En dag i livet
Idag är det söndag. Det innebär att det var lördag igår, vilket i sin tur innebär att man överlevt fredagen. Det är en dag att känna tacksamhet.
Idag kunde man också vara tacksam över vädret. Ljumma vindar tog med sig dofter från nyöppnade uteserveringar när vi lämnade vår lägenhet i morse. Vi fick en känsla av sommar vid medelhavet.
I Shanghai är man svårt avvikande om man inte äter brunch ute på söndagar. Vi har hittills valt linje annorlunda, men idag bestämde vi oss för att rulla ut på stan för en rejäl dos Shanghai noveau kultur i form av burgare och smoothies. Vi satte fart mot Azul, en Peruansk restaurang med lovprisad brunch.
Vi satte i oss 2 muffins, 2 scones, smör, färskost, marmelad, en friterad jättepotatis fylld med oliver och kött, 5 bruschettas med räkor och avocado, 1 peruansk hamburgare, en stor tallrik med ris och anka. Detta sköljdes ner med en jordgubbssmoothie, en banan/kokos smoothie och två koppar kaffe.
När kaffet sjunkit ner lockade vädret därute med några strålar som letade sig in genom fönstret. Vi fick plötsligt bråttom, betalade och gick.
Vi bestämde oss för att ta en medveten omväg hem för att försöka komma vilse in några nya kvarter. Vi lyckades ganska bra och hamnade på en gata vi bestämt aldrig varit på innan. Vi hittade ett hus där det antagligen bor en viktig disco-personlighet. Han hade gett uttryck för detta genom att hänga några dussin discokulor i sitt träd på tomten. Så här fint blev det.
Strax brevid hittade vi en saluhall vi aldrig sett förut. Vi gick in och möttes av lukten av torkat kött, nyrensad fisk, jordgubbar och blommor. Det mest intressanta brukar ju vara kött och fiskdisken. Här kommer ett smakprov:
När vi senare närmade oss vårt hem var det stor uppståndelse i vår park. Det var ju söndag! Söndag i vår park innebär stora burfågelbytardagen. Medelålders män träffas, dricker en öl, jämför nymfparakiter och snackar skit. Man kan också köpa nya tillbehör till sin bur, till exempel en liten vattenskål i målad keramik. Det hela är en mycket maskulin tillställning och inga kvinnor tillåts närvara.
Det är mycket viktigt att noggrann besiktiga en fågel inför ett eventuellt byte eller köp. Man kollar fjädertäthet, sångförmåga, förmåga att inte ha panik i buren, förmåga att matcha själva buren samt flygförmåga.
En del av själv mötet kretsade kring mannen-som-har-med-sig-fyra-gröna-fåglar-som-flyger-en-sväng-när-han-blåser-i-visselpipan. Eller "Fågelgubben" som hans artistnamn lyder.
Det mest exotiska i parken, och det som drog till sig allas blickar och uppmärksamhet, var dock varken Fågelgubben eller någon av spekulaterna, utan två svenskar med kamera och magarna fulla av Peruansk kok-konst.
Det har varit en bra dag i livet.
Idag kunde man också vara tacksam över vädret. Ljumma vindar tog med sig dofter från nyöppnade uteserveringar när vi lämnade vår lägenhet i morse. Vi fick en känsla av sommar vid medelhavet.
I Shanghai är man svårt avvikande om man inte äter brunch ute på söndagar. Vi har hittills valt linje annorlunda, men idag bestämde vi oss för att rulla ut på stan för en rejäl dos Shanghai noveau kultur i form av burgare och smoothies. Vi satte fart mot Azul, en Peruansk restaurang med lovprisad brunch.
Vi satte i oss 2 muffins, 2 scones, smör, färskost, marmelad, en friterad jättepotatis fylld med oliver och kött, 5 bruschettas med räkor och avocado, 1 peruansk hamburgare, en stor tallrik med ris och anka. Detta sköljdes ner med en jordgubbssmoothie, en banan/kokos smoothie och två koppar kaffe.
När kaffet sjunkit ner lockade vädret därute med några strålar som letade sig in genom fönstret. Vi fick plötsligt bråttom, betalade och gick.
Vi bestämde oss för att ta en medveten omväg hem för att försöka komma vilse in några nya kvarter. Vi lyckades ganska bra och hamnade på en gata vi bestämt aldrig varit på innan. Vi hittade ett hus där det antagligen bor en viktig disco-personlighet. Han hade gett uttryck för detta genom att hänga några dussin discokulor i sitt träd på tomten. Så här fint blev det.
Strax brevid hittade vi en saluhall vi aldrig sett förut. Vi gick in och möttes av lukten av torkat kött, nyrensad fisk, jordgubbar och blommor. Det mest intressanta brukar ju vara kött och fiskdisken. Här kommer ett smakprov:
När vi senare närmade oss vårt hem var det stor uppståndelse i vår park. Det var ju söndag! Söndag i vår park innebär stora burfågelbytardagen. Medelålders män träffas, dricker en öl, jämför nymfparakiter och snackar skit. Man kan också köpa nya tillbehör till sin bur, till exempel en liten vattenskål i målad keramik. Det hela är en mycket maskulin tillställning och inga kvinnor tillåts närvara.
Det är mycket viktigt att noggrann besiktiga en fågel inför ett eventuellt byte eller köp. Man kollar fjädertäthet, sångförmåga, förmåga att inte ha panik i buren, förmåga att matcha själva buren samt flygförmåga.
En del av själv mötet kretsade kring mannen-som-har-med-sig-fyra-gröna-fåglar-som-flyger-en-sväng-när-han-blåser-i-visselpipan. Eller "Fågelgubben" som hans artistnamn lyder.
Det mest exotiska i parken, och det som drog till sig allas blickar och uppmärksamhet, var dock varken Fågelgubben eller någon av spekulaterna, utan två svenskar med kamera och magarna fulla av Peruansk kok-konst.
Det har varit en bra dag i livet.
En påminnelse om bättre tider
Tänkte bara påminna er om hur skönt det är att gå ut..
...utan jacka, mössa och vantar.
Och att äta lunch på en uteservering.
Anledningen till att Martin och jag kunde göra det tillsammans en helt vanlig onsdag var att jag lyckats låsa mig ute på morgonkvisten med endast 30 RMB (=SEK) på fickan. Jag fick mig en frukost på gatan för 3 kr, resten gick åt till en cappucino på Starbucks där jag läste alla artiklar i Shanghai Daily två gånger för att fördriva tiden. Sen fick jag fönstershoppa och sola mig på en parkbänk en stund innan Martin äntligen dök upp för att släppa in mig. Vi firade min räddning med varsitt glas vin till lunchen. Jag har lovat att glömma nyckeln i lägenheten fler gånger.
...utan jacka, mössa och vantar.
Och att äta lunch på en uteservering.
