Rysskylan?
Från australiensisk vinter rakt in i Shanghai-sommaren! Kvicksilvret når 40 grader här och för oss svennar var den australiensiska vintern lite mer.... lagom. 25 grader, sol, lite moln och en och annan skur. Det vill säga som en helt vanlig, eller bra, eller ok då, som en svensk supersommar! Men australiensarna, de ville så hemskt gärna ha sin vinter. Insmetade i solskydd 30+ läste vi i tidningarna om "Top 10 winter-warming recipes" och bläddrade förbi oändligt antal annonser med dunjackor. Vi fick veta att anledningen till att det var så få människor som badade i havet inte alls hade med maneter eller hajar att göra utan snarare med det faktum att det inte var mer än 23-24 grader i vattnet. Brrr, kan det vara rysskylan som dragit in?! sa vi och la oss i skuggan.
Vi spenderade ett par dagar på världens största sandö, Fraser Island.
Bristen på asfalt innebär att endast fyrhjulsdrivna fordon är tillåtna, så vi fick lämna bilen på fastlandet och ta 4WD-bussen till öa.
Stranden agerade motorväg.
Champangepoolerna visade sig bestå av simpelt havsvatten. Men det dög också att bada i.
Middagen kirrad.
Så här ser ett lyxigt passagerarfartyg ut 73 år och en dag efter att det förlist.
Sand, sand, sand....
...och lite regnskog.
Vad jag har i kikarn?
Knölvalar!
Spexigare djur får man leta efter. Kolla på mig, kolla vad jag kan! Splaaash! Jag då, jag då! Ännu mera splash!
När vi tröttnat på all sand tog färjan tillbaka till....
Rainbow beach. Det hette så. På riktigt.
Return to Eden
OK, gott folk. Bilder från första veckan. Fler bilder och reseberättelse följer när semestern är över.
Typiskt
Två typiska Shanghaibilder:
1. Nallebjörnsförsäljare lördag natt klockan 01:23 på krogtätaste gatan i stan.
Får mig att tänka på det kinesiska bröllopet vi var på för något år sedan. I pausen mellan mannen som spelade panflöjt med näsan och brudens fars tal kastade toastmastern ut små gosedjur från scenen och samtliga bröllopsgäster (utom två som satt med stora ögon och gapande munnar...) fick något galet i blicken. De kastade sig över de runda borden så läskflaskorna välte och dumplingsen flög åt alla möjliga håll. Fler glädjetårar föll under denna stund än under bröllopsceremonin och dagens tal ihop.
Bilden får mig också att tänka på flygresor från Australien och Nya Zeeland till Shanghai. Man vet att man närmar sig rätt gate när varannan stol upptas av en kines och varannan stol av en jättepanda eller ett mjukt och gosigt får i naturlig storlek. Och sist men inte minst får den här bilden mig att tänka på vännens arbetskollega som skulle byta jobb och i avslutningspresent önskade sig - ett gosedjur. Vad ÄR det med vuxna kineser och mjuka djur?
2. Knallgrön Lamborghini söndag eftermiddag kl.18:10 utanför flashiga köpcentret.
Varje dag ser man lyxbilar värda förmögenheter glida runt i stan. Oftast knallgröna, chockrosa eller varför inte skarpt lila? Ibland pyntade med glitter runt nummerplåtarna och Hello Kitty-klädda säten. De sicksackar fram mellan hela familjer på en moped och skrotsamlarna på sina trehjulingar. Det får mig att tänka på Kinas före detta tåg- och järnvägsminister som i dagarna erkänt att han tagit emot mutor på 65 miljoner yuan (vilket är ungefär lika många svenska kronor).
Det får mig också att tänka på det faktum att en medelklassfamilj i Shanghai som funderar på att skaffa sig en bil många gånger får lägga ner sina planer på grund av att de inte har råd med nummerplåten, som oftast kostar mer än själva bilen. På de senaste månadernas nummeplåtsauktioner har lägsta priset legat på runt 80 000 yuan. Och nej, då får du alltså ingen bil på köpet.
Klibbigt ris och drakbåtar
De senase dagarna har Kina bjudit på drakbåtsfestival, eller Duanwu (=dubbelfemma)-festival. Eftersom vi inte har någon drakbåt slapp vi paddla och ägnade istället de lediga dagarna åt flyttlådebärande (inte våra, så vi slapp packa!), trevliga middagar och långa promenader till ställen som var stängda. Men det är ju resan som är målet så inte deppade vi ihop för det.
