Meanwhile in Shanghai

..och så var det måndag igen. Den ena dagen är även här den andra lik.

Rutiner. 
Måsten.
Brådska.
Vardagsbekymmer. 

Vardagen är nog någon slags universiell konstant. Den tar sig bara olika former på olika platser.

Det här var vår hysteriska måndag:


Tidig morgon innebär morgonpromenad. Hjärnan och kroppen skriker "-Nej, neeeej!". Men man måste röra pa sig. Tung start.


Lena pa vanliga rundan. Svetten lackar och Lena baddar fint med en chique tuss.



Efter detta: Jobb bestående av bland annat av ett kundmöte i Shanghai. Mötet gick ganska snabbt och bra. Hemma igen efter lunchtid. 

Två telefonmöten hemma. Diverse mer eller mindre viktiga mail skickas hit och dit. Jag sitter i vårt halvt möblerade gästrum och låtsas att det är ett hemmakontor. Det har ett skrivbord vid fönstret och är ganska ljust. Man känner sig fylld med energi på sitt hemmakontor.

Mitt arbete är oftast ganska tyst när jag jobbar hemma. Man läser, skriver, funderar och ringer några samtal. Det känns lite futtigt ibland. Eftersom Lena sitter i rummet bredvid är det viktigt att man verkar intelligent och lite upptagen, så emellanåt klämmer jag i med ett litet "-Hmm" eller ett "-Aj, aj, aj" varvat med några "-Det var som..."

Det fina med hemmakontor är att jag när som helst kan gå ut i köket och ta en espresso. Det gör jag ofta. Då kan man trumma lite otåligt med fingrarna mot diskbänken medans kaffet sakta rinner ner i koppen och mumla "-Kom igen, jag har inte all tid i världen".  Om Lena ropar kan jag till exempel säga "-Vänta lite gumman, jag ska bara.."

Idag beslutade jag mig för att jag jobbat färdigt vid halv sex. Ännu en arbetsdag har passerat.

Knappt hade arbetsdagen slutat förrän det var dags att äta kvällsmat.

Jag tittade i kylskåpet och fann en flaska fisksås, några limefrukter, blåbärsyoghurt och en öl. Typiskt. Det körde ihop sig kan man säga. En viss stress uppstod. Vi fick snällt ge oss av och äta någon annanstans.


Barossa hade varken sötlev, herrgårdsost eller Oboj. Man kunde ta på besvikelsen. Jag fick något glansigt i ögonen och ville gå hem.



Lena insisterade på att vi måste äta. "-Vi behöver näringen" sa hon och tog en oliv.



Det började snart skymma och vi behövde gå hem. 



Vi drog från Barossa. Det var sent. Imorgon är en ny dag. Klockan ska ställas. Imorgon är det måndag igen.