Kepler Track

 
Det finns platser som verkar vara ororda sedan tusen ar. Platser dar man viskar till varandra. Platser dar man kanner sig liten utanpa och stor inuti. Det finns tider da man kommer tillbaka till alltings ursprung. Bilderna kommer fran en sadan plats och en sadan tid. Jag viskar till er: Bilderna visar inte allt, men folj med, lyssna, andas. 
 
 
Inte ens solen har tilltrade till delar av denna natur. Stundtals bryter den anda igenom tradkronorna och belyser punkter. Den vill guida oss, vi ska inte missa nagot.
 
 
Pa hojderna kunde vi se flera mil bort. Vi sag platser dar manniskor kanske aldrig satt sin fot. Hela tiden tog vi oss framat, framat. Vi sag pa vara egna fotter. Tank att vi satt dem har.
 
 
Sjon lag stilla nedanfor bergen. Det var helt stilla. Vi stannar till och vilar ibland. 
 
 
I stugan vid Mount Luxmore stannade vi over natten. Energiforraden fylldes pa med frystorkad mat. 
 
 
Att laga mat ar bra for sjalen. Att gora det med denna utsikt ar ren magi.
 
 
Under natten hade en dimma sokt sig in over bergen. En fuktig kyla letade sig igenom lagren av klader. Inne i stugan vantade resten av vandrarna otaligt pa Park Rangerns senaste vaderleksrapport. Vi kladde oss varmt om gav oss av.
 
 
Daggen lag over tuvorna och spindelnaten sag ut att vara tjocka som garn.
 
 
Efter en stund ljusnade det i den tata dimman. Det var som om nagon plotsligt tant en lampa. Men dimman bestod ytterligare nagra hundra meter. Och plotsligt, pa nagra meter, steg vi upp och ut over molnen. Vi kommer aldrig glomma den synen. 
 
 
Lager efter lager akte overdragskladerna av. 15 grader, 20 grader.  
 
 
Genom vara solglasogon sag vi ut over vad som sag ut att vara ett snotackt landskap. Enstaka toppar reste sig ovan molntacket.
 
 
Pa vag mot den absoluta toppen andrades landskapet igen. Sten, grus och damm overallt. Man snavade sig uppat och framat. Benen borjade kannas tunga.
 
 
 Vyn uppifran paminnde om att se ut fran ett flygplansfonster.
 
 
Andra etappen den dagen handlade om att ta sig ner mot tradlinjen igen. Vi kom fran berget till hoger i bild. Tittar man nogrannt kan man ana leden.
 
 
Vi folje bergskammarna och sag i fjarran den sista nedstigningen tillbaka mot skogen. Man ser den pa bilden.
 
 
Vi stannade for att vila. Fastan vi var hungriga satt vi lange och bara tittade. Vi satte ner vara barfota fotter i det varma gruset. En lunch att minnas.
 
 
Vi gick vidare i den varmande eftermiddagssolen. Under oss lostes molnen upp och vi borjade se fjordar och skogar som tidigare legat dolda. De branta partierna blev allt mer hisnande och svindlande. Tidigare hade man liksom trostat sig med att man skulle landa mjukt pa molnen.
 
 
 Tillbaka inne i skogen. Det som i borjan av var vandring varit bokskog hade nu ersatts av regnskog. Vi stapplade nerat. En liten fagel satt pa stigen framfor oss. Nar den sag oss flog den inte ivag utan hoppade framat och satte sig vid vara fotter. Den satt dar en stund och betraktade oss. Forvanade tittade vi pa den. Efter en stund tillat den oss att passera. Det har var hans plats pa jorden, inte var.
 
 
Under den sena eftermiddagen kom vi till nasta overnattningsplats. Vi valde varsinn sang och packade upp ombyten. Darefter gick vi ner till en back och badade.
 
 
Vi startade nasta dags vandring tidigt. I borjan tog vi oss natt och jamnt fram med ficklampor i den tata skogen. Lagom till vi kom ut i ett trasklandskap letade sig morgonsolen in i dalgangen.
 
 
Efter att ha gatt utmed en sjo under nagon timme nadde vi en flod. Vattnet var akvarieklart och i floden stod en mangd kraftiga oringar och kampade mot strommen. 
 
 
 Efter tre dagars vandring var vi tillbaka dar vi borjade. Trotta och tagna. Aldrig har uttryckte "det ar resan som ar malet" kannts sa sant.
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Hanski

Ser grymt bra ut.
Martin, vi får nog ta ett snack om det där med tights utan shorts över.

2013-03-06 @ 10:37:09
Postat av: Martin

Visste att du skulle gilla det, Hanski!

2013-03-06 @ 11:02:07
Postat av: Lina

SAGOLIKT OCH MÄKTIGT!!!

2013-03-06 @ 11:53:55
Postat av: malinmaskmongo

vad skönt att ni har det bra och ni är bara värda det bästa och klyscha klyscha klyscha bla bla bla.
Vad vintertrötta bitter- Malin egentligen menar, trots eller snarare tack vare alla underbara fantastiska naturfoton: Jag hatar er!!!

Andas djupt...snart kommer sommaren... snart... snart... andas... iiiiiin och uuuut....

Så nu känns det lite bättre. tack för att ni lyssnade.

Ps snart syns vi. Dt gör vintern lite mer överkomlig just nu. Ds

Svar: Hahaha... det är en tunn linje mellan kärlek och hat Malin, därför är du förlåten. Snart vänder det - våren kommer och du börjar älska oss igen. Puss på dig!
meanwhileinshanghai.blogg.se

2013-03-06 @ 13:42:52
Postat av: mamma Monica.


Underbara bilder, men....promenaden uppe på bergskammarna....ALDRIG,ALDRIG att jag hade vandrat där!!!!!!
Skulle vilja göra en tavla av den vackra bilden på spindelnätet, sååå fint!!

2013-03-07 @ 20:27:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0