Forsta gangen jag bor pa en skola sedan Upplands Bro gymnasiet 1993. Nu har jag levt dubbelt sa lange som jag hade gjort 1993. Da var man bara halv med andra ord. Nej DEN HAR laten ar samst. I Kina spelar gamlingarna Mahjong pa internet nufortiden. Familjerna har inte tid att umgas med dem langre. Det betraktas som utveckling. Lite bilar pa vagen idag. Tomt just nu. Fyra filer for oss sjalva. Mr Chen valjer vant att ligga sa nara mittracket som det overhuvudtget ar mojligt. Det gor alla. Ska bli gott med kaffe om en stund. Nagon gang vill jag ha ett jobb dar jag kan ata frukost innan, och lasa tidningen som vuxna ska gora. Titta pa rubrikerna och saga "uhmm, ahhjuuum" innan jag utan att titta pa ostmackan, trevar efter den och tar ett bett fortfarande med tankarna och blicken i oversvamningens Bangkok. Nu ar jag sen. Jakligt sen. Det finns inga bensinmackar i Kina. Eller? Man ser dem sa sallan. Sinopec heter de har. De som inte finns.

Tillräckligt varmt för att sitta på uteserveringarna, svalt nog för att slippa svettas. Klarare luft, blåare himmel. Blommor som blommar, löv som faller. Det är på hösten Shanghai visar sig från sin bästa sida. Men så kom gårdagen. 17 grader! Det verkar minsann som om vintern är i antågande. 

Hej pa er!

Nu ar vi tillbaka i skrivandet. Den sista tiden har praglats av arbete, arenden, fixande och donande.

Liten uppdatering sen senast:

Lotta och Karin har akt hem. Det var trist.

Lena har forsokt forlanga sitt visum. Det gick sadar. Det var ocksa trist.

...det innebar att vi bradskande maste utomlands. Det var inte trist. Valet foll pa Macau, en blandning av Portugal, Kina, Las Vegas och lite annat.

Imorgon har en av mina medarbetare bjudit oss till sitt brollop i Changzhou.

Naja, det var en kort uppdatering. Nedan foljer nagra dammiga gamla bilder som vi tog pa den dar tiden nar vi var i Peking. Hall till godo.

Lyllos er som inte har varit i Kina. Lyllos er som har allt kvar. Efter två veckor har nu morsan och jag glott, känt och luktat klart på Kina. Vi är proppmätta på såväl mat som intryck och djupt imponerade över Lena och Martins navigering här i stan. Efter vilda diskussioner och långa nattliga överläggningar kommer här vår gemensamma lista över fem höjdpunkter under vistelsen här.

1. Parken, en tidig morgon. En föreställning i sig som inbegriper tusentals kineser och där regissören tappat greppet totalt. Exempel på saker man kan roa sig med:

Massera ett träd

Dansa med solfjädrar

 
Eller, varför inte attackmassage av en tandlös lite gumma

2. Peking – hutongerna, Förbjudna staden och Himmelska fridens torg. Det var häftigt alltihop, Peking var jättelitet och jättestort på samma gång. Se tidigare inlägg.

3. Kinesiska muren. Tänk att den är nästan tusen mil och ihoplimmad med klibbigt ris!

4. Maten. Här går dock åsikterna isär. Medans undertecknad skulle vilja ha det kinesiska köket på en första plats så är mamma Lotta lite mer tveksam - ”Det är roligt att ha ätit det” som hon uttrycker det lite lakoniskt. Själv säger jag: jordnötter i vinäger, gurksallad, lättfriterad äggplanta, can’t get enough!

5. Shanghais trädkantade gator där de eldrivna och därmed ljudlösa mopederna susar fram och där allt går att köpa – frukt, strumpor, dvd-filmer, grillspett, paddor, tjusiga kläder och mindre tjusiga kläder, etc , etc, etc. Vänder man huvudet åt ett håll ser man en kines lugnt promenerandes i pyjamas medans det åt andra hållet ligger någon och sover, företrädelsevis på jobbet som till exempel fiskhandlaren här:





Så, vi hoppas på att det kan bli lite kines av oss i vårt nästa liv. Det vore gött det. So long!

/Karin

Sondag, 11:00. WeiHai Road, Shanghai. En damm. Ett revir. Ett hem for en varldens mest egensinniga och uppkaftiga sma krabater. Håkan. 

Det ar sa har vi lart kanna honom. Lojt solande sina ben medan han betraktar varlden med sina excentriska ogon.




