Meanwhile in Shanghai

Vi ar i flyttartagen. For 13 manader sedan kom vi hit, och nu ska vi flytta. Var trotjanare till lagenhet har nu gjort sitt.

Man kommer minnas alla dagar man vaknat upp och fran sangen sett solen ga upp borta mellan de hoga bygganderna borta pa Hong Kong Plaza. Man kommer sakna den neonbla "TDK" skylt vi sett varje kvall i over ett ar. Man kommer ihag alla kvallar man legat i den stora och lagom stenharda soffan och tittat pa Sopranos. Vart lilla kok ar en annan sak, det schackrutiga golvet och kockmossan pa kylskapet, dar har vi trangts pa helgmorgnarna nar det ska goras omelett och bryggas kaffe pa en gang. Det blir lite tomt utan varmelampan i taket pa toaletten som forvandlar 14 grader till ugnsmiljo pa bara nagra sekunder efter att man duschat pa morgonen.

Vi kommer ocksa sakna Dagu Road. Den agressiva blomtanten som skaller pa en nar man inte koper. Koper man sa stirrar hon anda lite smasurt och undrar varfor man inte kopt mer. Den harliga uteserveringen pa Nova som just oppnat for sasongen. Den ar i och for sig aldrig sa fin som pa avstand. Ljudet av nar svetsgubben svarande monterar isar en cykel. Eller kvallsshoppingen pa Fei Dan, nar man forutom agg och smor ocksa unnar sig en kyld importerad ol pa fredagskvallen.

Var innergard. Ahhh.. hur man sprungit dar, runt, runt och runt. Vi har tagit omvagen bredvid dammen pa varen nar de stora konstiga fjarilarna kommer fram. Vi har kant oss som Mowgli nar vi senare kommit till bambupromenaden som leder fram till Weihai Road. Vi har halsat pa alla vakter som promenerar runt med ficklampa pa kvallen och lyser pa sina fotter.

Vart lilla gym. Alla svett som runnit ner for ansiktet dar. Alla mil pa lopbanden med tysk TV2 pa hogsta volym i bakgrunden. Nar kineserna ikladda jeans och loafers ocksa vill vara en del av miljon. Tanterna pa TaiChin kommer man sakna. Hur fokuserade de ser ut vad som an hander runt omkring. Staderskan som alltid leende papekar att jag maste stalla tillbaka vikterna for att hon minsann inte kan lyfta dem.

Allt detta kommer man sakna.

Var sak har anda sin tid. Fran och med torsdag ar det dags att lara kanna avokadotanten battre. Att kanske ata sin frukost pa narbelagna Cafe Montmartre nar man vill lyxa till det. Att grilla pa balkongen pa 28 vaningen medan de laga byggnaderna i French Concession breder ut sig likt ett misslyckat pussel nedanfor. Att kunna lagga sig vid en pool en varm lordagsmorgon. Det blir grejer det. Det blir bra det har. Kul, eller hur.

Vi har nu tva gastrum, det ena med egen balkong. De ar inte helt fullbokade for 2012 annu aven om det inkommit tre bokningar pa kort tid. Ring for bokningsinfo. 


*******

Det ar mandag kvall. Dammen har borjat vakna till liv. De forsta guldfiskarna syns till och aven vad som forefaller vara nagon slagt mort. I den sodra anden ror sig nagot vid botten. Ljudlos. Osynlig. Oforbatterlig. Huvudet som varit gomt under skalet i manader far nu en forsta smak av det kalla vattnet. Nar den lilla krabaten forsiktigt stiger mot ytan for att se sig omkring forbannar han sig sjalv. "..moves like Jagger, got the moves like Jagger.. VA VA VA? Vafalls?? Februari. Baaaaah! Redan uppe, och det ar bara februari?? Skjut mig!! Baaaah! Maste somna om, maste sova, sova, sova. Till april ska jag sova. Vill sussa nu... SOV! Baaaah!"