Grönsaksaffärerna var i alla fall öppna.
Inte heller kattmatartanten i parken hade tagit ledigt.
Tur för katterna. Vad skulle de annars äta liksom? Möss?
Kaninerna behövde inte heller jobba för maten. De bodde i den.
Elvakaffit sitter alltid lika fint.
Någon hade tagit ledigt från att slå dank men ville tydligen inte riskera att bli av med sin plats inför kommande dagars slit.
Vi hann också med ett dygn på 82:a våningen i denna skrapa. En överraskning som heter duga!
Shanghai World Financial Center a.k.a. kapsylöppnaren.
Klart man måste kolla på basket när man borstar tänderna. Uberstylish!
Så kan man fira en drakbåtsfestival. Vill man göra som kineserna kan man toppa det hela med att äta zong zi, klibbigt ris inlindat i bambublad, eller paddla drakbåt. Det är nämligen så man hedrar minnet av politikern och kinas första poet Qu Yuan, mannen vi har att tacka för våra nyligen avnjutna lediga dagar.
Qu Yuan var minister i kungadömet Chu för sisådär 2000 år sen. Han var en både ärlig och lojal politiker, till skillnad från den korrupta makteliten, och blev därför både folklig och populär. En korrupt och mindre ärlig prins förtalade dock Qu som blev utskämd och förvisad. Under sin tid i exil försörjde sig Qu som poet ett tag innan han en dag, närmare bestämt på den femte dagen i den femte månaden i den kinseiska kalendern (ahhh, dubbelfemman!) tog en stor sten och hoppade i floden. Det sägs att folket som sörjde den döde Qu kastade ris inlindat i bambublad i floden för att fiskarna skulle äta det istället för att äta av Qu´s kropp. Det sägs också att människorna som bodde längs med floden paddlade ut i båtar för att försöka rädda Qu. När det inte lyckades plaskade de med paddlarna i vattnet och slog på trummor för att skrämma bort fiskarna från Qu´s kropp. Då vet ni varför det var drakbåtsfestival i Hallstahammar i helgen!
Zong zi, snart i ett gatukök nära dig!
Krig, balkongkrig!
Ser ni den prunkande balkongen där borta? Den med balkonglådor, ljuslyktor och vindspel hängande i taket och allmänt... prunk.
Fram till för ett litet tag sedan spelade det ingen roll att blommorna på vår balkong såg lite hängiga ut sex av sju dagar (då vi hetsvattnar för att kompensera för en veckas uttorkning) och att tomatplantorna liksom växte in mot kökskranen i ett desperat försök att meddela att de behövde vatten för att överleva. Vi var ändå ohotade balkongkungar i vårt område. På dryga 200 balkonger har det enda jag sett, som skvallrat om att balkongen används som något annat än tvätt/tork/förvaringsutrymme, varit en stol.
I senaste numret i en av stans gratistidningar är coverstoryn "Home Improvement - 19 great ideas that will elevate your living space". En av de här 19 fantastiska idéerna handlar om balkongen och lyder något i stil med "You may not normally spend too much time on your balcony, but we have an idea that might be a game changer: make a miniature garden out there to take extra advantage of that extra space!"
Så kom morgonen då vi satte oss på balkongen för att äta frukost och liksom bländades av en grön explosion. Mitt i denna gröna explosion står en visslande man och petar i jorden, flinar och höjer handen i en lätt vinkning åt vårt håll. Det är ingen vinkning som i "god morgon". Det är ingen vinkning som i "tjena, tjena, härligt väder idag". Det är en vinkning som i "nu är det krig, balkongkrig!".
To be continued...
På tur i Yangshuo
Yangshuo var allt vad Shanghai inte är. Det vill säga tyst, grönt och fridfullt. Det fanns ett lugn bland människorna där som smittade av sig. Kanske var det regnet som gjorde det. När det öser ner och gör vägarna ofarbara, förvandlar jord till gyttja och får floden att svämma över finns det inte så mycket annat att göra än att ta skydd under ett tak och dricka te. Spela lite kort. Kanske ta sig en öl. Läsa tidningen. Och titta på regnet som aldrig verkar ta slut. Kanske är det det vackra landskapet. Att leva i vacker natur skapar nog något slags lugn hos människor även i den här delen av världen.
Vårt rum hade utsikt mot bergen. Liksom alla rum. På alla hotell.
