Meanwhile in Shanghai

 
Jag tillhör numera den lyckliga skara människor som har sommarlov. Sommarlov, fatta! Hade jag för två år sen fått gissa hur min sommar 2012 skulle se ut hade ordet sommarlov inte funnits med. Nu är det i alla fall så och jag är mycket glad över det. 

Ännu mer glad är jag över anledningen till sommarlovet. Över att ha fått lära känna Tom, som inte kan sluta gunga på stolen och som pratar engelska med en otroligt stark brittisk accent. Peter, som vill bli scientist när han blir stor. Tvillingarna Marc och Martin som innan måndagslektionen ens börjat sitter med varsin uppsträckt hand och brinner av iver för att få berätta för mig vad de gjort i helgen. Apple, som vill bli chef när hon blir stor, men businesswoman går också bra. Amy, som vill plugga på Harvard och blir engelskalärare. Och David, som inte vet riktigt vad han vill bli. Kan det hänga ihop med att han när terminen började hette Tiger, för att sedan byta namn till Steven för att mot slutet av terminen inleda ytterligare en lektion med att berätta att han hade ett nytt namn. Som lät som Water, men som han inte kunde stava till. Näst sista lektionen hade han bestämt sig. David fick det bli. 

Nej, nu ska jag gå och köpa glass.

Hej på er!