Meanwhile in Shanghai

Det var Martins födelsedag, därav kom det sig att förra helgen gick i matens tecken, vad annars? Jag gav honom den tyngsta kokboken jag kunde hitta, i hopp om att få sluta höra gnäll om brist på inspiration och istället få njuta av hemlagad mat lite oftare. Vågar nästan sträcka mig till att säga att den där kokboken var den perfekta presenten. Det blev finfin omelett på franskt vis till frukost. Ankbröst stekta till perfektion till middag. Delad glädje är dubbel glädje.




På kvällen blev det restaurangbesök. Vi delade, som det brukar heta, på några rätter. Martin tyckte revbenen var jättegoda. 

 



Jag fick också smaka. Tar tillbaka det där med delad glädje.



I matens tecken som sagt... Vi hittade vi en ny mataffär! När vi förökte komma in visade det sig att bara företag fick handla där. Vi sa att Martin jobbar på ett företag och visade ett visitkort. Det funkade och vi blev insläppta. 

Kött fanns det gott om. I ett kylrum! Det luktade inte ens illa.



Kundvagnarna var jättestora.




Frysen är fylld.


På söndagen bakades det pepparkakor med kryddor som familjen Elm och Jocke varit snälla att stoppa ner i ett paket och skicka hela vägen till Shanghai. Ett paket som förutom pepparkakskryddor även innehöll andra förnödenheter som gör en exilsvensks liv lättare att leva. 




Martin tyckte att pepparkakorna såg väldigt festilga ut.





Den här helgen har vi nästan ätit upp dom, och druckit mängder med glögg. Är det första advent så är det.