Born to run

Vilken sol! Stor och rod. Som i en film fran Kina. Japan var som man hade hoppats, en plats dar mr Myiagi skulle kanna sig hemma. Gronska. Lugn och harmoni. Hai! Ljustavlor. Allt ar antingen valdigt gammalt eller mycket modernt. Inte manniskorna. Ingen ar gammal. Du ser inga sma barn. Alla ar unga. Man gar pa led. Ratt sida vagen. Satt andra framfor dig sjalv, sa ska det nog ga bra, tipsade nagon. Det gick bra. Gardagens smog har lattat idag. Skont. Nu ar solen gul. Maste komma pa ett satt att fa med kaffe i bilen. Kaffe = lycka. Kom ihag det. Born to run i oronen. Kommer ihag en varm sondag i juni forra aret. Vi gar genom Bronx. Smala gator. Sol. Sommar i luften. Fullkomlig frihet. Ska vi orka ga hela vagen hem? Vi hinner, vi har ju hela livet pa oss. Vi ar vilsna sma statister som fatt lov att ga genom den perfekta dagen. Bara vi ar lugna och inte stör sa ska det ga for sig. Kommer ofta tillbaka till den dar dagen. Efter skulle vi hem. Inte resa sa mycket. Nu fick det vara bra ett tag. Sa gick det med det. Kanske ar det battre att fa langta efter kaffet tills man kommer till jobbet? Nah, fan, kaffe i bilen far det bli. Fick ett paket pa posten. Kinesiska grannen ringer mig och vill informera mig om att jag inte ar hemma. Det sager namligen brevbararen. Men hon tar hand om det tills vi ar tillbaka. Hon borde fa en blomma. "I can clearly see it is blue!" sager hon. "And.. ooohh! It is not very big!" Tack. Idag maste jag trana. Maste bli starkare, snabbare, snabbt. En kines vid vagen far boter. Ett vanligt straff ar att man far bota de pengar man har pa sig. Jag har inga pengar pa mig. I Japan kan de det dar med kolgrillar fanimej! Och ol. Man glommer inte Japan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0