Bara en kilometer bort låg Moon Hill. Ett berg med ett hål i helt enkelt. Det vill man ju spana in!
Lyckligt ovetande om det kommande skyfallet gav vi oss av på tur.
800 trappsteg senare möttes vi av den här tanten. Hon var 75 år gammal och gick upp på berget varje dag för att sälja vatten till svettiga turister. Fläktandet bjöd hon på.
Där nere i dalen låg vårt hotell. Tre kvart senare skulle vi återvända, så blöta att hotellpersonalen mötte oss med badlakan i entrén.
Pengarna som vi haft i fickorna fick vi lägga på tork när solen tittade fram.
Dagen efter gav vi oss ut på en annan tur, nämligen en cykeltur!
Det finns inte bara dåligt väder utan också dåliga kläder. Som t ex. regnponchos gjorda av gladpack.
Vi cyklade till the Big Banyan tree. Ett väldigt stort och väldigt gammalt träd.
Vi cyklade förbi bönder som trotsat regnet och gett sig ut för att skörda.
Vi cyklade genom de grönaste dalar.
Vi cyklade tills vägen tog slut. Som tur var fanns det där en man som tog oss och cyklarna över floden för en tjuga.
En guava-bonde bjöd oss på frukt. Jag trodde guava var något som fanns i Ramlösa. Men det växer tydligen på träd också.
Tillbaka på hotellet fixade Ayi mat. Och vi åt och vi åt...
...tills grönsakerna i landet tog slut. Då drack vi öl och spelade Chicago.
Sen tog vi farväl av detta. Och det sved lite i hjärtat vid tanken på att vi kanske aldrig mer kommer tillbaka.
Bortom fyla små lätter
Vi älskar mat! Jag äter med nöje men lagar med... missnöje är kanske inte rätt ord men låt oss säga att jag förknippar matglädje med själva förtärandet snarare än tillredningen. Martin däremot läser kokböcker som kvällslektyr, vet vad det innebär att sautera och behöver inte bildgoogla "fänkål" för att komma hem med rätt grönsak från affären.
Så det var med olika förväntningar vi hoppade på våra vänners briljanta idé om att gå en kurs i kinesisk matlagning. "Mmmm, gott!" tänkte jag. "Hmmm...intressant. Det vore spännande att få tranchera en riktig Peking-anka" tänkte Martin. Tror jag.
Bäst att lyssna ordentligt så att det blir rätt. Tvätta händerna och skär inte av
er fingrarna.
Jag fick ansvar för vårrullarna. Medan fyllningen till dem puttrade tyckte min kocklärare att jag skulle sluta dricka öl och istället hjälpa Kristin med dumplingsarna. "Inga problem!", svarade jag. Men det visade det det sig visst vara. I kinesisk matlagning är begrepp som nytänkande, kreativitet och "på en höft" icke-existerande. Här är det precision som gäller fick vi snart lära oss. Först tyckte vi det var roligt att vi inte lyckades få våra degklumpar runda och att fyllningen tittade ut lite här och där. "Kolla på den här!" "Ha, ha, ha!" "Kolla på min då!" "Hi, hi, hi", fnissade vi...
...ända tills chefskocken dök upp för att granska vårt arbete. Gulp! Slut på det roliga.
Hur de blev till slut?
Nä men vi var väl rätt nöjda...
Martin förstod redan från början att det här med kinesisk matlagning, det är inget man skojar om. Det blev inget med Peking-anka. Istället blev det äggplanta i tomatsås.
Se vad vi fick ihop till slut! Det är inte klokt vad sex långnäsor, ungefär lika många kinesiska proffskockar och en tolk kan åstadkomma.
Tystnad råder
Det är tyst och tomt i Shanghai den här veckan. En efter en droppade de av. Först Karin och Sofia. Sedan Malin, Marcus och Malin. Och så Kakan! Men det var kul så länge det varade. Vad vi gjort? Tja, lite av varje.
Vi har ätit och druckit.
Och druckit och ätit.
Sightseat på dagen..
...och på natten.
Strosat i parken.
Vimlat i par...
...och i grupp.
Några av oss åkte söderut för att se om de där omtalade sockertoppsbergen i Guanxi-provinsen var nåt att ha. Och det var de!
Men mer om det en annan dag för nu ska jag fira födelsedag. Inledde faktiskt firandet redan igår kväll med att vinna min första (men definitivt inte sista!) squashmatch mot Martin.
Kolla in min forehand. Den är grym!