Anledningen till att Martin och jag kunde göra det tillsammans en helt vanlig onsdag var att jag lyckats låsa mig ute på morgonkvisten med endast 30 RMB (=SEK) på fickan. Jag fick mig en frukost på gatan för 3 kr, resten gick åt till en cappucino på Starbucks där jag läste alla artiklar i Shanghai Daily två gånger för att fördriva tiden. Sen fick jag fönstershoppa och sola mig på en parkbänk en stund innan Martin äntligen dök upp för att släppa in mig. Vi firade min räddning med varsitt glas vin till lunchen. Jag har lovat att glömma nyckeln i lägenheten fler gånger.
Akrobatik på hög nivå
I Shanghai finns Kinas bästa akrobater, borde även innebära världens bästa akrobater. Att jag inte tänkt på det tidigare. Jag har alltid velat bli akrobat. Göra konster i trapetsen och jonglera. Slå volter och gå ner i spagat. Martin frågar om jag trodde att fyra år på handelshögskolan skulle leda mig på rätt väg. Det är klart jag inte trodde. Ibland blir det bara inte riktigt som man tänkt sig. Nu känner jag dock att cirkeln som aldrig påbörjades ändå på något sätt slutits. Jag har hittat hem. För att markera detta bokade jag biljetter till Shanghai Circus World och föreställningen ”ERA – Intersection of time” med undertiteln “Miss it and You Miss Shanghai”. Lät lovande tyckte jag. Mina förväntningar infriades. Vi bjöds på två timmars underhållning av högsta klass. Det hängdes i linor, det hoppades på studsmattor, det jonglerades med krukor. Medan jag satt med uppspärrade ögon och sa ”Ååhhh” och ”Wow” satt Martin med ansiktet lutat mot min axel och väste ”Det kommer gå åt helvete” och ”För faaaan kom ner därifrån”.
Martin popcorn-frossar innan föreställningen. Här tror han fortfarande att det är clowner och apor vi snart ska få se.
Kunde varit jag.. (man fick inte fotografera, bilden är lånad från richmond.cc.nc.us)
Som en fällkniv genom ringarna och sen landa på sadeln, hur svårt kan det va? (Bild från flickr.com)
Den här killen hade en riktig tjurnacke, för att inte tala om tjejen som måste ha armmuskler som hulken. (Bild från smartshanghai.com)
Jakten på Avocado-Tanten
Hon borde finnas där någonstans. Vid gathörnet. Det skulle ju vara en liten butik. Ett "hål i väggen" så att säga. Är det där kanske hon? Den mytomspunna Avocado-Tanten. Det kan det väl ändå inte vara?
************************
När svenskar är utomlands brukar det talas om hur mycket man saknar saltlakrits eller Kalles Kaviar. Inte i Shanghai. I Shanghai har alla västerlänningar av någon anledning craving för avocado. Man talar ofta och gärna om avocado. Om man sett några sista tiden? Vad de i så fall kostade. Var de mogna? För en mogen avocado är ju bara SÅ fantastiskt gott. Man utbyter små avocado tips och delar med sig av det senaste avocado-skvallret.
Man kan säga att den som kontrollerar avocadon kontrollerar staden. Det hela är mycket märkligt. Det finna naturligtvis också avocadohistorier, myter och rena legender. Den störast av dem alla är naturligtvis den heliga Avocado-Tanten på Wu Lu Mu Qi Road. Hon sägs kontrollera stora delar av inflödet av legal avocado.
Lena och jag fick lite feeling och gjorde till vårt söndagsuppdrag att undersöka om denna legend verkligen fanns. Allt vi hade var egentligen en adress och en historia berättad som från generation till generation under tusen år. Följ med!
Vi begav oss mot de franska kvarteren i Luwan. Solen sken och värmde skön. Det pirrade i kroppen att vara iväg på ett sånt här äventyr. Var skulle detta sluta?
Vi följde ett gäng arbetare som hade bråttom iväg. Kanske var de alla anställda av Avocado-Tanten? De log och verkade må bra. Lite misstänkt bra kanske!? Kanske visste de var hon fanns. Vi följde efter.
Hahaha! Triumf! De hade utan att ana det lett oss rakt in i lejonets kula. Pulsen var nu så hög att hjärtat formligen slet och rev i hela bröstkorgen. Kanske var historierna sanna? Kanske, kanske skulle vi få en skymt av henne.
Vår entusiasm dör snabbt. På den adress hon sas finnas låg istället elbutiken "Tomato Stationary Multiple Shop". Hade hon gått under jorden? Hade någon varnat henne?
Plötsligt händer allt mycket snabbt. Vi vänder oss om.. I grannbutiken framför oss ligger det gröna guldet!! Vi hade hittat henne. Eller åtminstone hennes affär!
Jag sprang runt som en ekorre på efedrin bland grönsakerna. Färsk koriander, aubergine, svamp, rödbetor! Jag kunde inte hejda mig. Jag köpte allt jag såg och jag såg mycket avocado.
Åh, titta! Något så fantastisk onödigt och makalöst bra som färska vaktelägg. Jag bestämmer mig för att för alltid hädanefter reservationslöst avguda platser där de säljer färska vaktelägg!
I min eufori glömmer jag nästan bort henne. Anledningen till att vi kom hit. Vår själsliga ledare och gud. Avocado-Tanten. Ja, jag kan inte säga att hon fanns där men man kände ändå hennes närvaro. Och plötsligt smäller det till ute i köket. "Badang!"
Därute stod hon. Det är jag säker på. Man ser hennes vänstra arm.
Legenden var alltså sann. Både jag och Lena går sedan och bestämmer oss för att vi nog inte ska berätta för någon, de skulle ju ändå inte tro oss. Hon fanns alltså ändå, Avocado-Tanten.
************************
När svenskar är utomlands brukar det talas om hur mycket man saknar saltlakrits eller Kalles Kaviar. Inte i Shanghai. I Shanghai har alla västerlänningar av någon anledning craving för avocado. Man talar ofta och gärna om avocado. Om man sett några sista tiden? Vad de i så fall kostade. Var de mogna? För en mogen avocado är ju bara SÅ fantastiskt gott. Man utbyter små avocado tips och delar med sig av det senaste avocado-skvallret.
Man kan säga att den som kontrollerar avocadon kontrollerar staden. Det hela är mycket märkligt. Det finna naturligtvis också avocadohistorier, myter och rena legender. Den störast av dem alla är naturligtvis den heliga Avocado-Tanten på Wu Lu Mu Qi Road. Hon sägs kontrollera stora delar av inflödet av legal avocado.
Lena och jag fick lite feeling och gjorde till vårt söndagsuppdrag att undersöka om denna legend verkligen fanns. Allt vi hade var egentligen en adress och en historia berättad som från generation till generation under tusen år. Följ med!
Vi begav oss mot de franska kvarteren i Luwan. Solen sken och värmde skön. Det pirrade i kroppen att vara iväg på ett sånt här äventyr. Var skulle detta sluta?
Vi följde ett gäng arbetare som hade bråttom iväg. Kanske var de alla anställda av Avocado-Tanten? De log och verkade må bra. Lite misstänkt bra kanske!? Kanske visste de var hon fanns. Vi följde efter.