Den sista tiden har han daremot lyst med sin franvaro. Vi har kanske morsat pa honom nar han simmat forbi nagon gang, men annars - tystnad. Igar, nar vi tittade ut i dammen, sag vi nagot markligt. Hakan lag pa stenen som forr, men han var inte ensam.. han talade med nagon..

Mycket forvanade sprang vi ner till honom. Han var kvar pa stenen, precis som den andra skoldpaddan. Av nagon anledning talar han inte med mig langre. Hanvisar till en "Silenzio stampa", en mediabojkott. Nar jag paminner honom om att jag inte ar media fnittrar han hysteriskt. Lena fick daremot tala med honom:




Hakan: Grrr... helloooo there! Hehehe!

Lena: Hej Hakan, vem ar det dar?

Hakan: Vem? Vada?

Lena: Din lilla kompis?

Hakan: [drar in huvudet i skalet] - Jag vill se en order om husrannsakan pa detta!!

Lena: Men sluta tjafsa Hakan, jag vill ju bara tala med dig.

Hakan: Player.

Lena: Vad?

Hakan: Kalla mig Player.

Lena: Hmmf, ok Player. Ar det din son pa stenen?

Hakan: [mumlar inifran skalet] Jakla skit-tackning har inne.. - Du snubban, jag tror vi far ta detta en annan gang.

Lena: Du har ju sagt att du inte har nagon familj har i dammen. Att du ar "dammens Don Juan", en "Toy Turtle" och allt vad du kallat dig.

Hakan: [sticker fram huvuder ur skalet] - DVARG!!!!

Lena: Forlat?

Hakan: Det ar en dvarg pa stenen!!

Lena: Men Hak... ehmm "Player", hur lagt far man sjunka egentligen?

Hakan: - GAAAAHHHH!! [dyker i vttnet]

Lena: Suck, vi ses..

*******

Sa kom det sig den dag vi avslojade Hakans dubbelliv som varannan-vecka-pappa och varannan vecka sjalvutnamnd Casanova. For det ar val sa det ligger till? 

Resgladjen ar den enda sanna gladjen. 5 timmar pa tag kan vara en kort stund. Man kan hypnotiseras av landskapet utanfor. Allt flashar forbi, berg, akrar, manniskor. Solen ror sig sakta. Alla pa taget ar pa vag nagonstans. Hem. Bort. Pa ett flyg onskar alla att de vore framme, pa ett tag finner sig alla i att fardas.



Att resa ar att leta. Resan slutar pa ett vis nar man hittar det man soker. Eller hur?

Att resa ar ocksa att hitta. Tva stolta upptacktresanden i form av Lotta och Karin, och i bakgrunden en fullkomlig vettvilling.



Forsta kvallen smakade vi pa Peking. Vi tog ett rejalt bett och gillade det. Pekinganka Extraordinaire.



Undrar hur det kanns att varje dag tranchera hundratals ankor? Inget annat. En anka. Tva ankor. Tre. Om fyra timmar ar det lunch. Fyra ankor. Fem. Han sag stolt ut anda. Antagligen trancherar han anka som ingen annan.



Att vakna i solsken ar det basta som finns. En rod kinesisk sol steg sakta upp over taken och omsom varmde och bländade oss i sangen.



Snabbt var det ljust ute. Vi var redo for stordåd. Muren skulle laggas for vara fotter.

Mellan oss och muren lag 80 km asfalt. Vi anlitade en chauffor for att losa det problemet. Jag satt bredvid och visade vagen. "-Skarp hoger" skrek jag. "-Vanster tre!". Foraren sag mycket arg ut.



Att fa uppleva Indiana Jones-iga aventyr maste vara det basta som finns. Att fa stiga upp over tradtopparna, genom morgonsolen i en liten sadel fick oss nog anda snarare att kanna oss som sma Ewoker pa manen Endor.



Det var inte magiskt att sta pa muren som jag hade trott. Tvartom, det var tack och lov hogst verkligt. Om man kunde beskriva kanslan av att sta har uppe i ord sa skulle det inte finnas nagon mening med att aka dit. Nu gor det fortfarande det.

Hela omgivningarna sag ut att vara designade av Antoni Gaudi. Mjuka, runda, lite skojiga och galna. Men helt logiska. Allt pa sin plats.

 Hosten har testat traden lite grann i Peking, men sommaren fanns kvar, atminstone over var vistelse.



Det var en fantastisk dag.

Dagen efter var vi i forbjudna staden. Det ar en helt annan historia som vi far anledning att aterkomma till senare.

Vi har annat att beratta om. Det hander namligen ytterst markliga saker nere i var damm...

Ytterst markliga..