På minuten
Att tågen är punktliga i Kina visste vi, men att även brevbärarna arbetar med minutprecision var något nytt. Synd bara att det tar allt från två veckor till aldrig innan brevet når Sverige.
Rapport från ett grågrönt Shanghai
Nej, vi har inte strukit med i fågelinfluensan. Bara haft utomordentligt trevligt Sverigebesök och varit lite sjuka (ja, lite nervösa blev vi när Martin låg i feberfrossa, men det ordnade upp sig ganska snabbt).
Appropå Sverigebesök så har jag under dessa dagar insett att vi blivit mer eller mindre hemmablinda här i Shanghai. När våra besökare förfärat frågade "Såg ni gristrynet?!" när vi gick och handlade svarade vi "Näää...". När de äcklat ropade "Gud vad det luktar illa!" svarade vi "Tycker ni?" Så på väg hem från affären idag stannade jag för första gången på länge upp och tittade på vad som faktiskt pågick på gatorna runtomkring mig.
Det här är vad jag såg:
Vädret var grått men de kamouflagebeklädda träden som kantar gatorna i våra kvarter var desto grönare. Det var de inte för några veckor sen. Mamma Lotta har lärt oss att träden heter Plantaner.
När jag såg denna man kom jag osökt att tänka på Roxette. Ni också?
Kräftsäsongen verkar ha börjat. Gan bei!
Bredvid den lilla oansenliga blomsteraffären där jag brukar handla blommor (till vänster i bild) har det öppnat en tjusig dito. Den har fått namnet "How garden". På bänken utanför sitter det en stor nallebjörn som kineserna älskar att bli fotade tillsammans med. Ja, det är nallebjörnen som sticker fram bakom mannen alltså. Det fick mig att tänka på bröllopet som vi var på första året vi bodde här. Mot slutet av festen, det vill säga efter ca. en och en halv timme, kastades det ut små nallar från scenen, som någon slags giveaway. Innan vi visste ordet av slängde kineserna sig över borden. Någon välte ut en halvdrucken juiceflaska. En annan landade med armbågen i en soppskål. Vad är det egentligen med kineser och gosedjur?
Nu ser vi fram emot kommande besökare, syster Karin och Sofia, Malinmaskmongo och Maaakus. Kanske kan vi nu varna dem för gristrynen och illaluktande gathörn.
Weekend i Singapore
Da var det plotsligt sommar. Varma kvallar med plotsliga och korta skurar. Kortbyxor som kanns for langa och varma hur korta de an ar. Skor som kanns onodiga. Skjortor som klibbar fast i huden.
Under ledigheten i Kina stack vi ner till Singapore. Forsta resan dit. I mitt huvud fanns bilden av Bruce Boxleitner i TV serien "Uppdrag i Singapore". Jag sag framfor mig hur flaktar hypnotiskt snurrar i taket av en gammal bar i brittisk kolonialstil. Jag sag en motesplats for manniskor fran hela varlden. Jag blev inte besviken.
Aven om Singapore kan antas ha andrats lite de senast hundra aren sa finns mycket gammalt kvar. En byggnad som inte fanns da det begav sig var det lite svartolkade Marina Bay Sands, nedan.
Vi var saklart tvungna att aka upp for att ta ett glas och kolla pa utsikten. Man far nog klassa den som "hygglig".
Vi bodde pa ett hotell nere vid hamnen. Dar fanns finanskvarteren och ett hyggligt utbud av restauranger. Jag bad Lena gora "nagot coolt" framfor kameran. Hon verkar inte hort riktigt vad jag sa.
Finns det varme sa finns det ocksa bad. Finns det bad sa finns det strander. Vi akte ut pa Sentosa Island for ett dopp tva ol och tre timmars slappande. Det borjade bra! Vi hittade omedelbart vagen. For att skoja lite med Lena vred jag runt alla vagskyltar nagot kvartsvarv sisadar. Otroligt kul!
Nar vi kommit fram till stranden bad Lena mig "se cool ut" framfor kameran. Det gick, som ni ser, jattefint.
Vi tog oss ut pa en liten o som skulle vara den allra sydligaste punkten pa kontinentala Asien. Jattespannande.
Vi fick ett mycket meriterande kort med oss.
Det man inte ser pa de forsta bilderna ar utsikten fran stranden. Den var fantastisk, se nedan.
Om man ville ha en lite mer exotisk tillvaro kunde man bege sig till Little India. Dar hade de blompysseltimme nar vi gick forbi.