Hahaha! Triumf! De hade utan att ana det lett oss rakt in i lejonets kula. Pulsen var nu så hög att hjärtat formligen slet och rev i hela bröstkorgen. Kanske var historierna sanna? Kanske, kanske skulle vi få en skymt av henne.
Vår entusiasm dör snabbt. På den adress hon sas finnas låg istället elbutiken "Tomato Stationary Multiple Shop". Hade hon gått under jorden? Hade någon varnat henne?
Plötsligt händer allt mycket snabbt. Vi vänder oss om.. I grannbutiken framför oss ligger det gröna guldet!! Vi hade hittat henne. Eller åtminstone hennes affär!
Jag sprang runt som en ekorre på efedrin bland grönsakerna. Färsk koriander, aubergine, svamp, rödbetor! Jag kunde inte hejda mig. Jag köpte allt jag såg och jag såg mycket avocado.
Åh, titta! Något så fantastisk onödigt och makalöst bra som färska vaktelägg. Jag bestämmer mig för att för alltid hädanefter reservationslöst avguda platser där de säljer färska vaktelägg!
I min eufori glömmer jag nästan bort henne. Anledningen till att vi kom hit. Vår själsliga ledare och gud. Avocado-Tanten. Ja, jag kan inte säga att hon fanns där men man kände ändå hennes närvaro. Och plötsligt smäller det till ute i köket. "Badang!"
Därute stod hon. Det är jag säker på. Man ser hennes vänstra arm.
Legenden var alltså sann. Både jag och Lena går sedan och bestämmer oss för att vi nog inte ska berätta för någon, de skulle ju ändå inte tro oss. Hon fanns alltså ändå, Avocado-Tanten.
En lördag i Century Park
Igår bestämde vi att vi skulle gå på promenad. Det finns några olika grönområden och parker att välja på i Shanghai. Den största parken är Century Park ute i Pudong. Det blev vårt val för dagen.
Vi stack ganska tidigt, innan frukost, så första stoppet blev på ett cafe. Lena äter ofta gröt till frukost. Men som hon säger: "-Det är viktigt med varierad kost!"
Lyckligtvis hittade Lena något att, så att säga, variera med.
Efter frukosten gick vi tvärs över gatan och in i parken. Det var en ganska kall dag igår, det var sån där köld som kom stötvis, som för att markera att det är fan inte vår ännu. Väl inne i parken var det full aktivitet.
Några fiskade nera vid ån. Jag undrar om det är för nöjes skull eller om de verkligen vill åt fisken. De såg båda mycket bestämda ut och tittade på flötet sådär koncentrerat som bara en fiskare kan göra. De såg ut som två gamla vänner som suttit där varje vår på varsin hink. De har en relation där det bara är onödigt att prata. Kanske umgås de för att få lite lugn och ro.
Den här gamla mannen satt och spelade på ett stränginstrument. Jag fick för mig att han var blind. Kanske var han det. När han började spela började jag också tro att han var döv. Ja, döv var han nog.
Century Park är inte helt olikt Central Park. Nedan ser ni strandpromenaden vid motsvarigheten till Jackie Onassis Reservoir. Vid promenaden ligger olika caféer. Om några veckor kan man nog sitta där och dricka kaffe. Det ska vi göra. Man kan också hyra tandemcyklar och eldrivna båtar. Det ska vi inte göra.
Denna tiden på året är det särskilt populärt att promenera i Century Park. Det är nämligen tiden när plommonträdens blommor slår ut. Det fanns väldigt många plommonträd med vita eller rosa blommor.
Det fanns även några få gula. De doftade starkt av vår och sol och fick oss glömma de kalla vindarna.
Den här bilden försökte vi få lite sådär extra snygg genom att frenetiskt trycka på kamerans alla olika inställningar och därefter lite chict fotografera med en tofs i förgrunden. Vi är mycket nöjda.
Vi tänker att det skulle ta en konstkritiker flera timmar av monologer för att reda ut varför i allsin dar det är en tofs på bilden. Ska den månne symbolisera alltings skörhet i den moderna världen, eller ska det kanske vara vinden som tar köttslig form?
Vi stack ganska tidigt, innan frukost, så första stoppet blev på ett cafe. Lena äter ofta gröt till frukost. Men som hon säger: "-Det är viktigt med varierad kost!"
Lyckligtvis hittade Lena något att, så att säga, variera med.
Efter frukosten gick vi tvärs över gatan och in i parken. Det var en ganska kall dag igår, det var sån där köld som kom stötvis, som för att markera att det är fan inte vår ännu. Väl inne i parken var det full aktivitet.
Några fiskade nera vid ån. Jag undrar om det är för nöjes skull eller om de verkligen vill åt fisken. De såg båda mycket bestämda ut och tittade på flötet sådär koncentrerat som bara en fiskare kan göra. De såg ut som två gamla vänner som suttit där varje vår på varsin hink. De har en relation där det bara är onödigt att prata. Kanske umgås de för att få lite lugn och ro.
Den här gamla mannen satt och spelade på ett stränginstrument. Jag fick för mig att han var blind. Kanske var han det. När han började spela började jag också tro att han var döv. Ja, döv var han nog.
Century Park är inte helt olikt Central Park. Nedan ser ni strandpromenaden vid motsvarigheten till Jackie Onassis Reservoir. Vid promenaden ligger olika caféer. Om några veckor kan man nog sitta där och dricka kaffe. Det ska vi göra. Man kan också hyra tandemcyklar och eldrivna båtar. Det ska vi inte göra.
Denna tiden på året är det särskilt populärt att promenera i Century Park. Det är nämligen tiden när plommonträdens blommor slår ut. Det fanns väldigt många plommonträd med vita eller rosa blommor.
Det fanns även några få gula. De doftade starkt av vår och sol och fick oss glömma de kalla vindarna.
Den här bilden försökte vi få lite sådär extra snygg genom att frenetiskt trycka på kamerans alla olika inställningar och därefter lite chict fotografera med en tofs i förgrunden. Vi är mycket nöjda.
Vi tänker att det skulle ta en konstkritiker flera timmar av monologer för att reda ut varför i allsin dar det är en tofs på bilden. Ska den månne symbolisera alltings skörhet i den moderna världen, eller ska det kanske vara vinden som tar köttslig form?
Morgonpromenad genom parken
På mina morgonpromenader inspireras jag av kineserna. Kanske borde jag prova på någon annan motionsform?
Vad har till exempel de här damerna för sig?
Aha, solfjäders-gympa! Nja, jag vet inte. Skulle nog föredra något tuffare, något med...
...svärd kanske?
Eller varför inte gammal hederlig badminton?
Verkar kul!
Man skulle ju också bara kunna ta det lugnt och hänga med kortspelarna.
Att köra marackas på morgonkvisten har aldrig slagit mig tidigare, kanske kunde vara något?
Här dök jag på något som jag i alla fall vet inte är min grej, körsång. Men jag gillar den här körens slogan - "Happy Everyday".
Dans är ju alltid kul, undra om man behöver ha med sig en partner.
Från den stora gräsplätten i mitten av parken kom ett surrande ljud, det visade sig vara diablo-motionärerna.
