Meanwhile in Shanghai

Först blev jag lite rädd när jag såg att han klättrat ut genom köksfönstret.





Sen såg jag att han knytit fast sig på ett finurligt sätt och blev genast lugn igen.

 
Jag tillhör numera den lyckliga skara människor som har sommarlov. Sommarlov, fatta! Hade jag för två år sen fått gissa hur min sommar 2012 skulle se ut hade ordet sommarlov inte funnits med. Nu är det i alla fall så och jag är mycket glad över det. 

Ännu mer glad är jag över anledningen till sommarlovet. Över att ha fått lära känna Tom, som inte kan sluta gunga på stolen och som pratar engelska med en otroligt stark brittisk accent. Peter, som vill bli scientist när han blir stor. Tvillingarna Marc och Martin som innan måndagslektionen ens börjat sitter med varsin uppsträckt hand och brinner av iver för att få berätta för mig vad de gjort i helgen. Apple, som vill bli chef när hon blir stor, men businesswoman går också bra. Amy, som vill plugga på Harvard och blir engelskalärare. Och David, som inte vet riktigt vad han vill bli. Kan det hänga ihop med att han när terminen började hette Tiger, för att sedan byta namn till Steven för att mot slutet av terminen inleda ytterligare en lektion med att berätta att han hade ett nytt namn. Som lät som Water, men som han inte kunde stava till. Näst sista lektionen hade han bestämt sig. David fick det bli. 

Nej, nu ska jag gå och köpa glass.

Hej på er!

Nu har vi antligen fatt grona fingrar. Det satt langt inne. Varken jag eller Lena kande till det dar med fotosyntes och grejer. Nu kan jag formeln (O + H2O + solljus = C2O och tillvaxt). Vi borjade med lite nyborjarplantor sasom druvor, ananas och viol. Vi koncentrerar oss pa druvan nu. Den ar pa detta foto ganska ung. En fjolarskalv kan man saga. Den roda blomman (lat oss kalla den rod tussilago) ser avundsjuk ut. Den vet redan att druvan ska bli vin.



Vi har funderat lite pa vilken druva det kan vara. Vi har beslutat oss for att det ar en Sauvignon Blanc. Det blir det fint vin pa tror vi. Vi kan nog fa ihop sisadar varsitt glas, valfyllt. Vi ser riktigt hur denna planta trivs hos oss.



Gar man nara kan man se sjalva bubblorna pa stammen. Jag vet inte riktigt vad de gor dar. Lena sager att det ar det som ar druvorna, he he.



Har ar mr Pomodoro. Han ar fran Toscana. Han ska bli pastasas nar han blir stor.



Har ar mr Big. Han ar fran Blekinge och vaxer ca 45 cm i veckan. (han och mr Pomodoro foddes samtidigt kan man saga)



OK, en bild till.



Har ar kejsaren i var lilla balkongtradgard. H.M.K Lavendel. Det finns nog inget battre an lavendel. I sommar ska jag gora lavendelglass som vi kan ata med slev.



Detta ar kryddtradgarden. Saknas pa bild gor fru Mynta. Koriandern har redan gjort entre pa bade frukost- och middagsbord. Hanski: Har du koriander? Skaffa annars.



Nu star jag mitt uppe i det experimentella centrum jag blygt kallar "Forum Genius". Pa denna plats snor jag ihop lite stuff, tex timjansluft med purjo-minnen.



Don't try this at home kids.

Klockan har just slagit nio. Somndrucken pallrar jag mig ut i vardagsrummet. Solen skiner. Smidigt fortsatter jag bort genom lagenheten och letar mig ut pa balkongen. Jag bojer mig fram och spejar ner mot marken. Det ar brattom! Jag flyger bort mot sovrummet och tar med mig nagra skorpor som jag kastar mot Lena. -At for satan! skriker jag. -Vi maste skynda oss till poolen! Lena fangar skorporna liksom i luften och borjar knapra pa dem som en besatt. Under tiden haller jag varmvatten, malet kaffe, tidningar och en keps omvartannat i en plastpase. Jag lyfter sedan Lena under armen (fortfarande knaprandes pa skorporna) och rusar in i hissen. Medan hissen fardas nedat tar jag fram vara tandborstar sa att vi kan gora var morgontoalett.

