Meanwhile in Shanghai

Efter en lang resa fran skandinavien kom de sa till slut. La Famiglia. Redan i bilen fran flygplatsen hordes "ossj" "kolla!" "Calle lelle!" och andra glada utrop. Forsta dagen ar i ovrigt ett tocken.



Pa sondagen var det mors dag och julafton samtidigt. Eftersom detta sallan intraffar samtidigt firade med en lattare brunch (se ovan)



Dagen efter bar det av till Shanghais aldre delar. Vi kollade in halta ankor, slaktare, parker och dammar. Far och syster besiktigade en bro. Den var i ordning.



I Shanghai kan man se saker lite fran ovan om man har lust. Harifran pa 91 vaningen har man koll pa det mesta. Det ar naturligtvis festligt att se sma bilar ila runt pa gatorna dar nere och undra vart de var pa vag. Kvallens stora fraga var dock varfor jag valt att (kvallen till ara) bygga en mohikanfrisyr av spaghetti bolognese. Jocke tror sig veta svaret. Vi rundade av kvallen med den kreativa drinken "Fatty Daniel": Jack Daniels, vanilj och bacon...



Det fanns pa sina hall en viss skepsis mot kinesisk mat. Pa denna lilla sylta intog vi delikatesser fran Hunan provinsen.



Lite relaxad spaning fran en takbar ar naturligtvis ett maste. Far i huset fangar Shanghais skyline. Likt en modern Christoffer Columbus satter han ut kursriktning for nasta anhalt. "Gira babord, kanaljer!" skrek han sa att det ekade mellan skyskraporna.



Pa fredagen var det dags for fodelsedagskalas. Mamma var kalasets mittpunkt och fick en tarta. Middagen intogs pa halv-hemlig italiensk krog som dar man sitter till bords i kockens privata vardagsrum. Det var himlans trevligt.



Efter middagen var det lite suddigt sadar som det ska vara. Fabrizion tog da med oss upp for vindlande trappor till sina lilla taktradgard.



Sa har sag vi ut da. Vi blev pa sa glatt humor att vi beslutade oss for att ga till en irlands pub i narheten av dar vi bor.



Efterat var det dags for nattamat. Har intar fodelsdagsbarnet en portion chilinudlar inhandlade pa gatan for 8 kronor. Det talas fortfarande om hur snabbt denna portion tog slut.



Vi fyllde pa med ett gang grillspett och mer nudlar.

En vecka gar fort. FOR fort. Nasta rendez vous i Sverige.

Japp, vi ger er mer av Nanjing!



De hade hängt röda band i träden. Fint, men varför?




Jinglebells tycks vara en av de populäraste danslåtarna i Kina just nu. Så även i Nanjing.




Det var här själva kräftfesten ägde rum!




Hihi, fniss fniss, hur ska de där långnäsorna lyckas äta kinesiska kräftor!? Laugh best that laugh last! sa vi.
 



Dumplings - det ultimata kräfttillbehöret.




Dagen efter utforskade vi Nanjing Massacre Museum. De fruktansvärda vittnesberättelserna blandades med besynnerliga Chinglish-översättningar och barn på skolutflykt som var mer fascinerade av oss än av själva museet. "Hello!" "Hello!" "Kolla, utlänningar!" Det var en bisarr upplevelse. Ändå ett mycket sevärt museum och en mycket fin minnesplats.




Tre vita duvor tog en paus framför fredsstatyn.


Det får nog bli allt från den f.d. hufvudstaden.

Kapitalist? Javisst!




American day i skolan.




"Coffee tastes very bitter."

Man kanner sig pa nagot sett som en komplett manniska nar en dag borjar sa har. Jag forstar om ni borjar bli lite trotta pa bilder fran var forbannade balkong, men vi tycker fortfarande det ar sa harligt att vi firar med lyxfrulle varje lordag och sondag. Denna dag skulle vi ta taget det 30-40 milen till Nanjing. Vi kanner att vi pa nagot satt vill avlagga en reserapport. Har foljer den.





I Nanjing var det kraftsasong. De har sma luringarna hade de fiskat upp i den centrala sjon. De sag pigga och fina ut.



Det har ar Lena framfor Nanjings gamla stadsmur. Jag bad henne gora nagot kul, da formade hon fingrarna ungefar som en sax, det var jattekul! Ha ha ha!




Jag blev helt fascinerad och var tvungen att ta en narbild ocksa. Ser ni? Helt otroligt! Jag brukar saga till Lena att hennes DNA numera till ungefar 65% ar kinesiskt. Hon forstar inte vad jag menar.



Vi gav oss ut pa kraftsjon. Tanken var att speja pa stan och pa kraftorna. Lena korde at ett hall och tittade at ett annat. Oansvarigt tycket jag.



Sjalv var jag mycket alert och spanade ansvarsfullt efter olika grund, eller "grynnor" som vi sjofarare sager.



Det ar otroligt utmattande att koncentrera sig sa hart. Jag tog en kort tupplur for att aterfa skarpan i blicken.



Sadar, ja.



Sa har glad blev Lena nar jag antligen vaknat till lite. 'Hej lilla gubben' sa hon. 'Nu har vi varit pa de sju haven'. Jag kan inte avgora om hon skojade eller inte. 



Vi akte tillbaka mot hamnen igen. Det ar nagot visst med att lagga till i skymningen.



Sa har sag det ut pa kvallen. Prickarna pa himmeln ar inte skit pa er skarm utan flygande drakar med sma ljus i som flog over himmeln. Vi gick in mot stan och hittade ett stalle att avnjuta ett tjog av chilikokta kraftor pa. Vi kande nog bada att Nanjing var ett hyvens stalle.

På ett fik, i de franska kvarteren, i Shanghai, tog vi en kopp kaffe. Och kände oss som hemma. Typ.