Den här killen har fått riktig snurr på sin snurra. Hmmm, ja, varför inte, skulle jag absolut kunna tänka mig. Frågan är bara var man får tag på en diablo?
Jag satte mig på en bänk och insöp den friska morgonluften medan jag funderade på vad som skulle passa mig bäst...
Kom fram till att jag kanske nöjer mig med att ta steget till jogging.
Hur som helst är det viktigt att stretcha...
..särskilt benen...
och ryggen förstås.
Innan jag gick hem ställde jag mig i kö för att kolla blodtrycket. Det var ok, så jag kanske fortsätter med promenaderna trots allt.
Vad har till exempel de här damerna för sig?
Aha, solfjäders-gympa! Nja, jag vet inte. Skulle nog föredra något tuffare, något med...
...svärd kanske?
Eller varför inte gammal hederlig badminton?
Verkar kul!
Man skulle ju också bara kunna ta det lugnt och hänga med kortspelarna.
Att köra marackas på morgonkvisten har aldrig slagit mig tidigare, kanske kunde vara något?
Här dök jag på något som jag i alla fall vet inte är min grej, körsång. Men jag gillar den här körens slogan - "Happy Everyday".
Dans är ju alltid kul, undra om man behöver ha med sig en partner.
Från den stora gräsplätten i mitten av parken kom ett surrande ljud, det visade sig vara diablo-motionärerna.
Den här killen har fått riktig snurr på sin snurra. Hmmm, ja, varför inte, skulle jag absolut kunna tänka mig. Frågan är bara var man får tag på en diablo?
Jag satte mig på en bänk och insöp den friska morgonluften medan jag funderade på vad som skulle passa mig bäst...
Kom fram till att jag kanske nöjer mig med att ta steget till jogging.
Hur som helst är det viktigt att stretcha...
..särskilt benen...
och ryggen förstås.
Innan jag gick hem ställde jag mig i kö för att kolla blodtrycket. Det var ok, så jag kanske fortsätter med promenaderna trots allt.
Shopping
Ibland går jag runt och tittar i affärer. Tittar, verkligen, inte köper. Egentligen vet jag inte varför. Jag får liksom myror i kroppen om jag befinner mig i en affär mer än 3 minuter (mataffärer undantaget). Jag blir mycket nervös. Ungefär som en av de där gnuerna som står någonstans i Serenghetin och precis ska korsa en flod full av hungriga krokodiler. De flackar med ögonen, stapplar runt lite, tar sats, ångrar sig. I bakgrunden sitter David Attenborough med hatten vilande i ena handen och säger "-That one is jusssst about to cross the river. Little does he know what lurks beneath the surface"
När jag går runt i en affär kan jag höra Sir Davids röst. Kusligt. Han kommenterar allt jag gör. "-I've been waiting here for five weeks just to see the male over there do this. Look at him! Buying those jeans without even trying them on. I tell you people, this is rare. If that would have been a female, she would probably have stayed until the rain season"
Om man inte hör röster, och vill köpa saker här, följer nu några tips:
"Grändens kött och höns" Nära motorvägen in en gränd som luktar som beläggning på tungan ligger denna mysiga lilla deli. Ät här eller köp med hem.
"Oves kål och relax" Denna rafflande och nytänkande lilla boutique / salong har de flesta grönsaker. Är du trött kan du sova på purjolökarna bredvid Ove. 
Här har en farbror som heter Luis Vuitton en väskaffär. Jag tror inte det är samma Luis som hade röd skjorta i Herrey's, men vet inte säkert.
Tips!
Ett tips till nästa års alla hjärtans dag är att "glömma" köpa blommor den 14:e, och sen köpa en bukett den 15:e istället. Då är det nämligen rea!
Här går priset från 15 kronor per ros till 5 kronor per ros. Smart va?
Vill ni själva köpa en sån här bukett i Shanghai så säger ni bara att ni vill ha en "Smo-Len-Ning"
Här går priset från 15 kronor per ros till 5 kronor per ros. Smart va?
Vill ni själva köpa en sån här bukett i Shanghai så säger ni bara att ni vill ha en "Smo-Len-Ning"
Vi fem
Efter World Expo 2010 är Shanghai en lite annan stad. Hur tror Shanghaiborna själva att staden har förändrats?
Vi gav oss ut på stan och frågade:
Li-Fen Peng, 72, arbetssökande
-Jag tror att Shanghai har influerats av de besökare som varit här. En redan mångkulturell stad har fått en alltmer cosmopolitisk känsla. Det här var välkommet! Tvi!
Peps Persson, 102, mjölkbonde
-Det har blivit tystare. Jag tyckte också att tyskarna luktade lite illa. Så det har blivit bättre, helt klart.
Linda Lu, 7, produktionsplanerare på Hemtex
-Fråga inte vad jag kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land.
Henrik Schyffert, 46, ironiker
-Hehe! Jag är också kines.... NOT! Hahahahaaa!
Ronny Wu, 26, ansiktsmagiker
-Det har varit ett jävla springande här. Det var en kille från Tomelilla som lärde mig det här party-tricket. Så jävla schysst! Först ber man någon lägga en filet mignon på ens näsa, sen bah.. borta liksom!
Vi gav oss ut på stan och frågade:
Li-Fen Peng, 72, arbetssökande
-Jag tror att Shanghai har influerats av de besökare som varit här. En redan mångkulturell stad har fått en alltmer cosmopolitisk känsla. Det här var välkommet! Tvi!
Peps Persson, 102, mjölkbonde
-Det har blivit tystare. Jag tyckte också att tyskarna luktade lite illa. Så det har blivit bättre, helt klart.
Linda Lu, 7, produktionsplanerare på Hemtex
-Fråga inte vad jag kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land.
Henrik Schyffert, 46, ironiker
-Hehe! Jag är också kines.... NOT! Hahahahaaa!
Ronny Wu, 26, ansiktsmagiker
-Det har varit ett jävla springande här. Det var en kille från Tomelilla som lärde mig det här party-tricket. Så jävla schysst! Först ber man någon lägga en filet mignon på ens näsa, sen bah.. borta liksom!
Weekend chill(i)
På fredagskvällar har vi kvar våra traditioner från Sverige. Då är det inbokat fredagsmys. Att mysa innebär i vårt hem att dricka vin lite för tidigt, beställa hem mat, hetsäta upp maten. Bli mycket mätt. Och trött. Somna i soffan.
Men ibland blir det lite annorlunda. En gång emellanåt rubbas våra cirklar, liksom. Något blir inte riktigt som det ska. Vi hade druckit ett glas vin, beställt hem mat (det gick så långt som smort). Denna gången skulle maten vara från Hunan (eller var det Yunnan?, skit samma även denna gång). Det innebär mat som bl a smaksätts med chili. Ganska mycket chili. Vi bad dem att inte ta riktigt så mycket chili i maten, vi är ju svenskar och påpekade att mycket chili kan nämligen orsaka kramp, eller kanske yrsel. Man vill ju liksom inte chansa.