Liv, kommers och curry. Strax efter denna bild togs fick vi sallskap av en Indier som var fascinerad av mitt snus. Han var ocksa valdigt stolt eftersom allt snus "is a product of India!". Hade jag ingen aning om. Han tog oss dock med till en affar, talade med kassorskan pa Hindi och bad henne ta fram sin basta Chaini Kiani. Jag fick en pase for en femma. Jag ar nu stolt agare till mitt forsta indiska portionssnus!
Som Miami, men nagon annastans.
Sen knallade vi vidare till Little Arabia och tog en turk-kaffe. Det var sott och ackligt, akta med andra ord.
Hojdaren var det muslimska Halalfiket och restaurangen fika. Vi nojde oss med att se pa medan amerikaner tryckte magarna fulla av Pytt i Panna och kottbullar.
Vi at istallet var mat fran sma samlingar av gatustand, sa kallade Hawker Centers. Fisk, skaldjur och nudlar skoljdes ner med Tiger Beer eller farskpressade fruktjuicer. Notera min attackhastighet mot nudlarna.
Well, sahar kunde det ocksa se ut.
Eller sahar.
Man fick med lite tur ihop en middag med ol for en femtilapp.
En kvall hade vi bokat bord pa restaurangen Halia pa legendomsusade och klassiska Raffles hotell. Mest kant ar nog deras Long Bar dar den allra forsta Singapore Slingen blandades till for sisadar ett sekel sedan. Eftersom Lena packat ner bade galaklanningar och hogklackat medans jag holl mig till ett par linnebyxor och en sliten skjorta var det med nod och nappe att de slappte in oss. Lena fick i praktiken agera "god man" eller malsman for mig kan man saga.
Vi borjade i Long Baren. Svepte en sling...
...kastade jordnotsskalen pa golvet, sa som man gjort i generationer. Hela hotellet var en miljo dar Drottning Elisabeth av England hade smalt in perfekt. Hon hade liksom sett lagom average ut.
Sista kvallen satte vi oss sonika ner i en soffa pa en uteservering och bara stirrade. Det var ganska skont det ocksa.
April April
I Sverige har ni inte hunnit vakna ännu. Här har jag redan dragit årets första aprilskämt. Redan klockan 06:40 i morse var jag i skojartagen.
Jag: Har du kollat ut?
Martin: Vaddå?
Jag: Det har snöat.
Martin: Skämtar du?!
Ehhh... Här var jag nära att komma av mig. Tappa det helt. Men jag hämtade mig snabbt och svarade kallt:
-Kolla själv.
När gardinerna drogs isär och det visade sig att det egentligen såg ut så här ute fick jag äntligen tjoa APRIL APRIL!
Mjeeheeehee....
Förlåt. Ni kanske inte uppskattade det här skämtet lika mycket i Sverige.
Glad Påsk
Trots att det varken druckits någon påskmust eller ätits någon sill, att fredagen var alldeles normalt lång och att idag inte är någon annan dag än en helt vanlig måndag har Shanghai generöst nog bjudit på värsta härliga påskvädret i helgen.
Så, bättre sent, som alltid.
Glad Påsk på er!
Brev från Körsbärsdalen
Tokyo har fått makt över mig. Jag längtar inte till Tokyo, jag känner det mer som en hemlängtan.
Kanske kan de här bilderna hjälpa till att förklara varför.
Husmorstips 2.0...
....eller Riktiga kvinnors tips som vår allra trognaste läsare väljer att kalla det. Alldeles för värdefulla för att ligga och skvalpa i kommentarsfältet, så jag ger er: Malinmaskmongos riktiga kvinnors tips:
Var inte ledsen husmor. Här kommer riktiga kvinnors tips.
Husmorstips 1:
Tryck en liten skumgodis i botten på glasstruten, så rinner inte glassen ut.
Riktiga kvinnors tips :
Sug ut glassen genom botten på struten, förmodligen ligger du
ändå på soffan och äter den.
Husmorstips 2:
För att hindra potatisen från att gro, lägg ett äpple i potatispåsen.
Riktiga kvinnors tips :
Köp pulvermos, det håller ett år.
Husmorstips 3:
När det står i kakreceptet att du ska strö kakformen med ströbröd,
använd lite kakmix istället, så blir det inte vita fläckar på den färdiga kakan.
Riktiga kvinnors tips :
Gå till bageriet. De kan till och med dekorera kakan åt dig.
