Från det ena till det andra
Vi är tillbaka och har så smått börjat vänja oss. Vid trängsel utomhus och utrymme inomhus. Vid folk i allmänhet. Vid bilar. Vid smog.
Det här var vårt hem i två veckor. Det verkar lika galet så här i efterhand som det gjorde på förhand. Men under tiden kändes det som det klokaste vi gjort.
Och vi (vid vissa tillfällen ser jag oss som en enhet) körde max 250 meter på fel sida vägen. Eller fel och fel... låt oss inte fastna i diskussionen om att ta seden dit man. Så tröttsamt.
Det här var vårt vardagsrum!
När vi inte hängde i vårt mobila basläger var vi ute på äventyr. På valskådning till exempel!
Det kändes som vi åkte ut på måfå. Visst, valar är stora djur. Men det finns mycket vatten i ett hav. Mycket mer än vad det finns hö i en höstack. Besättningen försäkrade oss att valarna brukar hålla till vid ungefär samma ställe flera månader i taget. Och de är uppe och andas i flera minuter innan de dyker ner för timslånga jakter på mat. Dessutom fanns det speciell utrustning på båten för att lokalisera valarna. Utrustningen visade sig bestå av en hemmagjord tratt med hörlurar som sänktes ner under ytan för att lyssna på eventuella valljud. En tratt! Herregud. Hur var det nu igen, 2013 redan va?
Efter total tystnad i tratten suckade skepparn och sa att vi skulle bli tvugna att förflytta oss många sjömil för att komma till nästa potentiella ställe. De bad oss om hjälp att hålla utkik efter valarna. Såg vi sprutande vatten skulle vi snabbt som attan ropa ut riktningen. Valen kunde vara på väg att dyka ner. Såg vi något mörkt på ytan skulle vi inte ropa. Då var det högst troligt bara skuggor, vågor, alger eller annat skräp och det hade de stannat båten för alldeles för många gånger.
Vi spejade och spejade. Medpassagerarna somnade om. Så plötsligt pekar Martin med hela handen och ropar med hög och myndig stämma "Left! Left!".
Kineserna vaknade med ett ryck och stapplade yrvaket ut på däck. Och där var den! Och inte hade den bråttom ner i djupet. Den låg där och sprutade vatten en lång stund innan den en sista gång fyllde lungorna med luft, sköt rygg och reste sin mäktiga stjärtfena i luften för att långsamt glida ner i djupet igen.
På vägen in mot land eskorterades vi av delfiner. Som vanligt med starkt bekräftelsebehov.
Hallå! Hallå! Kolla på mig!
Jag då! Kolla vad jag kan!
Men dagens riktiga hjälte var förstås den här!
Han började mumla om att frilansa för National Geographic. Funderade på om det skulle gå att kombinera med nuvarande jobb eller om det skulle bli tal om heltid.
I Abel Tasmans nationalpark på norra sydön paddlade vi havskajak. Det var mycket med det praktiska...
... men när vi väl kommit i kajaken lyckades vi både hålla rätt kurs och hålla oss över ytan.
Jag tyckte det var jobbigt. Blev trött i axlar och armar. Vatten droppade hela tiden in från årorna och till slut satt jag i en pöl. Men varje gång jag ville vila ropade Martin "paddla!"
Enda gången det lättade var när jag vände mig om för att säga något, eller kanske ta ett kort. Då blev det plötsligt en jäkla fart på kajaken...
Ja, ja.. fint var det i alla fall. Vi såg sälar, stingrockor och pingviner, grillade på stranden och åt musslor direkt från stenarna. Som ostron, fast saltare och med extra havssmak.
I Queenstown hängde vi med en fiskare ut på sjön. Efter bara några minuter hade vi fisk på kroken. Men den var lite för liten för att ta upp. "Oroa er inte, här nappar det en gång i kvarten", sa fiskarn.
Tre timmar senare klev vi i land utan fisk.
Vi gav oss upp i luften istället.
Över berg och dalar, sjöar, byar.
Och tog en paus på en topp.
Höjdpunkten var nog ändå tredagarsvandringen på Kepler track. Men den blir jag trött av bara jag tänker på den så vi sparar det till en annan dag.
Hej så länge!
An unexpected journey
Vi ar pa vag till Nya Zeeland. Vi har inte kommit sa langt annu, narmare bestamt till Hong Kong. Har sitter vi pa flygplatsen med ansiktena tryckta mot glasrutorna och ser tranande ut over det grona soliga landskapet och det idag glittrande hav som omger landningsbanorna. Om nagra timmar lyfter vi mot Auckland.
Vi kommer att halla er lite uppdaterade i man om vettig uppkoppling.
Until then.
/The Baggins