Våra numera goda vänner från Sherpas (värda ett eget litet insidereportage senare) kom upp för vår hiss, plingade på dörrklocka som spelar "London bridge is falling down, falling down, falling down" på en mycket hög volym, klev in och levererade maten.
Vi tog emot maten och skulle just börja hetsäta.
Vi anade direkt att något gått fel. Lena la pannan i Sherlock Holmes-aktiga veck och sa "-Hmmf, jag anar att något gått fel"
Kockarna spelade oss ett spratt! Ett practical joke, kan man säga. Istället för att inte ta så mycket chili i maten, så tog de inte så mycket mat i chilin. Vi blev först häpna, sedan skrattade vi åt det mycket festliga skämtet, därefter hetsåt vi och somnade i soffan.
Veckans glosa: 藥對胃= magmedicin
Men ibland blir det lite annorlunda. En gång emellanåt rubbas våra cirklar, liksom. Något blir inte riktigt som det ska. Vi hade druckit ett glas vin, beställt hem mat (det gick så långt som smort). Denna gången skulle maten vara från Hunan (eller var det Yunnan?, skit samma även denna gång). Det innebär mat som bl a smaksätts med chili. Ganska mycket chili. Vi bad dem att inte ta riktigt så mycket chili i maten, vi är ju svenskar och påpekade att mycket chili kan nämligen orsaka kramp, eller kanske yrsel. Man vill ju liksom inte chansa.
Våra numera goda vänner från Sherpas (värda ett eget litet insidereportage senare) kom upp för vår hiss, plingade på dörrklocka som spelar "London bridge is falling down, falling down, falling down" på en mycket hög volym, klev in och levererade maten.
Vi tog emot maten och skulle just börja hetsäta.
Vi anade direkt att något gått fel. Lena la pannan i Sherlock Holmes-aktiga veck och sa "-Hmmf, jag anar att något gått fel"
Kockarna spelade oss ett spratt! Ett practical joke, kan man säga. Istället för att inte ta så mycket chili i maten, så tog de inte så mycket mat i chilin. Vi blev först häpna, sedan skrattade vi åt det mycket festliga skämtet, därefter hetsåt vi och somnade i soffan.
Veckans glosa: 藥對胃= magmedicin
Under belägring!
Vi har befunnit oss under belägring de senaste dagarna! Vi har tidigare inte rapporterat om detta för att undvika oro hos anhöriga.
Låt mig uppdatera er på vad som hänt: Det firas kinesiskt nyår. Så långt allt väl, och detta vet ni sedan tidigare. Det har bränts av en del fyrverkerier. Inte mycket att snacka om. MEN, ingen hade riktigt förberett oss på att kineserna skulle genomföra ett seriöst försök att liksom spränga vårt jordklot. Här kommer vi in på vad som hänt.
Efter nyårsafton var man ganska mör i öronen. För första gången reflekterade man över att man liksom har organ som uppfattar ljud i olika våglängder. Man tyckte det lät vackert att vakna till taxi-tut, och att skrothandlaren med megafon som enda marknadsföringskanal var ett välkommet inslag i gatubilden. Man var lycklig igen efter 24 timmars krut-kanonad.
I söndags var vi därför helt oförberedda på att det var dagen man firar "the god of money". Reglerna är enkla: ju mer du smäller, desto rikare kommer du att bli. Dvs tvärtom mot i Sverige. Jag kan nu dra slutsatsen att kineserna tycker att pengar är mycket viktiga.
Det hela inleds med ett skoningslöst attentat mitt framför mig och Lena! Ett terrordåd, tänkte vi. "-Hjälp, polis! Skynda!"
Polisen var mycket snabbt på plats. I själva verket var de på plats hela tiden. Polisen tyckte detta var mycket kul, och man kan tänka att även en polis behöver mer pengar. Festligt!
När vi senare kom hem till vår gata möttes vi av denna syn. Någon hade gjort penga-guden superglad! Jag började känna en vissa panik eftersom vi liksom halkat efter alla andra ekonomiskt och kanske riskerade att bli vräkta? Jag övervägde en stund en diskret men kraftig gasexplosion i vårt kök.
Natten igenom fick sedan Shanghai många nya blivande miljonärer. Klockan 6 morgonen efter bestämde man sig så att man låg ganska bra till hos penga-guden. I samma stund somnade två trötta svenskar på nionde våningen.
Låt mig uppdatera er på vad som hänt: Det firas kinesiskt nyår. Så långt allt väl, och detta vet ni sedan tidigare. Det har bränts av en del fyrverkerier. Inte mycket att snacka om. MEN, ingen hade riktigt förberett oss på att kineserna skulle genomföra ett seriöst försök att liksom spränga vårt jordklot. Här kommer vi in på vad som hänt.
Efter nyårsafton var man ganska mör i öronen. För första gången reflekterade man över att man liksom har organ som uppfattar ljud i olika våglängder. Man tyckte det lät vackert att vakna till taxi-tut, och att skrothandlaren med megafon som enda marknadsföringskanal var ett välkommet inslag i gatubilden. Man var lycklig igen efter 24 timmars krut-kanonad.
I söndags var vi därför helt oförberedda på att det var dagen man firar "the god of money". Reglerna är enkla: ju mer du smäller, desto rikare kommer du att bli. Dvs tvärtom mot i Sverige. Jag kan nu dra slutsatsen att kineserna tycker att pengar är mycket viktiga.
Det hela inleds med ett skoningslöst attentat mitt framför mig och Lena! Ett terrordåd, tänkte vi. "-Hjälp, polis! Skynda!"
Polisen var mycket snabbt på plats. I själva verket var de på plats hela tiden. Polisen tyckte detta var mycket kul, och man kan tänka att även en polis behöver mer pengar. Festligt!
När vi senare kom hem till vår gata möttes vi av denna syn. Någon hade gjort penga-guden superglad! Jag började känna en vissa panik eftersom vi liksom halkat efter alla andra ekonomiskt och kanske riskerade att bli vräkta? Jag övervägde en stund en diskret men kraftig gasexplosion i vårt kök.
Natten igenom fick sedan Shanghai många nya blivande miljonärer. Klockan 6 morgonen efter bestämde man sig så att man låg ganska bra till hos penga-guden. I samma stund somnade två trötta svenskar på nionde våningen.
GUYI
Den vanligaste frågan man får om Shanghai är om maten. Hur är den? Går det att äta?
Det finns nog ett 10 000 tal restauranger från hela världen i stan. Maten borde inte vara ett problem för någon. Snarare tvärtom. Det finns fantastiskt många trevliga prisvärda restauranger som håller god klass.
På vår ca 150 meter långa gata finns en fransk, två italienska, en libanesisk, två thailändska, en malaysisk, en vietnamesisk, två indiska, en japansk, en nya zeeländsk, sex finska (OBS lögn) och fem kinesiska restauranger. Utbudet är enormt.
En middag för två på ett bra ställe kostar 200-300 RMB (tillika SEK) inklusive några öl. Det går dock utan problem att äta hygglig mat för två under en 50 lapp. Det går också betala 1600 SEK för brunch för två personer om man har sådana böjelser.