Husmorstips 4:
Om du råkar salta maten för mycket under kokningen, lägg i en skalad potatis, som suger upp överblivet salt ur maten på ett ögonblick.
Riktiga kvinnors tips:
Om du saltar maten för mycket under kokning, så tråkigt då. Upprepa
efter mig Riktiga kvinnors motto : Som jag lagar maten, så äter du den
och så vill du ha den.
Husmorstips 5:
Linda in sellerin i aluminiumfolie när du lägger den i kylskåpet och den
håller sig färsk i flera veckor.
Riktiga kvinnors tips:
Selleri? Aldrig hört talas om.
Husmorstips 6:
Pensla pajskalet med lite vispat ägg för att göra den glansig.
Riktiga kvinnors tips :
På de frysta pajförpackningarna står det inget om pensling med ägg,
alltså behövs det inte.
Husmorstips 7:
För att bota huvudvärk: Ta en lime, dela den i två delar och massera din panna med dem. Dunkandet försvinner.
Riktiga kvinnors tips:
Ta en lime, blanda den med Tequila. Kyl och drick. Du kanske fortfarande
har huvudvärk, men vem bryr sig.
Husmorstips 8:
Släng inte överblivet vin. Frys ner det till iskuber för kommande grytor och såser.
Riktiga kvinnors tips:
Överblivet vin ?????
Tryck en liten skumgodis i botten på glasstruten, så rinner inte glassen ut.
Riktiga kvinnors tips :
Sug ut glassen genom botten på struten, förmodligen ligger du
ändå på soffan och äter den.
Husmorstips 2:
För att hindra potatisen från att gro, lägg ett äpple i potatispåsen.
Riktiga kvinnors tips :
Köp pulvermos, det håller ett år.
Husmorstips 3:
När det står i kakreceptet att du ska strö kakformen med ströbröd,
använd lite kakmix istället, så blir det inte vita fläckar på den färdiga kakan.
Riktiga kvinnors tips :
Gå till bageriet. De kan till och med dekorera kakan åt dig.
Husmorstips 4:
Om du råkar salta maten för mycket under kokningen, lägg i en skalad potatis, som suger upp överblivet salt ur maten på ett ögonblick.
Riktiga kvinnors tips:
Om du saltar maten för mycket under kokning, så tråkigt då. Upprepa
efter mig Riktiga kvinnors motto : Som jag lagar maten, så äter du den
och så vill du ha den.
Husmorstips 5:
Linda in sellerin i aluminiumfolie när du lägger den i kylskåpet och den
håller sig färsk i flera veckor.
Riktiga kvinnors tips:
Selleri? Aldrig hört talas om.
Husmorstips 6:
Pensla pajskalet med lite vispat ägg för att göra den glansig.
Riktiga kvinnors tips :
På de frysta pajförpackningarna står det inget om pensling med ägg,
alltså behövs det inte.
Husmorstips 7:
För att bota huvudvärk: Ta en lime, dela den i två delar och massera din panna med dem. Dunkandet försvinner.
Riktiga kvinnors tips:
Ta en lime, blanda den med Tequila. Kyl och drick. Du kanske fortfarande
har huvudvärk, men vem bryr sig.
Husmorstips 8:
Släng inte överblivet vin. Frys ner det till iskuber för kommande grytor och såser.
Riktiga kvinnors tips:
Överblivet vin ?????
Husmorstips
När jag kokar spagetti bryter jag först av den på mitten,
så blir den både lättare att få ner i kastrullen och att äta.
Majvor
Ska man skära riktigt tunna skivor av äpple, exempelvis till en läcker dessert,
är det osthyvel som gäller.
William
Virknål 3 är perfekt att använda för att rensa ur skaldjurklor.
Det går snabbare än med vanliga skaldjursknivar.
Ingrid
Shanghais motsvarighet till Läsarnas bästa tips finns på tunnelbanan. På en liten tv-skärm tipsas det om både det ena och det andra. Min favorit hittills är Pringels-skärskyddet. Så här gör du: Ta ett pringelslock. Gör hål i sidorna. Klipp upp ett gummiband och trä det genom ett smalt plaströr (minns inte riktigt vad detta rör kom ifrån). Trä iggummibandet genom hålen på locket. Knyt fast. Och vips så har du gjort dig ett fingerskydd! Superpraktiskt när du ska skära tofu.
Det är inte klokt vad klok man blir av att läsa Allers och åka tunnelbana i Shanghai.
3月8日
Kvinnor och män, pojkar och flickor! Hoppas ni firar ordentligt.
