Meanwhile in Shanghai

 

För ett tag sen fick jag i ögonvrån syn på en mörk fläck på väggen där jag satt, intet ont anande, i TV-soffan. Vid ett andra ögonkast såg jag att fläcken rörde på sig och på en millisekund gick jag från en avslappnad vuxen människa med fötterna på bordet och ett glas vin i handen till ett foster i dess rätta ställning, flämtande, skakande, snyftande i soffhörnet.

 

Vårt tillfälliga husdjur fick snällt finna sig i att krypa in i en burk och åka 28 våningar ner för att fortsätta sitt liv i en rabatt.

 

 

Med åren har jag lärt mig acceptera (de flesta) djurs existens, i deras rätta miljö. Men när de tar sig innanför mina fyra väggar, då har de gått för långt. 

Jag känner mig trots allt ganska förskonad med tanke på att min kompis Karin härom morgonen möttes av råtta som tittade upp ur toan. Det ni!