En av våra absoluta favoriter så här långt är en kinesisk restaurang med mat från provinsen Hunnan (eller var det Yunnan? Skit samma) - nämligen GUYI. Och som läsare av den blogg har du som vanligt backstagepass till allt som händer. Här bjuds på middag!
På kinesiska restauranger beställer man ett antal rätter som alla runt bordet delar på. De serveras allteftersom de är tillagade, det brukar innebära grönsaker tidigt och kyckling sent.
Här sitter Lena och kalasar på jordnötter och ingefära medan de första rätterna serveras. Notera det något nonchalanta pinn-greppet. Det är viktigt om man ska se väldsvan ut.
Det här är aubergine och bönor stekta i chili. En ära att ha fått bekanta sig med.
Sallad med kyckling och koriander.
Tidernas smaksensation. Gurka i mild vinaigrett med soya, chili och rostad vitlök. Om jag vore en gurka skulle jag hoppa i det badet och aldrig kliva upp. Denna oansenliga rätt är i sig värd en resa till Shanghai.
Saftiga, perfekt grillade lammracks kryddade med krossade spiskumminfrön, chili, rostad vitlök och persilja. Alla kötträtters urmoder. Jag får nästan feber bara jag tittar på bilen. Fick feber. Nu.
När jag väl la ifrån mig kameran såg bordet ut så här! Lena hade länsat det!! Och dragit två 66 cl Asahi på kuppen. "-Titta allt slut, och inget i munnen!" Såna här galna små upptåg hittar hon på hela tiden. Vilken toker!
Det finns nog ett 10 000 tal restauranger från hela världen i stan. Maten borde inte vara ett problem för någon. Snarare tvärtom. Det finns fantastiskt många trevliga prisvärda restauranger som håller god klass.
På vår ca 150 meter långa gata finns en fransk, två italienska, en libanesisk, två thailändska, en malaysisk, en vietnamesisk, två indiska, en japansk, en nya zeeländsk, sex finska (OBS lögn) och fem kinesiska restauranger. Utbudet är enormt.
En middag för två på ett bra ställe kostar 200-300 RMB (tillika SEK) inklusive några öl. Det går dock utan problem att äta hygglig mat för två under en 50 lapp. Det går också betala 1600 SEK för brunch för två personer om man har sådana böjelser.
En av våra absoluta favoriter så här långt är en kinesisk restaurang med mat från provinsen Hunnan (eller var det Yunnan? Skit samma) - nämligen GUYI. Och som läsare av den blogg har du som vanligt backstagepass till allt som händer. Här bjuds på middag!
På kinesiska restauranger beställer man ett antal rätter som alla runt bordet delar på. De serveras allteftersom de är tillagade, det brukar innebära grönsaker tidigt och kyckling sent.
Här sitter Lena och kalasar på jordnötter och ingefära medan de första rätterna serveras. Notera det något nonchalanta pinn-greppet. Det är viktigt om man ska se väldsvan ut.
Det här är aubergine och bönor stekta i chili. En ära att ha fått bekanta sig med.
Sallad med kyckling och koriander.
Tidernas smaksensation. Gurka i mild vinaigrett med soya, chili och rostad vitlök. Om jag vore en gurka skulle jag hoppa i det badet och aldrig kliva upp. Denna oansenliga rätt är i sig värd en resa till Shanghai.
Saftiga, perfekt grillade lammracks kryddade med krossade spiskumminfrön, chili, rostad vitlök och persilja. Alla kötträtters urmoder. Jag får nästan feber bara jag tittar på bilen. Fick feber. Nu.
När jag väl la ifrån mig kameran såg bordet ut så här! Lena hade länsat det!! Och dragit två 66 cl Asahi på kuppen. "-Titta allt slut, och inget i munnen!" Såna här galna små upptåg hittar hon på hela tiden. Vilken toker!
Urban jungle
Ibland blir Shanghai lite för mycket. Lite för nära. Man känner att man behöver komma bort ett tag. Få lite lugn och ro. Sådär har nog alla som flyttat hit någon gång sagt. Nu har jag också sagt det, utan att egentligen tyckt det ännu.
Kineserna är ett mycket fiffigt folk. De har hört alla visor om att det är SÅ mycket folk och SÅ intensivt. Vad gör de? Jo, där de vill att det ska flytta in västerlänningar bygger de en mini-djungel-innergård!
Häng med på upptäcksfärd!
Här kommer jag och går i en bambuskog! Det är förvirrande likt ett ställ med metspön.
Jag gillar att gå runt i vår bambuskog, den känns så exotisk, lite som hämtad ur Karate Kid. Eftersom skogen bara är ca 15 meter i diameter får man gå lite fram och tillbaka. Alltid när vi ska gå norrut på promenad brukar jag fråga Lena: "-Kan vi inte gå genom Bambuskogen?" Lena brukar titta strängt men lite medlidsamt på mig. Sen spricker hon upp i ett leende och säger: "-Det är klart vi ska gå genom Bambuskogen!"
Hon är fin, den där Lena.
Notera hur naturligt jag går på bilden. Mitt i steget liksom. Det krävdes 13 kort innan det blev naturligt. Jag är inte så foto-genique brukar Lena säga.
Bredvid bambuskogen finns ett hus. Här hade nog Mr Myiagi bott om det varit Karate Kid på riktigt. Jag brukar tänka att jag borde sätta mig där ute i skräddarställning och meditera. Det skulle nog vara bra tror jag. Men jag kan inte meditera. Jag kan inte heller sitta i skräddarställning. Jag fortsätter istället tänka att jag borde. Det känns ganska bra det också.
Till och med inomhus, vid hissen, är det lite djungel. Kanske inte direkt trekking att gå förbi, men nära. Det här är Burks växter. Burk är turk, men nu har han flyttat hem till Istanbul. För att vi skulle minnas honom anlade han först denna lund. Burk är en fin människa. När han blir gammal önskar jag att han felaktigt får pryda en förpackning med grekisk matlagningsyoghurt, stämma dem, bli rik och leva lycklig alla sina dagar. Så bra var han, våran Burk.
Kineserna är ett mycket fiffigt folk. De har hört alla visor om att det är SÅ mycket folk och SÅ intensivt. Vad gör de? Jo, där de vill att det ska flytta in västerlänningar bygger de en mini-djungel-innergård!
Häng med på upptäcksfärd!
Här kommer jag och går i en bambuskog! Det är förvirrande likt ett ställ med metspön.
Jag gillar att gå runt i vår bambuskog, den känns så exotisk, lite som hämtad ur Karate Kid. Eftersom skogen bara är ca 15 meter i diameter får man gå lite fram och tillbaka. Alltid när vi ska gå norrut på promenad brukar jag fråga Lena: "-Kan vi inte gå genom Bambuskogen?" Lena brukar titta strängt men lite medlidsamt på mig. Sen spricker hon upp i ett leende och säger: "-Det är klart vi ska gå genom Bambuskogen!"
Hon är fin, den där Lena.