Kepler Track
Det finns platser som verkar vara ororda sedan tusen ar. Platser dar man viskar till varandra. Platser dar man kanner sig liten utanpa och stor inuti. Det finns tider da man kommer tillbaka till alltings ursprung. Bilderna kommer fran en sadan plats och en sadan tid. Jag viskar till er: Bilderna visar inte allt, men folj med, lyssna, andas.
Inte ens solen har tilltrade till delar av denna natur. Stundtals bryter den anda igenom tradkronorna och belyser punkter. Den vill guida oss, vi ska inte missa nagot.
Pa hojderna kunde vi se flera mil bort. Vi sag platser dar manniskor kanske aldrig satt sin fot. Hela tiden tog vi oss framat, framat. Vi sag pa vara egna fotter. Tank att vi satt dem har.
Sjon lag stilla nedanfor bergen. Det var helt stilla. Vi stannar till och vilar ibland.
I stugan vid Mount Luxmore stannade vi over natten. Energiforraden fylldes pa med frystorkad mat.
Att laga mat ar bra for sjalen. Att gora det med denna utsikt ar ren magi.
Under natten hade en dimma sokt sig in over bergen. En fuktig kyla letade sig igenom lagren av klader. Inne i stugan vantade resten av vandrarna otaligt pa Park Rangerns senaste vaderleksrapport. Vi kladde oss varmt om gav oss av.
Daggen lag over tuvorna och spindelnaten sag ut att vara tjocka som garn.
Efter en stund ljusnade det i den tata dimman. Det var som om nagon plotsligt tant en lampa. Men dimman bestod ytterligare nagra hundra meter. Och plotsligt, pa nagra meter, steg vi upp och ut over molnen. Vi kommer aldrig glomma den synen.
Lager efter lager akte overdragskladerna av. 15 grader, 20 grader.
Genom vara solglasogon sag vi ut over vad som sag ut att vara ett snotackt landskap. Enstaka toppar reste sig ovan molntacket.
Pa vag mot den absoluta toppen andrades landskapet igen. Sten, grus och damm overallt. Man snavade sig uppat och framat. Benen borjade kannas tunga.
Vyn uppifran paminnde om att se ut fran ett flygplansfonster.
Andra etappen den dagen handlade om att ta sig ner mot tradlinjen igen. Vi kom fran berget till hoger i bild. Tittar man nogrannt kan man ana leden.
Vi folje bergskammarna och sag i fjarran den sista nedstigningen tillbaka mot skogen. Man ser den pa bilden.
Vi stannade for att vila. Fastan vi var hungriga satt vi lange och bara tittade. Vi satte ner vara barfota fotter i det varma gruset. En lunch att minnas.
Vi gick vidare i den varmande eftermiddagssolen. Under oss lostes molnen upp och vi borjade se fjordar och skogar som tidigare legat dolda. De branta partierna blev allt mer hisnande och svindlande. Tidigare hade man liksom trostat sig med att man skulle landa mjukt pa molnen.
Tillbaka inne i skogen. Det som i borjan av var vandring varit bokskog hade nu ersatts av regnskog. Vi stapplade nerat. En liten fagel satt pa stigen framfor oss. Nar den sag oss flog den inte ivag utan hoppade framat och satte sig vid vara fotter. Den satt dar en stund och betraktade oss. Forvanade tittade vi pa den. Efter en stund tillat den oss att passera. Det har var hans plats pa jorden, inte var.
Under den sena eftermiddagen kom vi till nasta overnattningsplats. Vi valde varsinn sang och packade upp ombyten. Darefter gick vi ner till en back och badade.
Vi startade nasta dags vandring tidigt. I borjan tog vi oss natt och jamnt fram med ficklampor i den tata skogen. Lagom till vi kom ut i ett trasklandskap letade sig morgonsolen in i dalgangen.
Efter att ha gatt utmed en sjo under nagon timme nadde vi en flod. Vattnet var akvarieklart och i floden stod en mangd kraftiga oringar och kampade mot strommen.
Efter tre dagars vandring var vi tillbaka dar vi borjade. Trotta och tagna. Aldrig har uttryckte "det ar resan som ar malet" kannts sa sant.
Från det ena till det andra
Vi är tillbaka och har så smått börjat vänja oss. Vid trängsel utomhus och utrymme inomhus. Vid folk i allmänhet. Vid bilar. Vid smog.