Jag lyssnar sedan spant efter ljud som kan antyda att hissen ska stanna for att ta upp andra poolbesokare. For att sakra tva solstolar har jag gjort mig beredd att tejpa fast konkurrenter i hissen med eltejp. Jag andas stotvis och morrar lite grann till vi nar markniva. Jag stjal sedan en rullator och satter Lena pa styret och springer genom foajen. Lena kan spelet och borjar tjuta som en siren for att underlatta framfarten. Det gar fint. Vi kommer fram i tid.



Gud vad avkopplande tycker Lena. -Man borde ha lite kaffe sager hon sedan och tittar pa mig. -Det vore gotti-gott-gott! fortsatter hon och gor lite konstiga smackande ljud med munnen




Eftersom jag ar en otroligt intelligent person forstar jag att hon funderar pa att ga hem och dra igang en balja, men jag bestammer mig for att overraska henne! -Jag ska bara ga och skruva ihop en hylla! ljuger jag och sticker istallet bort till cafeet.  



Har kommer jag gaende med min for dagen perfekta Donald Trump frisyr.



Sen drack vi vart kaffe och tittade ut over poolen en stund.



Nar vi hade druckit upp vinklade jag kameran 35 grader och tog en bild till. Det blev ju fint.

Efter en lang resa fran skandinavien kom de sa till slut. La Famiglia. Redan i bilen fran flygplatsen hordes "ossj" "kolla!" "Calle lelle!" och andra glada utrop. Forsta dagen ar i ovrigt ett tocken.



Pa sondagen var det mors dag och julafton samtidigt. Eftersom detta sallan intraffar samtidigt firade med en lattare brunch (se ovan)



Dagen efter bar det av till Shanghais aldre delar. Vi kollade in halta ankor, slaktare, parker och dammar. Far och syster besiktigade en bro. Den var i ordning.



I Shanghai kan man se saker lite fran ovan om man har lust. Harifran pa 91 vaningen har man koll pa det mesta. Det ar naturligtvis festligt att se sma bilar ila runt pa gatorna dar nere och undra vart de var pa vag. Kvallens stora fraga var dock varfor jag valt att (kvallen till ara) bygga en mohikanfrisyr av spaghetti bolognese. Jocke tror sig veta svaret. Vi rundade av kvallen med den kreativa drinken "Fatty Daniel": Jack Daniels, vanilj och bacon...



Det fanns pa sina hall en viss skepsis mot kinesisk mat. Pa denna lilla sylta intog vi delikatesser fran Hunan provinsen.



Lite relaxad spaning fran en takbar ar naturligtvis ett maste. Far i huset fangar Shanghais skyline. Likt en modern Christoffer Columbus satter han ut kursriktning for nasta anhalt. "Gira babord, kanaljer!" skrek han sa att det ekade mellan skyskraporna.



Pa fredagen var det dags for fodelsedagskalas. Mamma var kalasets mittpunkt och fick en tarta. Middagen intogs pa halv-hemlig italiensk krog som dar man sitter till bords i kockens privata vardagsrum. Det var himlans trevligt.



Efter middagen var det lite suddigt sadar som det ska vara. Fabrizion tog da med oss upp for vindlande trappor till sina lilla taktradgard.



Sa har sag vi ut da. Vi blev pa sa glatt humor att vi beslutade oss for att ga till en irlands pub i narheten av dar vi bor.



Efterat var det dags for nattamat. Har intar fodelsdagsbarnet en portion chilinudlar inhandlade pa gatan for 8 kronor. Det talas fortfarande om hur snabbt denna portion tog slut.



Vi fyllde pa med ett gang grillspett och mer nudlar.

En vecka gar fort. FOR fort. Nasta rendez vous i Sverige.

Japp, vi ger er mer av Nanjing!



De hade hängt röda band i träden. Fint, men varför?




Jinglebells tycks vara en av de populäraste danslåtarna i Kina just nu. Så även i Nanjing.




Det var här själva kräftfesten ägde rum!




Hihi, fniss fniss, hur ska de där långnäsorna lyckas äta kinesiska kräftor!? Laugh best that laugh last! sa vi.
 



Dumplings - det ultimata kräfttillbehöret.




Dagen efter utforskade vi Nanjing Massacre Museum. De fruktansvärda vittnesberättelserna blandades med besynnerliga Chinglish-översättningar och barn på skolutflykt som var mer fascinerade av oss än av själva museet. "Hello!" "Hello!" "Kolla, utlänningar!" Det var en bisarr upplevelse. Ändå ett mycket sevärt museum och en mycket fin minnesplats.




Tre vita duvor tog en paus framför fredsstatyn.


Det får nog bli allt från den f.d. hufvudstaden.