Notera hur naturligt jag går på bilden. Mitt i steget liksom. Det krävdes 13 kort innan det blev naturligt. Jag är inte så foto-genique brukar Lena säga.
Bredvid bambuskogen finns ett hus. Här hade nog Mr Myiagi bott om det varit Karate Kid på riktigt. Jag brukar tänka att jag borde sätta mig där ute i skräddarställning och meditera. Det skulle nog vara bra tror jag. Men jag kan inte meditera. Jag kan inte heller sitta i skräddarställning. Jag fortsätter istället tänka att jag borde. Det känns ganska bra det också.
Till och med inomhus, vid hissen, är det lite djungel. Kanske inte direkt trekking att gå förbi, men nära. Det här är Burks växter. Burk är turk, men nu har han flyttat hem till Istanbul. För att vi skulle minnas honom anlade han först denna lund. Burk är en fin människa. När han blir gammal önskar jag att han felaktigt får pryda en förpackning med grekisk matlagningsyoghurt, stämma dem, bli rik och leva lycklig alla sina dagar. Så bra var han, våran Burk.
Dagens homestyling-tips!
Behöver ditt badrum också en uppfräschning? Med små medel kan det bli som nytt!
Före
Efter
Inspirationen hämtade vi på Ikea.
Före
Efter
Inspirationen hämtade vi på Ikea.
Utbud och efterfrågan
Om du har 72 kr i Shanghai kan du välja mellan att köpa ett paket frukostflingor, en påse vetemjöl eller sisådär en 60-70 dumplings.
Samma, samma, men lite annorlunda
Här är det egentligen inte så olikt det Sverige man är van vid. Med det är de där små sköna skillnaderna som i sig är värda en resa.
Sprang på några goingar igår:
De är i allmänhet grymt duktiga på sömn här. När helst det ges tillfälle, som på moppen t. ex, sovs det.
På promenad i Peoples park. Strikt policy att "Children below 1,2 meters and mental patients must be accompanied". Så klart.
Jag blev mycket nyfiken på detta lilla bås i gamla stan. Där fanns i tur och ordning: "Chestnuts", "Rings", "Lottery", "Candied apple", "Fortune teller", "Hairy monkey" och "Drawing by hand"....HAIRY MONKEY?? Jag är mycket nyfiken och har bestämt mig för att gå tillbaka och se om den håriga lilla apan sitter kvar i båset.
Sprang på några goingar igår:
De är i allmänhet grymt duktiga på sömn här. När helst det ges tillfälle, som på moppen t. ex, sovs det.
På promenad i Peoples park. Strikt policy att "Children below 1,2 meters and mental patients must be accompanied". Så klart.
Jag blev mycket nyfiken på detta lilla bås i gamla stan. Där fanns i tur och ordning: "Chestnuts", "Rings", "Lottery", "Candied apple", "Fortune teller", "Hairy monkey" och "Drawing by hand"....HAIRY MONKEY?? Jag är mycket nyfiken och har bestämt mig för att gå tillbaka och se om den håriga lilla apan sitter kvar i båset.
Lördagsmöjs
Här i Kina är saker som bekant lite upponer. En god effekt av detta är att när lördagen kommer har man På spåret framför sig! Konstigt va? Kan inte riktigt förklara hur det går till.
Här kommer mina gissningar inför dagens program:
Resmål 1: Bryssel
Följdfrågor:
Moules frites
Strasbourg
Jonas Björkman
Resmål 2: Peking
Följdfrågor:
Ming
Det evigt gröna trädet
Nanjing
Person: Ingvar Kamprad
Resmål 3: Arvidsjaur
Följdfrågor:
Jo
Palt
H1N1 viruset
Nu kör vi!
Här kommer mina gissningar inför dagens program:
Resmål 1: Bryssel
Följdfrågor:
Moules frites
Strasbourg
Jonas Björkman
Resmål 2: Peking
Följdfrågor:
Ming
Det evigt gröna trädet
Nanjing
Person: Ingvar Kamprad
Resmål 3: Arvidsjaur
Följdfrågor:
Jo
Palt
H1N1 viruset
Nu kör vi!
Matchmaking
Under dagens morgonpromenad genom parken sprang vi rakt in i pågående äktenskapsmarknad. Facinerande, och tragikomiskt.
Mammor, pappor, mor- och farföräldrar agerade marknadsförare alternativt letade potentiella livskamrater åt sina barn eller barnbarn. 
Inga direktsökande syntes dock till.
Kan det finnas någon till min dotter kanske..? Jag fick lite ont i hjärtat.
Sedan åt vi dumplings på ett sunkigt lunch-hak där ljudnivån var närmast outhärdlig. Men knytena var goda. Trevlig helg på er!
Mat i kvadrat
Mat ett ämne som naturligtvis är närmast outtömligt. Vi gillar mat, jag och Lena. Man kan säga att Lena tycker mycket om mat, jag antar att mitt tillstånd närmast kan liknas med besatthet.
Jag tror att man kan jämföra oss med Max vonSydow och den lilla demonflickan i Exorcisten. Lena är Max som försöker förstå och driva ut mat-ondskan ur mig medans jag mer tuggar fradga och spottar ur mig meningar som "@#& CARPACCIO!" Nåväl, jag tror ni förstår.
Idag tänkte jag, med en illustrerad berättelse, återge en högst normal matlagningskväll på nionde våningen. Jag kommer att dela in denna lilla anekdot i kapitel. Sålunda:
Utrustning:
Som allt annat är matlagning förstås en materialsport, låter ingen lura er annat. Jag brukar försöka få lite feeling innan själva matlagningen genom att skaffa sig mycket viktiga atteraljer till köket. Igår besökte vi en jätteaffär som säljer köksutrustning till restauranger och hotell. Som förberedelse passade jag på att hjärntvätta Lena för att öka hennes entusiasm.
Hjärntvätten hade odiskutabel effekt. Här har Lena fyndat en liten slev. Bra Lena!
Jag tyckte också det var ganska kul.
Vi gjorde en hel del fynd. Bland annat en mycket stor gryta, en shaker, en grillpanna och mycket annat. Jag kände mig preppad för kvällen!
Råvaror:
När man handlar råvaror i Shanghai lockas man att göra det på marknader. Ofta kan man likna köttmarknaden som en lyckad kombination mellan ett Zoo och ett bårhus.
Det är mycket viktigt att säkerställa att det du tänkt lägga i kylskåpet verkligen är dött. Ett tips är att titta på råvaran en stund. Känner du ett infall att prata med den är den troligtvis levande. Ser råvaran väldigt sömnig ut är den troligtvis död, eller kanske till och med tillagad. Men se upp, det finns slamkrypare!
Ser sömning ut, dvs troligtvis död. Notera även blommorna. Säkert tecken på död råvara.
Hej, hej maten! Lägg inte i kylskåpet!
Test! Kylskåp eller inte för dessa små filurer?
Tillagning:
När man väl har både utrustning och råvaror krävs svängrum. Min bestämda åsikt är att mannen plats är i köket. Jag kan vara både bestämd och övertygande på den punkten.