Det här var vårt hem i två veckor. Det verkar lika galet så här i efterhand som det gjorde på förhand. Men under tiden kändes det som det klokaste vi gjort.
Och vi (vid vissa tillfällen ser jag oss som en enhet) körde max 250 meter på fel sida vägen. Eller fel och fel... låt oss inte fastna i diskussionen om att ta seden dit man. Så tröttsamt.
Det här var vårt vardagsrum!
När vi inte hängde i vårt mobila basläger var vi ute på äventyr. På valskådning till exempel!
Det kändes som vi åkte ut på måfå. Visst, valar är stora djur. Men det finns mycket vatten i ett hav. Mycket mer än vad det finns hö i en höstack. Besättningen försäkrade oss att valarna brukar hålla till vid ungefär samma ställe flera månader i taget. Och de är uppe och andas i flera minuter innan de dyker ner för timslånga jakter på mat. Dessutom fanns det speciell utrustning på båten för att lokalisera valarna. Utrustningen visade sig bestå av en hemmagjord tratt med hörlurar som sänktes ner under ytan för att lyssna på eventuella valljud. En tratt! Herregud. Hur var det nu igen, 2013 redan va?
Efter total tystnad i tratten suckade skepparn och sa att vi skulle bli tvugna att förflytta oss många sjömil för att komma till nästa potentiella ställe. De bad oss om hjälp att hålla utkik efter valarna. Såg vi sprutande vatten skulle vi snabbt som attan ropa ut riktningen. Valen kunde vara på väg att dyka ner. Såg vi något mörkt på ytan skulle vi inte ropa. Då var det högst troligt bara skuggor, vågor, alger eller annat skräp och det hade de stannat båten för alldeles för många gånger.
Vi spejade och spejade. Medpassagerarna somnade om. Så plötsligt pekar Martin med hela handen och ropar med hög och myndig stämma "Left! Left!".
Kineserna vaknade med ett ryck och stapplade yrvaket ut på däck. Och där var den! Och inte hade den bråttom ner i djupet. Den låg där och sprutade vatten en lång stund innan den en sista gång fyllde lungorna med luft, sköt rygg och reste sin mäktiga stjärtfena i luften för att långsamt glida ner i djupet igen.
På vägen in mot land eskorterades vi av delfiner. Som vanligt med starkt bekräftelsebehov.
Hallå! Hallå! Kolla på mig!
Jag då! Kolla vad jag kan!
Men dagens riktiga hjälte var förstås den här!
Han började mumla om att frilansa för National Geographic. Funderade på om det skulle gå att kombinera med nuvarande jobb eller om det skulle bli tal om heltid.
I Abel Tasmans nationalpark på norra sydön paddlade vi havskajak. Det var mycket med det praktiska...
... men när vi väl kommit i kajaken lyckades vi både hålla rätt kurs och hålla oss över ytan.
Jag tyckte det var jobbigt. Blev trött i axlar och armar. Vatten droppade hela tiden in från årorna och till slut satt jag i en pöl. Men varje gång jag ville vila ropade Martin "paddla!"
Enda gången det lättade var när jag vände mig om för att säga något, eller kanske ta ett kort. Då blev det plötsligt en jäkla fart på kajaken...
Ja, ja.. fint var det i alla fall. Vi såg sälar, stingrockor och pingviner, grillade på stranden och åt musslor direkt från stenarna. Som ostron, fast saltare och med extra havssmak.
I Queenstown hängde vi med en fiskare ut på sjön. Efter bara några minuter hade vi fisk på kroken. Men den var lite för liten för att ta upp. "Oroa er inte, här nappar det en gång i kvarten", sa fiskarn.
Tre timmar senare klev vi i land utan fisk.
Vi gav oss upp i luften istället.
Över berg och dalar, sjöar, byar.
Och tog en paus på en topp.
Höjdpunkten var nog ändå tredagarsvandringen på Kepler track. Men den blir jag trött av bara jag tänker på den så vi sparar det till en annan dag.
Hej så länge!
An unexpected journey
Vi ar pa vag till Nya Zeeland. Vi har inte kommit sa langt annu, narmare bestamt till Hong Kong. Har sitter vi pa flygplatsen med ansiktena tryckta mot glasrutorna och ser tranande ut over det grona soliga landskapet och det idag glittrande hav som omger landningsbanorna. Om nagra timmar lyfter vi mot Auckland.
Vi kommer att halla er lite uppdaterade i man om vettig uppkoppling.
Until then.
/The Baggins