Se till att du, som kökschef, får vara ifred! Notera positionen på ögonbrynen.
Titta noga på köttet och mumla lite. Det ger ett både kompetent och intelligent intryck.
Får gästen (Lena) börja med lite tilltugg blir det så här glatt.
När jag väl hade fått klar maten var jag så hungrig så att jag alldeles kom av mig och glömde fotografera, men det blev en fin måltid.
Nästa del att denna matresa kommer att hantera den fantastiska hemkörningsmaten!
Bon appetit
Jag tror att man kan jämföra oss med Max vonSydow och den lilla demonflickan i Exorcisten. Lena är Max som försöker förstå och driva ut mat-ondskan ur mig medans jag mer tuggar fradga och spottar ur mig meningar som "@#& CARPACCIO!" Nåväl, jag tror ni förstår.
Idag tänkte jag, med en illustrerad berättelse, återge en högst normal matlagningskväll på nionde våningen. Jag kommer att dela in denna lilla anekdot i kapitel. Sålunda:
Utrustning:
Som allt annat är matlagning förstås en materialsport, låter ingen lura er annat. Jag brukar försöka få lite feeling innan själva matlagningen genom att skaffa sig mycket viktiga atteraljer till köket. Igår besökte vi en jätteaffär som säljer köksutrustning till restauranger och hotell. Som förberedelse passade jag på att hjärntvätta Lena för att öka hennes entusiasm.
Hjärntvätten hade odiskutabel effekt. Här har Lena fyndat en liten slev. Bra Lena!
Jag tyckte också det var ganska kul.
Vi gjorde en hel del fynd. Bland annat en mycket stor gryta, en shaker, en grillpanna och mycket annat. Jag kände mig preppad för kvällen!
Råvaror:
När man handlar råvaror i Shanghai lockas man att göra det på marknader. Ofta kan man likna köttmarknaden som en lyckad kombination mellan ett Zoo och ett bårhus.
Det är mycket viktigt att säkerställa att det du tänkt lägga i kylskåpet verkligen är dött. Ett tips är att titta på råvaran en stund. Känner du ett infall att prata med den är den troligtvis levande. Ser råvaran väldigt sömnig ut är den troligtvis död, eller kanske till och med tillagad. Men se upp, det finns slamkrypare!
Ser sömning ut, dvs troligtvis död. Notera även blommorna. Säkert tecken på död råvara.
Hej, hej maten! Lägg inte i kylskåpet!
Test! Kylskåp eller inte för dessa små filurer?
Tillagning:
När man väl har både utrustning och råvaror krävs svängrum. Min bestämda åsikt är att mannen plats är i köket. Jag kan vara både bestämd och övertygande på den punkten.
Se till att du, som kökschef, får vara ifred! Notera positionen på ögonbrynen.
Titta noga på köttet och mumla lite. Det ger ett både kompetent och intelligent intryck.
Får gästen (Lena) börja med lite tilltugg blir det så här glatt.
När jag väl hade fått klar maten var jag så hungrig så att jag alldeles kom av mig och glömde fotografera, men det blev en fin måltid.
Nästa del att denna matresa kommer att hantera den fantastiska hemkörningsmaten!
Bon appetit
Harens år
Igår var det nyårsafton i Kina. Vi gick in i harens år. Detta ska tydligen vara särskilt bra för mig eftersom jag, som född 1975, ÄR en hare!
Jag blev nyfiken när jag fick höra detta och frågade hur harar egentligen är. Jag fick till svar att de var små och lite lurviga. Tappade intresset.
Under nyår här åker människor, ungefär som till jul i Sverige, hem till sina familjer för att fira. Shanghai sägs ha blivit 2-3 miljoner invånare fattigare för en vecka.
Det viktigaste med nyår verkar dock vara att smälla ofantliga mängder smatterband. Detta för att skrämma bort onda andar tror jag. Särskilt angeläget verkar det vara att skrämma bort morgon-andar. Klockan sex i morse brann det av några tusen smällare på gatan utanför. Vi kände oss med ens både tacksamma och trygga.
Igår kväll lagade vi mat hemma för att sedan ta en taxi ner till the Bund. Det var vi inte helt ensamma om.
Så här såg det ut runt tolvslaget igår:
Lena skiner ikapp med bakgrunden. Vet i fan hur man får till blixten egentligen.
Ett av hotellen hade laddat på med ett rejält fyrverkeri.
Utsikten över floden mot Pudong.
En husfasad sätter ord på kvällens tankar.
Jag blev nyfiken när jag fick höra detta och frågade hur harar egentligen är. Jag fick till svar att de var små och lite lurviga. Tappade intresset.
Under nyår här åker människor, ungefär som till jul i Sverige, hem till sina familjer för att fira. Shanghai sägs ha blivit 2-3 miljoner invånare fattigare för en vecka.
Det viktigaste med nyår verkar dock vara att smälla ofantliga mängder smatterband. Detta för att skrämma bort onda andar tror jag. Särskilt angeläget verkar det vara att skrämma bort morgon-andar. Klockan sex i morse brann det av några tusen smällare på gatan utanför. Vi kände oss med ens både tacksamma och trygga.
Igår kväll lagade vi mat hemma för att sedan ta en taxi ner till the Bund. Det var vi inte helt ensamma om.
Så här såg det ut runt tolvslaget igår:
Lena skiner ikapp med bakgrunden. Vet i fan hur man får till blixten egentligen.
Ett av hotellen hade laddat på med ett rejält fyrverkeri.
Utsikten över floden mot Pudong.
En husfasad sätter ord på kvällens tankar.
Cribs!
Hey y'all. Welcome to our gangsta-crib. (övers. Hejsan. Stig in i vårt skurk-hem)
***********
Det är ett väldigt svårt jobb att skildra ett hem när man har en begränsad begåvning för att ta bilder.
Därför vill jag varna känsliga läsare för att bilderna kan avvika från Elle interiörs standard.
Here goes:
Bilden tagen från hallen genom vardagsrum. Ni anar TDK skylten och motorvägen i bakgrunden. TDK.. undras hur många kassettband de tillverkar per år? Soffan är av fabrikatet "DIKEA" i versionen "Concrete comfort" men en unik feature; den formas inte efter kroppen, kroppen formas efter den! Häftigt! 
Köket. This is where the magic happens
(PS: vänstra mojängen är steriliseringsgrejen)
Master bedroom: Vårt fönster mot staden.
Lägenhetens olika devices övervakas från en användarvänlig kommandocentral.
Fin-toan: Ganska nöjd med bilden. Ser pimpad ut.
Utsikten från vardagsrummet dagtid. Prickarna där nere är personer. Jag brukar titta på dem ibland. De är lustiga, människorna.
Utsikten från sängen på morgonen. Min nya favoritstund! Man ser parken i förgrunden.
Grannen hänger tvätt. Hej grannen!
Det bästa med Shanghai är att man får nya bekantskaper varje dag. Här jag och en polare på innergården.
Now, get out of here!
Nästa gång till väsentligheterna. Maten. Maten. Maten.
